Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Sveriges elförsörjning 1965—1980—2000, av Sven Lalander och Rolf Gradin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid fördubbling av elförbrukningen vart
tionde år bör spänningen fördubblas vart tjugonde
år och detta stämmer rätt väl med den
faktiska utvecklingen i Sverige. Spänningen för
storkraftöverföringen har höjts från 130 kV
1921 via 220 kV 1936 till 400 kV 1952.
Distributionen sker på samma sätt vid allt högre
spänning: 220 kV i stället för 70 kV i
Mälardalen, 130 kV i stället för 50 kV i södra
Sverige och 20 och 40 kV i stället för 6 och 10 kV
för landsbygdsdistributionen.
På storkraftsystemet skulle det vid en
nybyggnad nu vara motiverat att välja 600 kV. Nu
har vi redan ett system för 400 kV som är svårt
att bygga om, och parallelldrift med ett nytt
600 kV system är komplicerat. Den framtida
ökningen av överföringsbehovet är också
begränsat, eftersom den outbyggda vattenkraften
är begränsad. För några år sedan beslöts det
därför att 400 kV systemet skulle bibehållas
för framtiden (fig. 3).
De specifika överföringskostnaderna i öre per
kWh eller kr per kW, 100 km och år sjunker
starkt med stigande överföringseffekt. För att
överföra ett kraftbelopp 100 km och
transformera det i båda ändar får man betala
öre/kWh MW
10 1
2 10
0,6 100
0,2 1 000
allt under förutsättning att man håller
ekonomisk överföringsspänning och ekonomisk
linarea (fig. 4).
Skulle man hålla fast vid
överföringsspänningen, trots att överföringseffekten stiger, kan
man ganska länge hålla
överföringskostnaderna nere genom att låta linarean följa effekten.
Detta är vad som nu sker på storkraftsystemet.
De första 400 kV överföringsledningarna
utfördes med 2 x 593 mm2 ferallina, medan den
fjärde, som nu är under byggnad, förses med
3 X 593 mm3 ferallina. Nyligen har beslutats,
att den femte överföringsledningen, som skall
tas i drift hösten 1964, skall utrustas med
3 X 772 mnf ferallina. På liknande sätt byggs
många distributionsledningar om till grövre
linarea, vilket är nödvändigt för att
överföringskostnaderna skall hållas nere.
Dessa principiella resonemang om ekonomisk
överföringsspänning och specifika
överföringskostnader gäller inte bara för
storkraftöverföringen och andra överföringssystem utan i
lika hög grad rena distributionssystem. De
specifika distributionskostnaderna sjunker snabbt
med stigande abonnentförbrukning.
C E Lind har visat hur de verkliga
distributionskostnaderna i Uppsala sjunkit under
perioden 1930—1954 från nära 40 till ca 7 öre/
kWh (fig. 5). En fortsatt utveckling i samma
riktning kan väntas vid ytterligare stegrad
belastningstäthet inte bara i Uppsala utan för
alla landets distributionsområden.
Om vi nu förutsätter, att
produktionskostnaderna vid övergången från vattenkraft till
atomkraft ännu länge kommer att hålla sig
Fig. i. Specifik överföringskostnad vid 50 km
överföringsavstånd; a ekonomisk area och spänning, b
ekonomisk area och konstant spänning (28 kV), c
konstant area (210 mm’ feral) och konstant
spänning (28 kV).
minst vid nuvarande nivå, kommer
distributionskostnadernas andel av de totala
elkostnaderna att successivt sjunka (fig. 6).
Kostnaderna för de stora industriabonnenterna
ansluter sig mycket nära till
produktionskostnaderna. För mindre detaljabonnenter i
tättbebyggda samhällen var distributionskostnaderna
tidigare nära lika stora som
produktionskostnaderna men har nu sjunkit och blir i
framtiden obetydliga, relativt sett. För små
landsbygdsabonnenter var distributionskostnaderna
tidigare mycket stora även för genomsnittliga
distributionsförhållanden. De har nu kommit
ned till en acceptabel nivå och väntas i
fram-tidèn bli endast en mindre del av
produktionskostnaderna.
Slutord
Den bild av den framtida elförsörjningen som
skisserats här är kanske inte så sensationell.
Det är inte första gången det konstateras att
atomkraften kommer att dominera
utbyggnaderna av vårt lands produktionsapparat redan
inom 10—20 år och den totala
produktionsapparaten inom 25—40 år.
Allt tyder också på en fortsatt stegring av
stationseffekter och aggregatstorlekar liksom av
driftspänningarna på våra distributionsnät.
Den stigande förbrukningen medför i första
hand sjunkande överförings- och
distributionskostnader för elkraften, i andra hand
sannolikt även sjunkande produktionskostnader
genom övergång till jättestora atomkraftstationer.
Det finns därför anledning tro, att elkonsu-
Fig. 5. Specifika [-distributionskostnader-]
{+distributions-
kostnader+} i
Uppsala 1930—1954.
900 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
