Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Nybyggen - Tungt vatten genom destillation av väte, av SHl - Skeppsvarv i Grekland och Israel, av N Lll - Andras erfarenheter - Värmehärdigt zinkborosilikatglas, av SHl - Cesium- och rubidium i kommersiell skala, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger en bottenprodukt med 90 °/o HD. Denna värms
tilt yttertemperaturen i en värmeväxlare och
överförs katalytiskt till en jämviktsblandning av D2, HD
och H2, som kyls i de nämnda värmeväxlarna och
förs till D2-kolonnen. Bottenprodukten från denna
håller 99,7 °/o D2. Det erhållna tunga vätet bränns
med syre till tungt vatten. Topprodukten från
HD-kolonnen går till huvudkolonnens översta sektion;
topprodukten från D2-kolonnen tas in på
HD-kolon-nen.
Anläggningens lågtemperaturdelar är inneslutna i
väl isolerade kammare, och produkter med låg
temperatur utnyttjas till det yttersta som kylmedel i
värmeväxlare. Härigenom blir kylarbetet relativt
lågt, och man räknar med att kunna producera
tungt vatten till lägre pris än AEC:s 28 $/lb
(Chemical Engineering 23 febr. 1959 s. 68, 70, 72). SHl
Skeppsvarv i Grekland och Israel
Den grekiska handelsflottan är betydande och ökar
starkt. Medan den 30 juni 1958 fartyg om 1 644 986
brt fanns inregistrerade under grekisk flagg, var
motsvarande siffra den 30 juni 1959 2 600 069 brt.
Då var dessutom ett tonnage om 200 309 brt anmält
för inregistrering. På ett år är ökningen således inte
mindre än 955 000 brt eller 58,1 %>. Den fördelade
sig på 163 enheter, mest lastfartyg.
Emellertid har det grekiska skeppsbyggeriet hittills
haft ringa omfattning — under 1958 byggdes
således inte ett enda sjögående fartyg över 100 brt inom
landet. Det har även rått brist på dockor av
tillräcklig storlek för fartygen, och
reparationsmöjligheterna har varit dåliga.
Dessa brister såväl ifråga om nybyggnads- som
torrsättningsmöjligheter synes nu bli åtminstone
delvis avhjälpta, dels genom en nyanläggning för
Helle-nic Shipyards E A, tillhörande Niarchos-koncernen,
dels genom återupptagande och modernisering av
ett äldre varv, Neorion-varvet, genom Messrs.
Bet-hymni Brothers.
Hellenic-varvet, där driften redan i viss omfattning
varit igång några månader, ligger vid Scaramanga
i Salamis-bukten och har en areal om ca 300 000 m2.
Här finns ritkontor, plåtslageri- och diverse andra
verkstäder. Kölen har lagts till ett 25 000 tdw
tankfartyg, och en flytdocka med 22 000 t lyftförmåga
har börjat byggas. Denna docka beräknas bli färdig
i oktober 1960 och medge torrsättning av tankfartyg
upp till 40 000 tdw. En andra flytdocka med 26 000 t
lyftförmåga byggs för varvets räkning i Tyskland.
Varvet avses kunna bygga fartyg upp till 32 000 tdw
storlek och 200 m längd, eventuellt senare fartyg
upp till 60 000 tdw.
Neorion-varvet, beläget vid Syra, är huvudsakligen
avsett för fartygsreparationer och har tillgång till en
statsägd flytdocka. Fartyg upp till 16 000 tdw kan
här repareras och torrsättas. För nybyggnad finns
en bädd för fartyg upp till 1 000 tdw, och en andra
bädd för upp till 3 000-tonnare skall anläggas.
I Israel har regeringens ekonomiska kommitté
uppgjort kontrakt med det holländska De
Schelde-var-vet om anläggande av ett varv i Haifa. Under det
första byggnadsstadiet, som beräknas avslutat
under 1962, skall varvet vara i stånd att utföra allt
erforderligt reparationsarbete och underhåll av
Israels handelsflotta samt kunna bygga fartyg upp till
8 000 tdw. I ett andra stadium skall varvet ha
möjlighet att bygga 20 000-tonnare och i ett tredje t.o.m.
45 000-tonnare. Under en tolvårsperiod skall den
holländska firman delta i varvets administration
och tillhandahålla experter (Norwegian Shipping
News 1959 s. 663, 929 och 930). N Lll
A :•: andras erfarenheter
w .v
Värmehärdigt zinkborosilikatglas
Vid Bureau of Standards har man funnit att
zinkborosilikatglas bildas inom området 50—60 mol-°/o
ZnO, 20—50 mol-0/o B203 och 0—20 mol-°/o Si02.
Mycket lättflytande smältor erhålls vid 1100—1300°C
varigenom homogent glas lätt kan tillverkas.
Glasens mjukningspunkt har bestämts till
585—-665°C och deras likvidustemperatur till 950—
1000°C. Utvidgningskoefficienten och
elasticitetsmodulen bestämmer framför allt glasets resistens
mot snabba temperaturväxlingar. Den förra är
3,2 • 10’6—3,8 • 10"8 m/m°G vid 25—100°C, mot
7,0-10"°—10,0 • 10~6 för vanliga glassorter; den
senare är för fyra av glasen 8 500—8 800 kp/mm2,
dvs. högre än för vanliga optiska glas.
Zinkborosilikatglasen har tillfredsställande resistens
mot vatten och neutrala lösningar. Tillsats av
kisel-dioxid till zinkboratglas ökar inte deras resistens
mot syror men väl mot starka alkalier. Vid
glödgning av zinkboratglas blir dess yta matt på grund
av kristallisation. Zinkboratglas med bara 5 mol-°/o
Si02 bibehåller däremot sin blanka och klara yta vid
glödgning.
På grund av sin relativt låga utvidgningskoefficient
bör zinkborosilikatglas tåla temperaturväxlingar
bättre än kommersiellt planglas. Då de dessutom
har goda optiska egenskaper, är de lämpliga till
fönster i flygplan för överljudsfart. Det är troligt
att glasens egenskaper kan förbättras genom tillsats
av t.ex. ALA, CaO, MgO, SrO, ZrO, eller Ti02
(National Bureau of Standards Technical News Bulletin
mars 1959 s. 50—51). SHl
Cesium- och rubidium i kommersiell skala
I USA kan man nu köpa cesium- och rubidiummetall
i utvecklingskvantiteter. De kommer dock aldrig att
bli tillgängliga i ton-kvantiteter liksom de
vanligare alkalimetallerna natrium och kalium. Deras
användning kommer att bero på speciella
egenskaper, såsom stor reaktivitet, låg jonisationspotential,
stor jonradie och katalytisk aktivitet. Cesium är den
mest reaktiva av alkalimetallerna, men rubidium
kommer inte långt efter.
Cesium joniseras mycket lätt och ger därför en
plasma vid ganska låg temperatur. Det kan tänkas
få användning som bränsle i jonstrålmotorer för
rymdfarkoster. Rubidium har mycket tilltalande
termiska egenskaper och kan därför möjligen bli
utnyttjat som värmeöverföringsmedium i
kärnenergi-drivna raketer. Man kan också drömma om en
rymdfarkost i vilken en kärnreaktor med rubidium
som värmeöverföringsmedium ger värme för
alstrande av en jonstråle av cesium.
Vidare kan de båda metallerna få användning som
katalysatorer för organiska reaktioner och som
legeringsämnen i metaller till ljuskänsliga katoder i
fotoceller.
Som råvara används en blandning av kalium-, ce-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
