Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Transmissionsledningar för mikrovåg, av Bengt Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koaxialledning, varvid ryggens höjd på
lämpligt sätt kan varieras successivt i
längsrikt-ningen.
Då man vill använda vågledare för speciella
ändamål, t.ex. i olika slag av komponenter där
endast en kort bit vågledare ingår, kan man
välja för ändamålet lämplig form,
dimensionering och vågtyp. Den cirkulära vågledaren har
exempelvis en given tillämpning vid
konstruktionen av roterbara vågledarövergångar såsom
för matning av en roterande antenn. Man
använder då vågtypen TM01, vars fältbild i ett
tvärsnitt i princip är densamma som
koaxial-ledningens.
Då man kommer ner i området för
millimetervågor blir dämpningen mycket stor i en
vågledare dimensionerad för enbart grundvågen.
Samtidigt är även fri överföring i atmosfären
förenad med stor ocli varierande dämpning
genom absorption, spridning och brytning. Man
kan komma förbi detta dilemma och
möjliggöra pålitlig energiöverföring över större
avstånd genom att använda cirkulära vågledare
med stor diameter i förhållande till
våglängden. Energiöverföringen sker med den
cylindersymmetriska vågen TE01, vilken liksom alla
symmetriska TE-v&gor har en dämpning som
avtar oavbrutet med stigande frekvens vid
given diameter på vågledaren. De huvudsakliga
svårigheterna är här att åstadkomma en
effektiv matning av TE„,-\ågen och att förhindra
uppkomsten av, eller bortfiltrera den mängd
av andra vågtyper som vid denna
dimensionering kan existera samtidigt. Om man tillät
dessa andra vågtyper att husera fritt skulle de
helt spoliera resultatet. Den i förhållande till
våglängden grova cirkulära vågledaren är en
kommande typ av kommunikationssystem, som
har mycket stor absolut bandbredd.
Rörvågledarnas mekaniska uppbyggnad ger en
del problem trots deras mycket enkla
konstruktion. Framför allt är toleranskraven
beträffande inner- och yttermått, form (vinklar)
och excentricitet betydligt strängare än för
vanliga metallrör. Vidare måste ojämnheter
som kan förorsaka impedansvariationer och
reflexioner utmed vågledaren vara mycket
små. Krokighet och inre spänningar bör ej
vara så stora att man får någon nämnvärd
formförändring vid kapning. Ytfinheten är en
viktig egenskap både med hänsyn till dämpning
och korrosion.
Trådvågledare
Trådvågledaren eller vågtråden som den kallas
enligt SEK:s nomenklatur består vanligen av en
en- eller flertrådig ledare belagd med ett tunt
dielektriskt skikt.
Sommerfeld påvisade teoretiskt existensen av
en rotationssymmetrisk ytvåg av TM-typ på en
rund tråd, för vilken magnetfältet är rent
cirkulärt omkring tråden, medan Zs-fältet i
huvudsak är radiellt riktat men också har en mindre
längskomponent, fig. 11. Då den längsgående
strömmen i tråden ej kan återledas galvaniskt
Fig. 11.
Elektriskt
fält kring [-trådvågledare.-]
{+trådvågle-
dare.+}
sker återledningen i form av
förskjutningsströmmar utanför tråden.
För den praktiska utnyttjningen av denna
vågledartyp är förutom dämpningen,
fältavta-gandet i radiell riktning av stor betydelse. Ett
mått härpå är en gränsradie r0, mätt från
trådaxeln som har den betydelsen att fältstyrkan
på avstånd större än r0 avtar exponentiellt med
avståndet. Lägst ca 90 % av vågenergin
befinner sig innanför en cylinderyta med radien r„.
Denna gränsradie, för vilken ej något explicit
uttryck kan erhållas, bestäms av trådens
re-sistans och radie samt våglängden. Som
exempel kan nämnas, att för en 5 mm grov tråd av
koppar blir vid 10 cm våglängd r0=2,25 m.
Dämpningen får det mycket låga värdet av
1 dB per 100 m, dvs. ungefär hälften av
dämpningen i en rektangulär vågledare av
standarddimension.
Emellertid är det nära nog omöjligt att
utnyttja en trådvågledare med ett så utbrett yttre
fält, då alla föremål, metalliska eller oledande,
belägna inom 2 m radiellt avstånd från tråden
verkar störande och åstadkommer reflexioner
ocli strålningsförluster. Dessutom skulle en
stor del av den transporterande effekten
lämna tråden om denna kröktes även med flera
Fig. 12.
Koppling av
koaxial-ledare till tråd
vågledare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
