Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Nya metoder - Gelfiltrering, av SHl - Polyuretanskum enligt enstegsmetoden, av SHl - Väteperoxid över etylantrakinon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras molekyler är tillräckligt små men inte om deras
storlek överstiger en viss gräns. Gör man en pelare
av gelkorn och filtrerar en lösning, innehållande
flera ämnen med olika molekylstorlek, genom den,
kommer det eller de ämnen, som inte alls kan tränga
in i gelet, ut först, det eller de, som nätt och jämnt
kan tränga in i gelkornens ytor kommer därnäst,
och de ämnen, som tränger in helt, kommer ut sist.
Gelfiltrering är tydligen ett förfarande som i
princip är av samma typ som filtrering med synetiska
zeoliter, molekylsilar (Tekn. T. 1957 s. 498), men
filtermedierna har givetvis olika egenskaper.
Gelfiltrering har visat sig kunna ersätta dialys vid
rening av äggviteämnen, enzymer och vissa hormoner
i vattenlösning samt vid avsaltning av
högmolekylära ämnen. Den ger härvid ett likvärdigt resultat
på avsevärt kortare tid.
Hittills har metoden huvudsakligen använts vid
laboratoriearbeten; vid Biokemiska Institutionen
utnyttjas den t.ex. för undersökning av
hypofyshor-moner varvid man söker en hypotetisk hormon som
tros reglera halten ACTH i blodet. Vid Pharmacia
används gelfiltrering dock i industriell skala vid
tillverkning av dextranprodukten Ficoll (enl. AB
Pharmacia, Uppsala). SHl
Polyuretanskum enligt enstegsmetoden
Vid tillverkning av polyuretanskum enligt den
vanligaste metoden förpolymeriseras först isocyanat och
polyol varefter produkten kombineras med en
katalysator vars mängd ofta måste avpassas exakt.
Skummet härdas härvid inte fullständigt och
pressas så att slutna blåsor trycks sönder och innesluten
gas avgår. Sedan härdas det vid 22—120°C under
upp till 12 h.
Vid enstegsprocessen blandas isocyanat,
katalysator och polyol medan de flyter till formen. I de
kommersiella apparaterna produceras 40—70 kg/min
skum. Vid polymerisationen stiger skummets
temperatur till 100—130°C som är tillräcklig för
härdning på 20—25 min, om produkten skyddas mot
avkylning med en huv. Härigenom blir processen
relativt enkel; skummet behöver inte pressas, och det
härdas snabbare.
Man har funnit att organiska tennföreningar
katalyserar isocyanatreaktioner många gånger
effektivare än de nu använda tertiära aminerna.
Tennföreningarna kan användas vid isocyanats reaktion med
en alkohol, vatten eller karbamid och är effektivast
vid den förstnämnda reaktionen. De är därför
särskilt lämpliga vid tillverkning av polyuretanskum
enligt enstegsmetoden.
Flera organiska tennföreningar kan användas.
Di-butyltenndilaurat har t.ex. en relativ aktivitet på ca
37 000 (mot 11 för den ofta använda trietylaminen)
för reaktionen mellan fenylisocyanat och metanol
vid 30°C; utan katalysator har relativa aktiviteten
satts till 1. I allmänhet är aminernas relativa
aktiviteter 1—100, medan de organiska tennföreningarnas
är 5—100 000.
De båda katalysatortyperna samverkar så att en
tennkatalysators aktivitet kan ökas till ungefär den
femfaldiga genom tillsats av en mängd amin, som
ensam skulle ha mycket liten aktivitet (Chemical &
Engineering News 1 dec. 1958 s. 48—49; 20 april
1959 s. 43). SHl
Väteperoxid över etylantrakinon
Under åren efter andra världskriget har man
arbetat mycket på utveckling av metoder för
framställning av väteperoxid, som är lämpligare för tillverk-
Fig. 1. Flytschema för framställning av väteperoxid enligt
antrakinon-metoden; - organisk lösning,–-vattenlösning.
ning i stor skala än de elektrolytiska förfarandena
(Tekn. T. 1950 s. 325). En typ av dessa nya
metoder är grundad på upptäckten att väteperoxid bildas
vid autoxidation av vissa organiska föreningar.
Sedan väteperoxiden frånskilts kan dessa användas
på nytt efter reduktion av oxidationsprodukten.
Ett lämpligt organiskt ämne är 2-etylantrakinol som
vid oxidation med luft ger väteperoxid och
2-etyl-antrakinon; kinolen kan återvinnas genom
katalytisk reduktion av kinonen med vätgas
OH
.. . I
OH
O
C2H5 +O2 X\/\/\ C2H5
+ Hj
o
+H2O2
H,0„, dvs. direkt
Summareaktion blir H2 + 02
syntes av väteperoxid.
Processen tillämpas i en ny brittisk fabrik som
tros vara den största i världen för
antrakinonmeto-den; dess produktion uppges inte. Antrakinonen
används löst i en vätska som består av ett
lösningsmedel för kinonen (ett aromatiskt kolväte) och ett
för kinolen (en cyklohexylester). Processens första
steg (fig. 1) består i reduktion av 2-etylantrakinon
med väte vid palladium som katalysator, som
bärare för denna används ett finkornigt material.
Efter separering från katalysatorn oxideras
kinolen med luft som blåses genom reaktionskärlet i
överskott. Den härvid bildade väteperoxiden
extraheras ur det organiska lösningsmedlet med
avjoniserat vatten varefter kinonlösningen återgår till
reduktionskärlet. Palladium återvinns från den
använda katalysatorn och används för tillverkning av
ny katalysator. Processen är alltså cyklisk och
kontinuerlig. Om man bortser från täckning av
förluster av organiska material, är råvarorna vätgas,
luftsyre och vatten.
Produkten från extraktionssteget innehåller ca 20 %
H202 och kan efter separering från medryckta
organiska ämnen användas direkt för vissa ändamål,
men i de flesta fall behöver man lösningar hållande
50—90 °/o H202. Dessa framställs genom
vakuumdestillation och försätts med stabilisatorer och
korrosionsinhibitorer (Industrial Chemist jan. 1959
s. 9—15). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
