Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 34 - Industriell formgivning, av Rune G Monö och Hugo Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men även måste behärska material- och
tillverkningstekniken, naturligtvis, relativt sett,
lika stort som i föregående fall. Men smyckets
form är först och främst en personlig
konstnärlig prestation, även 0111 konstnären är anonym.
Detta gäller i lika hög grad vare sig produkten
massproduceras eller ej.
Exemplen är ämnade att visa en serie från
konstruktören—formgivaren till konstnären.
Konstnären kan bl.a. ha det gemensamt med
formgivaren, att hans produkter
massproduceras. Industriell formgivning förutsätter
däremot massproduktion. Om konstnären i det
sista exemplet icke massproducerar sin vara är
ban konsthantverkare. Ett annat
kännetecknande drag i formgivarens (industridesigner)
verksamhet är att produkten har en praktisk
teknisk funktion. Produkten kan naturligtvis
även ha en dekorativ funktion, men om denna
i väsentlig grad dominerar, talar man om
konstindustri. Slutsatsen av detta är att
industriell formgivning (industridesign)
sysselsätter sig med produkter som har en
huvudsakligen praktisk funktion och är avsedda att
seriemässigt tillverkas.
En väsentlig sak kommer inte fram i de
skisserade exemplen, som endast visar
formgivningen i förhållande till produktens funktion
och konstruktion. En formgivare (designer)
anlitas för att ge en produkt en sådan form, att
den motsvarar kundens krav och väcker hans
köplust. Samma villkor gäller i princip i alla
de anförda exemplen, alltså även
konsthantverkaren, som väl dock känner sig andligen
befryndad med den "frie" konstnären, vilken
enligt utsago inte är bunden av publikens tycke,
när det gäller utformningen av sina skapelser.
Industriell formgivning (design) är alltså en
samordning av form med konstruktion med
syfte att öka den masstillverkade produktens
användbarhet och säljbarhet.
Formgivarens anknytning till företaget
En formgivare kan utöva sin verksamhet som
fast anställd, som kontraktsbunden på deltid
eller som fri yrkesman. I vårt land har
kontraktanställningen hittills varit den vanligaste
formen. En enskild formgivare, som arbetat
som fri yrkesman, har på detta sätt fått en
viss stadga i sina egna villkor samtidigt som
företaget i fråga fått pröva formgivning för
sina produkter utan att binda sig med en fast
organisation. Formgivaren har härigenom
kunnat betjäna flera företag.
Systemet med avtalskontrakt tillämpas även
av de formgivningsfirmor, som nu arbetar inom
landet. Den ekonomiska innebörden hos ett
dylikt avtal är vanligen, att byrån erhåller en
fast summa per månad samt att sedan en
timersättning beräknas för den tid som lägges ner
på varje uppdrag. Denna arvodestyp är dock
långt ifrån allmän regel. Såväl ren
timersättning som olika former av royalty eller
en-gångsarvoden förekommer.
När ett företag arbetar med en kontraktsbun-
den enskild formgivare, är i allmänhet dennes
tjänstgöringsskyldighet bestämd till ett visst
antal timmar per år. En formgivningsfirma har
större kapacitet i form av en reserv, vilken
står till förfogande att utnyttjas vid
toppbelastningar.
Emellertid har det blivit allt vanligare att
företag här i landet organiserar sin egen
avdelning för formgivning med hjälp av fast
anställd personal. Denna har då samma
villkor, som personalen i övrigt. Med tanke på att
det är ett skapande arbete som bedrives kan
emellertid vissa eftergifter ges, ehuru lagarna
för samarbete tjänstemännen emellan måste
följas och företagets krav respekteras.
Det råder delade meningar 0111 var
formgivaren skall placeras i organisationen. Vanligen
knytes han till det tekniska ledet. Placeringen
bör emellertid ske på så liög nivå som möjligt
— helst under direktionen. Först i ett sådant
läge kan ban få den överblick över företaget
och dess möjligheter, som han behöver för att
kunna göra opartiska och riktiga bedömanden
i sitt arbete.
Den fast anställde formgivaren står till de
olika avdelningarnas förfogande som konsult och
kan själv vid behov tillkalla utomstående
konsulthjälp. Praktiken har visat, att detta är en
god arbetsform — just denna växelverkan
mellan fast och konsultativ arbetsinsats.
Företagets egen formgivare känner premisserna
bättre än vad en främmande kraft gör, samtidigt
som den utomstående kan ha en vidare syn på
formproblemen.
Kriterier på god industriell
formgivning
En god formgivning skall ta hänsyn till och
öva inflytande på försäljning, utformning av
produktens funktion och konstruktion samt
dess tillverkning.
Försal j ning s planering
Den försäljningsmässiga planeringen måste
räkna med formgivningen som ett medel till
Fig. 2.
Stations-vagn, utformad
av Sixten Sason
och tillverkad av
Saab,
Trollhättan.
854 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
