Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Teknikens språkproblem, av Carl Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde rum i Washington 1958 hade också som
en invändning mot översättningarna från pärm
till pärm att de skulle lägga beslag på landets
hela bestånd av kompetenta översättare, så att
det inte skulle finnas några för enstaka
ad-hoc-översättningar!
Behovet av översättare är onekligen mycket
stort. Det torde också vara omöjligt att
tillgodose, om man — som ibland sker — anser att
en kompetent översättare måste dels ha en
god kunskap såväl i det främmande som det
egna språket, dels dessutom vara fackman, för
att kunna förstå innehållet. Detta är att ställa
fordringarna alltför högt och detta inte bara
för att sådana översättare måste vara ytterligt
sällsynta, men också av andra skäl.
Frågan hänger på vad man menar med ordet
"förstå". I själva verket kan man "förstå" en
text, rent filologiskt och därmed även kunna
översätta den, även om man inte har någon
djupare förståelse för innehållet. Det gäller för
översättaren att dels ha en grammatikalisk
kunskap om språket, dels känna de olika
ordens ekvivalenter i det egna språket.
Det erkännes villigt, att det senare är en
mycket svår sak, när det gäller teknisk text. Det
existerar inga fullgoda och kompletta
tvåspråkiga tekniska ordböcker och dessutom ändras
terminologin ständigt. Det är inte möjligt att
ha någon ingående kunskap om hela den
tekniska vokabulären. Däremot är det möjligt för
en person som sysselsätter sig med
översättning av texter inom ett visst område att så
småningom gott behärska dess terminologi,
varvid han naturligtvis vid behov måste ha
möjligheter att konsultera fackmän. Även om
han har denna kunskap behöver ban därför
inte vara fackman.
Förhållandena är i själva verket likartade med
dem som gäller specialbibliotekarierna. En god
bibliotekarie behöver inte vara fackman —
även om det naturligtvis är en fördel om han
är det från början —, men genom ett ständigt
handskande med litteratur inom ett visst
område, skaffar han sig en så stor
litteraturerfarenhet och en sådan kunskap oin de
hithörande bibliografiska hjälpmedlen, att ban ofta är
bättre skickad att leta reda på litteratur än
den verkliga fackmannen. Liksom
bibliotekarien måste översättaren alltså vara en
yrkesman med en viss specialisering.
Det gäller följaktligen att få fram en stab av
specialiserade yrkesmässiga översättare.
Intresset för översättningsverksamheten är sedan
några år mycket stort och det existerar flera
specialtidskrifter just för dessa frågor,
nämligen framför allt Babel. Revue Internationale de
Traduction, Bonn 1955, — Lebende Sprachen.
Zeitschrift fiir fremde Sprachen in
Wissen-schaft und Praxis, Berlin 1956, —
Translatø-ren, Köpenhamn 1939, och L’interprëte,
Genève 1946.
Men den mekaniska översättningen, som just
nu är föremål för ett så starkt intresse? (Tekn.
T. 1955 s. 743.) Med all aktning för de resultat
som nåtts, vilka bland annat har varit av det
största värde för vår förståelse av språket som
meddelelsemedel, kan jag inte finna att de
verkligen skulle kunna få någon praktisk betydelse
för lösandet av teknikens språkproblem. På
grund av den tekniska vokabulärens ofantliga
och ständiga förändring kan maskinen komma
fram till ett korrekt resultat endast i vissa
enklare fall.
Där måste nästan alltid förekomma att
maskinen inte finner någon ekvivalent eller
finner en felaktig sådan. Därför måste den
översättning som lämnas bli en råöversättning med
större eller mindre otydligheter, som måste
genomses av en person som kan kontrollera den
mot originalet. En sådan kontroll måste
emellertid bli en betydligt mer arbetskrävande och
därtill psykologiskt mindre tilltalande uppgift
än om vederbörande själv gör hela
översättningen. Med hjälp av diktafon kan också en
sådan översättning göras tillräckligt snabbt. De
svårigheter som alltid fördröjer en
översättning, måste existera i samma grad hos
maskinen som den kunnige översättaren. Den enda
skillnaden är att maskinen aldrig kan bemästra
dessa, vilket däremot översättaren kan i
samråd med fackmannen.
Ytterligare en punkt beträffande
översättningarna förtjänar här att beröras. Allt i en
uppsats förtjänar inte att översättas och detta
gäller kanske i särskilt hög grad den ryska
litteraturen. Om en översättare skall göra en
skriftlig översättning — även om den inte skall
publiceras — kommer han att ägna sådana
ovidkommande partier av texten t.ex.
historiska inledningar en onödig tid, också därför att
de ofta ställer språkligt större krav på ett
återgivande än själva den vetenskapliga
redogörelsen.
Det vore överhuvud taget värdefullt om man
kunde få fram en översättning som endast
skulle ha till uppgift att ge forskaren att se
just vilka delar av texten som kan ha något
intresse. Detta skulle kunna ske genom att ta
upp en råöversättning på band, varigenom man
får bort den psykologiska pressen att ge
översättningen en bättre idiomatisk form, som
uppkommer så snart översättningar skall ges en
skriftlig form. Forskaren kan då av bandet
höra vilka partier som bör närmare bearbetas
och utskrivas. Bandinspelningar av
översättningar användes redan i viss utsträckning.
I detta sammanhang förtjänar omnämnas ett
projekt som framlagts av den fantasifulle
franske dokumentalisten G Cordonnier —
uppfinnaren av titthålskorten — som går ut på att
man skulle utge grammofonskivor med
inspelade råöversättningar av vetenskapliga
uppsatser i ryska, och eventuellt även kinesiska,
tidskrifter. Man skulle kunna abonnera på skivor
upptagande översättningar av vissa bestämda
viktiga tidskrifter, eller uppsatser inom ett
visst ämne. Dessa skivor skulle även kunna
användas för språkstudier. Huruvida detta
projekt WEST ("Word-to-word Enregistrements
Scientifiques et Techniques") verkligen
prövats i praktiken, kan jag inte säga.
824 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
