Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Tunnelförläggning av ledningar, av Anders Cronström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätter större övertryck i ledningarna, kan
antagligen inte användas. Arbetsutrymmet för
upptagning av ledningssediment blir hårt
beskuret. Utsikterna att vid rensningsarbeten
undvika nersmutsning av tunnelgolvet är små.
Över huvud taget blir vid en förläggning i
ledningstunnlar möjligheterna mycket begränsade
att för rutinunderhåll komma åt ledningarnas
innandöme. Detta är en allvarlig sak och
svårigheterna kommer nog inte att minska därest
köksavfallskvarnar införs mera allmänt.
Avloppsledningarna har vidare den egenheten
att de för sin funktion måste luta nedåt i
riktning mot recipienten eller mot eventuella
pumpverk på vägen dit. Dessa erforderliga
lutningar korresponderar som regel inte med de
höjder på ledningstunnlarna, som är
lämpligast med hänsyn till angränsande bebyggelse
och utrymmen. Vill det sig riktigt illa kan det
sålunda bli nödvändigt att låta
avloppsledningarna lämna tunnlarna.
Inom saneringsområdena begränsas
bebyggelsens höjd över marknivån av
stadsplanebestämmelser men djup under samma nivå — hittills
— endast av lönsamheten. Det allmänna
avloppsnätet kan och bör emellertid inte följa
med hur djupt som helst. Recipientens nivå
anger en naturlig gräns. Naturligtvis kan man
med pumpning avleda vatten även under
denna gräns, men fullgoda garantier för att
översvämningar inte skall uppstå om pumparna
genom t.ex. strömavbrott sätts ur funktion kan
man inte få. Samhället bör därför inte ådraga
sig ansvaret för sådan pumpning. Inträffar
översvämningar finns nämligen ingen
möjlighet att i sådant fall frita sig genom att påstå
att det inträffade inte kunnat förutses. Det
allmänna avloppsnätet bör inte läggas på lägre
nivå än att nödutlopp med fritt fall kan
åstadkommas.
En så pass tekniskt komplicerad apparat, som
ett cityområde av Nedre Norrmalms karaktär
har emellertid åtskilliga andra anordningar
som inte tål annat än ett mycket kortvarigt
strömavbrott: höghushissar, fläktar (även i
ledningstunnlarna), rangeringsband i
parkeringsgarage etc. För dessa måste man förutsätta
att en reservkraftanläggning anordnas genom
de enskilda intressenas försorg. Inom
Hötorgscity har också installerats ett helautomatiskt
dieselgeneratoraggregat, som inom 10 s är
berett att överta det ordinarie elnätets plikter
gentemot de prioriterade förbrukarna, till vilka
fastighetssamfälligheternas avloppspumpar
givetvis måste räknas (Tekn. T. 1959 s. 691).
Vatten
Förläggning av vattenledningar i
ledningstunnlar medför som nämnts en stor fördel — det
annars "normala" läckaget kan elimineras.
Denna fördel motvägs kanske av en befarad
nackdel. Vad händer vid rörbrott på en
huvudledning förlagd i ledningstunnel? Det har vid
brott på vattenledningar liggande i mark ofta
visat sig svårt att hålla undan vattnet trots att
vattnet kunnat avrinna till avloppsnätet. I tunn-
larna har man endast begränsade möjligheter
till sådan avrinning. Risken för rörbrott på
vattenledningar i ledningstunnlar torde dock
vara minimal. Som rörmaterial för grövre
ledningar används där uteslutande stål till
skillnad från gatuledningarna, som oftast är
utförda av gjutjärn. Vattenledningarna bör dock
förläggas så, att vid rörbrott minsta möjliga
skador uppstår på såväl andra ledningar som
på lokaler gränsande till tunnlarna.
Avstäng-ningsventilerna skall givetvis i varje situation
kunna fjärrmanövreras.
Gas
Gasledningar bör helst inte läggas i
ledningstunnlar. Om så undantagsvis måste ske ökas
kraven på säkerhetsåtgärder starkt. Så krävs
t.ex. gastäta ledningsgenomföringar och
dörrar, explosionssäkrad belysningsarmatur,
skilda tunnelsektioner för gas och för elektricitet,
väsentligt förbättrad ventilation, förstärkt
övervakning etc. Merkostnaderna blir av sådan
storlek att det torde bli svårt att motivera
stadsgasförsörjning inom cityområden
begåvade med ledningstunnlar. Skall kostnaderna
deklareras med hedern i behåll får nog
restaurangkökens omeletter tillredas på flaskgas.
Elektricitet
Risken för störningar vid kortslutning blir
större om elledningar anhopas i en
ledningstunnel än om de förläggs i jord. För den mängd
kablar, som utgår från understationerna, är
dock den bästa lösningen gemensam
förläggning i särskilda kulvertar, som då endast
innehåller elledningar. I övrigt bör el- och
telekablar helst läggas i egen tunnel och utefter
var sin tunnelvägg. Kablarna bör inte utsättas
för risken för vattenskador genom att placeras
tillsammans med vatten- och avloppsledningar.
Belastningsförmågan hos elkablar nedsätts om
värmeavledningen inte är tillfredsställande. I
jord kan god avledning åstadkommas, i
ledningstunnlarna kan man däremot befara sämre
resultat. Elkablarna bör därför helst inte
placeras i samma tunnelenhet som eventuella
vär-medistributionsledningar.
För att hindra spridning av kabelbrand bör
tunneln delas in i från varandra brandsäkert
skilda sektioner och anordningar vidtas så att
branden inte via kablarna löper från en sektion
till nästa. Åtgärder måste också vidtas så att
den ventilation, som är nödvändig för
ned-kylning av kablarna, inte ökar omfattningen
av eventuell kabelbrand.
Tele
För telegraf- och telefonnätets del anses en
förläggning i tunnlar vara bra såväl ur
arbets-som beredskapssynpunkt. Genom att man
numera i stor utsträckning använder
blockledningar, där befintliga kablar kan bytas ut och
ytterligare kablar efter hand kan föras in utan
att man behöver gräva upp gatan, har man
dock ur arbetssynpunkt inte längre så mycket
att vinna på tunnelförläggning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
