Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Tunnelförläggning av ledningar, av Anders Cronström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsträckning göras i samband med
kulvertar-betet varvid särskilda grentunnlar anordnades,
utgående mot gränsen mellan fastigheterna och
betjänande dem parvis.
Ungefär samtidigt byggdes också en ca 900 m
lång ledningskulvert i
Katarinavägen—Ren-stiernasgatan. Trots goda erfarenheter av i
varje fall kungsgatskulverten tycks exemplet
dock inte ha manat till efterföljd och det skulle
dröja 40 år innan ytterligare ledningstunnlar
utfördes i Stockholm, tills den intensiva
exploateringen vid nu pågående sanering av
nedre norrmalmsområdet bjöd ledningstunnlar
som enda möjlighet för att lösa områdets
ledningsfrågor, fig. 1.
Utländska erfarenheter
Om ledningstunneln är en riktig lösning av
cityområdets ledningsproblem, borde man
redan tidigare ha gjort värdefulla erfarenheter
i de utländska storstäderna och sedan haft
stora möjligheter att tillämpa dessa
erfarenheter vid återuppbyggnaden efter kriget av
bombade stadskärnor. I London byggdes
sålunda de första ledningstunnlarna redan för
100 år sedan.
Stockholms stads gatukontor gjorde 1955 en
rundfråga till några av de största städerna i
Europa och USA (Köpenhamn, Berlin,
Hamburg, Düsseldorf, Paris, Genève, London och
New York City) om inställningen till
ledningstunnlar.
I allmänhet var man negativt inställd till
förläggning av ledningar i gemensamma tunnlar.
Det bör dock framhållas att man på inget håll
hade erfarenhet av på senare tid utförda
tunnlar, men därför inte heller av tunnlar liggande
på större djup än vad som fordras för
ledningar lagda på som normal, vedertagen nivå.
Vidare hade man ingenstädes anlagt
ledningstunnlar i samband med någon radikal sanering
och hade därför ingen uppfattning om vilka
fördelar som kunde ernås med ledningstunnlar
byggda i sådant sammanhang.
Att lägga in gatuledningarna i tunnlar utan
att detta sker i anslutning till samtidig
sanering är knappast tänkbart. Chefen för London
County Council säger också att kostnaderna
för att bygga en ny ledningstunnel i en
befintlig gata i London samt de med förläggandet av
ledningar och kablar i den nya tunneln
sammanhängande hindren för trafiken skulle bli
mycket stora och skulle tillsammans sannolikt
uppväga varje fördel av densamma.
Från flera håll yppades farhågor för
explosionsrisk om gasledningar förlades i tunnlar.
Ingen av de gasexplosioner som hittills
inträffat torde emellertid ha skett som en följd av
sådan förläggning. Med god övervakning,
gastäta rörgenomföringar och dörrar samt god
ventilation av tunnlarna tar man kanske inte
större risker än när man placerar
bensinstationer i underjorden.
I Genève har sedan lång tid tillbaka pågått
omfattande utredningar och undersökningar i
Fig. 2. Exempel på sektion för ledningstunnlar inom Nedre Norrmalm
i Stockholm; V renvatten, Ad dagvatten, As spillvatten, Vä värme, T tele,
E el, B belysning, Rb rännstensbrunn. Stora krav på avrinningen samt
renhållning med vattenspolning motiverar den kraftigt tilltagna
ränn-stensbrunnen.
tunnelfrågan. Trots detta ansåg man sig inte
kunna göra några bestämda uttalanden till
förmån för tunnelalternativet.
På 1930-talet utfördes i Berlin i anslutning
till ett tunnelbanebygge en 4,5 km lång
ledningstunnel. Kulverten gjordes i tre sektioner,
en avsedd för högspänningskablar, en för
svag-strömskablar och en för vatten och avlopp.
Gasledningarna förutsattes även i
fortsättningen förlagda i gatumark. Tunnelbygget blev ett
fiasko, till en början kanske beroende på dålig
samordning och tåtramp verken emellan, men
senare till följd av några missöden som väckte
misstro. Vid två tillfällen översvämmades
tunneln i samband med starkt regn, vid ett tredje
uppstod en svårbekämpad rökutveckling som
följd av fel på en kabelmuff. Tunneln kom
aldrig att härbärgera annat än några
högspänningskablar och även Berlins elverk anser sig
ha gjort sådana erfarenheter att man i
fortsättningen kommer att vägra att lägga elkablar
i ledningstunnlar.
New York är en stad, som mer än de flesta
fått känning av stark expansion och som
tidigare än någon annan fick problem med
högbebyggelse. Likväl har man inte använt sig av
gemensamma ledningstunnlar. En starkt
bidragande orsak härtill är naturligtvis att
samtliga ledningssystem, utom vattenförsörjningen,
drivs i privat regi, men man har också menat
att störningarna i gatutrafiken skulle bli
väsentligt större vid eventuella utvidgningar och
omläggningar av ledningstunnlar än om
ledningarna ligger i jord. I New York lämnar man
marken fri till för ledningarna väl erforderligt
djup (3—5 m) under gatunivån. Därunder får
sedan tunnelbanor, garage och
förbindelsetunnlar i viss bestämd ordning kämpa om
utrymmet. Ledningarna läggs i jord och sektionen
delas upp efter ett visst schema, precis som
i andra större städer.
iiiiii///i [h
fabeltunnel
Rörlunntl
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
