Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Nybyggen - Centrallager för Atlas Copco, av Erik Nothin - Ett tak över centrala Manhattan, av GAH - Nya metoder - Fjärrmätning av belysningsstyrkor, av GAH - Explosionshärdning av manganstål, av SHl-CS - Avlägsnande av icke-järnmetaller från Stål, av SHl - Föda för rymdresenärer, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåden, där rulltransportören för godset direkt från
lagerhyllorna till plats för emballering och utgående
expedition.
I samband med uppförandet av det nya lagret har
man lagt upp en ny orderrutin med nya
kontorstekniska hjälpmedel, speciellt en omfattande
hålkortsanläggning och även ändrat
beteckningssystemet för reservdelar från en hittills använd,
invecklad bokstavskod till en avsevärt förenklad
sif-ferkod. Erik Nothin
Ett tak över centrala Manhattan
Den amerikanska arkitekten Buckminster Fuller
vill, med erfarenhet från bl.a. det av hexagonala
element uppbyggda skaltaket över den amerikanska
utställningen i Moskva sommaren 1959, bygga en
halvsfär med 1 600 m radie av aluminium och plast
över centrala Manhattan i New York. Vikten skulle
bli 80 000 t och domen anser han kan monteras i
5 t sektioner med hjälp av helikopter på tre
månader för en kostnad av 200 M$. Vinsten skulle vara
minskat behov av luftkonditionering i husen under
domen, förenklad renhållning och frihet från regn,
snö och förkylningar. Domen skulle väga mindre än
en hundradel av den inneslutna luften (Newsweek
13 juli 1959 s. 57). G AH
nya metoder
Fjärrmätning av belysningsstyrkor
I många industrier önskar man mäta
belysningsstyrkor i områden från det ultravioletta till det
infraröda. I de fall då man önskar noggranna
mätningar, upprepade över långa tidsintervall har man
hittills varit hänvisad till att använda en invecklad
apparatur med mycket stabila likströmsförstärkare.
I England har man emellertid utvecklat en metod
som både är enkel och noggrann och som ger god
reproducerbarhet över längre perioder. Den tillåter
också att mätvärdena sänds över vanliga
telefonlinjer för reglering i fjärrmätsystem.
I apparaten används en enkel pulsgenerator, vars
pulsrepeterfrekvens bestämmes av
gallerförspänningen på en av de i generatorn ingående trioderna.
Genom att koppla en fotoelektrisk cell till denna
galleringång får man från generatorn en signal bestående
av pulser, vars pulstid och amplitud är konstanta,
men där pulsrepeterfrekvensen varierar i huvudsak
linjärt med belysningen på fotocellen. På
mottagningssidan kan pulståget med hjälp av en
glättnings-krets och en diod omvandlas till en mot
pulsrepeterfrekvensen proportionell likspänning, som matas
till en i lux kalibrerad voltmeter (E F Hasler &
G Spurr i Electronics 17 juli 1959 s. 48). G AH
Explosionshärdning av manganstål
Gjutstycken av manganstål kan härdas med en
tryckvåg, alstrad av en explosion som anbringas så
att arbetsstycket inte deformeras plastiskt liksom
vid den gängse härdningen genom pressning eller
hamring. Dessutom påstås att explosionsmetoden
ger en djupare härdning än kallbearbetning.
Vid explosionshärdningen ger tryckvågen inre
spänningar i det mjuka austenitiska stålet,
varigenom dess hållfasthet ökas liksom vid
kallbearbetning. Det explosionshärdade stålet lär inte kunna
skiljas från det på gängse sätt härdade vid
mikroskopisk undersökning.
Härdningen utförs med ett speciellt sprängämne,
som är tillgängligt i form av plattor. Dessa kan
skäras med kniv och formas för hand efter den
yta som skall härdas. Sprängämnet limmas fast vid
arbetsstycket och bringas att detonera. Om
dimensionstoleranserna är snäva, kan det vara nödvändigt
att kompensera för den ringa deformation som
uppstår. Vissa arbetsstycken kan behöva riktas efter
härdningen.
Denna metod användes under 1940-talet av Waloddi
Weibull i Bofors bl.a. för kallbearbetning av
kapselringar till turbingeneratorer av austenitiskt
(omagnetiskt) stål (Engineers’ Digest maj 1959 s. 189).
SHl-CS
Avlägsnande av icke-järnmetaller från stål
Blyhaltiga kopparlegeringar finns ofta på stålskrot,
t.ex. kasserade lagerskålar. Dessa icke-järnmetaller
är inte önskvärda och har länge varit ett bekymmer
för ståltillverkarna (Tekn. T. 1957 s. 923). Dessutom
är de relativt värdefulla och man har därför
utarbetat en elektrolytisk metod för deras återvinning.
Enligt denna löses icke-järnmetallerna från
skrotet och fälls ut på katoden ur ett speciellt had.
Den ifrågakommande blyhaltiga kopparlegeringen
innehåller vanligen minst 55 °/o Cu och 1—40 fl/o Pb,
men man kan använda metoden även för legeringar,
innehållande upp till ca 10 °/o Ni, 15 °/o Sn och
10 %> Zn. Vidare kan legeringen innehålla upp till
ca 2 % vardera av andra icke-järnmetaller utan att
separeringen och återvinningen störs, men
elektrolyten sammansättning måste då justeras på
lämpligt sätt.
Elektrolyten är i princip en starkt alkalisk
vattenlösning innehållande alkalicyanid och 5—10 g/1
vin-syrajon. Spänningen mellan anod och katod måste
regleras noga så att potentialdifferensen mellan
skrotet och elektrolyten intill detta inte överstiger
0,8 V. Den totala spänningen över cellen varierar
med betingelserna (Engineers’ Digest maj 1959
s. 189). SHl
Föda för rymdresenärer
De första rymdresenärerna torde komma att
befinna sig i ett påfrestande, långvarigt stresstillstånd.
Då deras enda nöje blir att äta lägger man ned
mycken möda på att finna goda och näringsrika
födoämnen och en lämplig form för dessa.
Försök under viktlöshet har visat att det är svårt
att svälja fast föda, vilken lätt kommer upp i de
bakre näsregionerna. Att dricka ur glas är omöjligt,
man får, även om man söker iaktta största
försiktighet, glasets innehåll över sig i form av en stor
vätskebubbla. Att suga genom ett strå går ej heller,
ty bubblorna i vätskan går ej upp till ytan och man
får huvudsakligen luft genom sugröret. Hittills
synes de bästa sätten att äta och dricka vara att man
utnyttjar läppstiftliknande matkapsyler som man
kan suga i sig eller att man pressar fram vätska
och halvflytande föda ur mjuka plastflaskor eller
tuber.
Vid Wright Air Development Center utvecklas nu
i huvudsak fyra olika typer av rymdföda. Halvfly-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 SOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
