Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Användning av gummi i kemisk industri, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindningar mellan kolatomer i polymerkedjan,
erhållna vid polymerisation av diener. En
sådan dubbelbindning är alltid ett kemiskt
reak-tivt ställe i en molekyl, som strävar att avmättas
genom anlagring eller addition av därtill
lämpade ämnen. Exempel på sådana är halogenväte
(HF, HCl, HBr), svavelsyra, halogener (F, Cl,
Br, J), syrgas, ozon och oxiderande ämnen över
huvud taget.
Ofta är därvid, t.ex. för halogener, syre och
ozon, anlagringen endast det första steget i
angreppet, som sedan fortsätter med oxidation
ocli därav följande avspjälkning ocli
kedjesprängning. I skonsammaste fall däremot
stoppar anlagringen med att gummits yta avmättas,
medan det inre förblir oangripet. Genom
avmätningen av dubbelbindningarna styvas
molekylkedjorna upp, varigenom gummit
hårdnar, vilket kan leda till en icke önskvärd
för-sprödning.
I vissa fall behandlar man emellertid
gummiprodukter, innehållande omättade
gummipoly-merer, med t.ex. bromvatten för att få en
önskad förhårdning av ytskiktet, som därigenom
blir blankare, glattare och mindre känsligt för
avnötning och försmutsning.
I stort sett är emellertid addition vid
gummi-polymerernas dubbelbindningar ett besvärligt
problem vid gummits användning i kemisk
industri, vilket är desto beklagligare, eftersom
dubbelbindningarna är av positiv betydelse, då
de kraftigt bidrar till gummielasticiteten och
dessutom utgör en utmärkt förankringspunkt
för de tvärbindningar, som skall utbildas vid
vulkningen.
Oxidationsangrepp (dehydreringsangrepp) kan
uppstå vid kontakt med bl.a. syrgas, ozon,
oxiderande syror, såsom salpetersyra,
koncentrerad svavelsyra ocli kromsyra, kloravgivande
ämnen, såsom klorgas, hypoklorit och
klordi-oxid, väteperoxid m.fi. ämnen. Den känsligaste
punkten för oxidation är i allmänhet
dubbelbindningar, om sådana förekommer.
Oxidationen katalyseras ofta kraftigt av vissa ämnen;
sålunda katalyseras natur^ummis
syrgasoxida-tion kraftigt av även små mängder lösliga
koppar- eller manganföreningar. Speciellt god
beständighet mot oxidation liar polymerer
innehållande fluor tack vare kol-fluorbindningens
stora stabilitet.
Ett angrepp av kraftigt oxiderande ämnen,
t.ex. salpetersyra eller kloravgivande ämnen,
kan i allmänhet inte helt hejdas, bara fördröjas
så att gummimaterialet förblir användbart.
Fördröjningen gynnas av låg temperatur och
koncentration, och utnyttningstiden förlängs
genom användning av tjocka gummiskikt, som
endast långsamt ätes igenom.
Vid kraftig oxidation av gummi blir detta i
regel hydrofilt och löses upp i vatten. Kvar blir
då fyllmedlet, varvid ytan antingen "sotar", om
kimrök användes som fyllmedel, eller "kritar",
0111 ljusa fyllmedel använts. Vid
blekningsoperationer av t.ex. cellulosa, stärkelse eller
textilier kan sotningen ge upphov till
missfärgning av blekgodset, varför man i sådana
fall rekommenderar gummiblandningar fyllda
med ljusa fyllmedel.
Oxidation är utan tvekan den svåraste typen
av angrepp, som gummi kan utsättas för. Den
långsamma oxidationen av gummi genom
luftsyre, åldringen, är i allmänhet den faktor, som
begränsar gummits högsta tillåtna
användningstemperatur.
För svällning av gummi gäller den enkla
huvudregeln att "lika sväller lika". Sålunda
sväl-les t.ex. polymerer av kolvätetyp kraftigt av
kolväten, och polymerer innehållande klor
svälles kraftigare av klorväte än de som inte
innehåller klor. Svällningsrisken är dock alltid
störst i organiska ämnen. Detta är oftast av
mindre betydelse, eftersom dessa med fördel
kan handhas i metallapparatur. Vissa organiska
ämnen korroderar dock metall kraftigt, t.ex.
organiska syror och aldehyder, och för dessa
kan det vara svårt att finna gummimaterial
som kan användas; ett speciellt svårt problem
är t.ex. koncentrerad ättiksyra.
Vid svällningsangrepp kommer gummit i
termodynamisk jämvikt med det svällande mediet.
Tar man plötsligt bort detta och byter det mot
ett annat medium, ställs en ny jämvikt in
genom diffusion. Genom de kraftiga
förändringarna kan gummit snabbt svälla upp och
förstöras totalt. Man måste därför vara ytterst
försiktig med att växla medium. Det är således
felaktigt, att vid användning av gummi mot
t.ex. svavelsyra eller saltsyra låta gummit stå
under vatten då apparaturen ej används.
Genom en sådan farlig omtänksamliet kan t.ex. en
gummibeklädnad totalförstöras på några dagar.
Avnötning
Gummits beständighet mot avnötning kan
varieras avsevärt genom ändring av polymerens
ocli gummiblandningens uppbyggnad. Som
exempel kan vi å ena sidan nämna avnötningen
lios ett bildäck, för vilket gummi överträffar
alla andra material (jfr snökedjor), och å
andra sidan ett radergummi, för vilket den
dåliga resistensen mot avnötning är en
förutsättning för funktionen. Man kan inte generellt
påstå att ett material under alla förhållanden
är bättre ifråga 0111 avnötning än ett annat,
eftersom avnötningen kan vara av så många
slag, att det i de olika fallen egentligen är olika
egenskaper man diskuterar.
Den avnötning, som är av störst betydelse i
den kemiska industrin, är väl den som
åstadkommes av partikelgods av varierande
kornstorlek, antingen partiklarna handhas som
massgods, t.ex. koks, kol, sten, malm, slagg,
aska, slig, eller som uppslamningar i vätska,
vilket ju är ett vanligt förekommande fall
särskilt i den oorganiska industrin, eller slutligen
dispergerade i gasfas, varvid Mästrande
avnötning erhålles.
Vid alla de avnötningsproblem, som
uppkommer vid hantering av partikelgods, liar man
funnit, att gummi tillsammans med några
plaster liar det bästa avnötningsmotståndet av alla
material och således är överlägset metaller, ofta
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
