Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Moderna metoder för rostning av svavelkis, av Jurgen Morath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kylning, varvid man dock förlorar så
mycket i producerad ånga, som motsvarar den
tillsatta kvantiteten vatten. Samma förhållande
gäller givetvis även om man rostar slig med
förhöjd fukthalt.
BASF-ugnen byggs nästan uteslutande med
avgasångpanna och ångutbytet är netto ca 1,6 t
mättad ånga av 40 at ö per ton kis av kallt
matarvatten och efter avdrag av ångförluster
på grund av renblåsning av panna och ventiler
etc. Svaveldioxidhalten i rostgaserna efter
ugnen är 13—15 %.
BASF-ugnens förmåga att avskilja arsenik
från rostgodset är mindre god.
Arsenikavskilj-ningen försämras nämligen genom en relativt
långvarig kontakt mellan rostgaserna och
bränderna. BASF har därför konstruerat en
speciell ugn för röstning av arsenikhaltiga kiser.
Den består i princip av två seriekopplade
virvelbäddsugnar. I den första mindre enheten
rostas kisen med luftunderskott, varvid man
erhåller reducerande betingelser och arseniken
drives av utan att oxideras. Det arsenikfria
rostgodset från första steget förs in i den
andra ugnsenheten, där dödrostning sker. Ugnen
har hittills inte provats med flotationskis.
Dorr-ugnen skiljer sig från BASF-ugnen
framför allt genom kylsystemet. Den saknar
kylkroppar och kyls genom återföring av kall
rostgas eller genom direkt vatteninsprutning.
I senare fallet tillförs huvuddelen av
vattenmängden vanligen tillsammans med
svavelki-sen i form av en uppslamning eller "pulp".
Pulpen beredes i en propellerförsedd
upp-slamningsbehållare 1 eller i en roterande
trumma (fig. 2). Över med rörverk försedda
lagerbehållare 2 pumpas pulpen med en
membranpump 3 in i ugnen. Den för rostningen
erforderliga luften blåses med en fläkt 4 genom
bädden 5. De utgående rostgaserna passerar
genom hetgascykloner 6 eller genom en
ångpanna och efterföljande cykloner eller
elektro-filter till tvättorn. Askan från
hetgascykloner-na uppslammas vanligen i vatten och pumpas
till avvattningsfilter eller avsättningsdammar.
Om ugnen kyls genom gasåterföring, bortfaller
pulpberedningen. Beturgasen blåses då in
direkt i virvelbädden.
I Sverige byggda Dorr-ugnar är enbart
utförda med våtinmatning av svavelkissligen och
saknar ångpanna. De kyls genom vattnets
för-ångning, och den därigenom bortkylda
värmemängden kan inte tillvaratas som ånga i en
efterföljande panna. I en sådan kan endast så
mycket ånga alstras, som motsvarar
rostgasernas fria värme, dvs. omkring hälften av
den totalt i bädden utvecklade värmemängden.
Trots att rostgaserna innehåller ca 30 %
vattenånga, föreligger ingen större risk för
kondensation och därigenom korrosion på
ångpannetuber, beroende på att daggpunkten
stiger relativt sakta med stigande halt av
vattenånga. Genom att i stället för ångpannan bygga
en skrubber kan huvuddelen av värmemängden
genom värmeväxling tillvaratas som ca 60° C
varmvatten.
Vid röstning av arsenikhaltig slig lämnar en
Dorr-ugn med våtinmatning och
hetgascykloner en relativt låg arsenikhalt i bränderna.
Detta beror främst på att bränderna avskils
från rostgaserna omedelbart efter ugnen. Om
de dessutom borttransporteras uppslammade i
vatten, sker en viss utlakning av kvarvarande
arsenik. Arsenikavskiljningen gynnas också av
att syrgashalten tillbakatryckes genom
rost-gasernas utspädning med vattenånga och
genom röstning till hög svaveldioxidhalt, dvs.
lågt luftöverskott.
I Ströms Bruks sulfitfabrik har man vid
röstning av arsenikhaltiga sliger lyckats
åstadkomma speciellt god arsenikavskiljning med en
Fig. 2. Dorr-ugn
med våtinfrakt;
1
uppsamlingsbehållare, 2
lagerbehållare, 3
membranpump,
i
högtrycks-fläkt, 5
virvelbädd, 6
varm-cykloner.
Kylluft fläkt
Fig. 3. Etageugn
enligt Zieren
Chemiebau, 6,8
m i diameter.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
