Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Nya metoder - Inomhusklimat, av B S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inomhusklimat
G28.87
Olika länder liar skilda krav på
värmekom-fort. Amerikanerna trivs bäst med en
inomhus-temperatur på 25—26° C. Engelsmännen
föredrar 17—18° G. Svenskarna intar en
mellanställning men börjar alltmer ställa
amerikanska krav på rumstemperaturen.
Människans värmebalans och väriiiekomfort
bestäms av hennes verksamhet, beklädnad och
omgivningens temperatur. Denna senare beror
av lufttemperaturen, luftrörelserna och
temperaturen på rummets ytor.
Människans värmebildning beror på
verksamheten och uppgår vid sömn till 35, vid vila
till 50 och vid lätt arbete till 70—80 kcal/nrh.
Beklädnadens värmeisolering mäts i
motståndsenheten clo som kommer av det engelska
ordet "clothing". En clo definieras som 0,18°G
nrh/kcal ocli motsvarar isoleringen av C mm
stillastående luft. Arktisk pälsbeklädnad ger 4
clo. Den vinterklädsel som förr var normal
inomhus på svenska män med långa kalsonger
och väst ger 1,5 clo. Den amerikanska klädseln
med skjorta och uppkavlade ärmar ger 0,5 clo.
En övergång till lättare inomhusbeklädnad
måste kompenseras med ökad rumstemperatur,
tabell 1.
Man måste även ta hänsyn till luftrörelserna.
Tabell 1 gäller för normala förhållanden med
en lufthastighet på 0,1 m/s.
Övergångsmotstån-det uppgår då till 0,15° C nrh/kcal. Vid
mekanisk ventilation är lufthastigheten normalt den
dubbla eller 0,2 m/s. Övergångsmotståndet
minskar då, och för att återställa
värmebalansen måste man öka rumstemperaturen med ca
3°. Erforderlig temperaturhöjning vid 0,5 m/s
blir ca 6 och vid 1,0 m/s ca 8° C.
Rumsytornas temperatur har även stort
inflytande. Normalt är dessa kallare än
rumsluften och ger då strålningskylning ofta
enbart i en riktning. Man får en känsla av att
det drar. De kalla ytorna ger även "kallras"
Sammandrag av föredrag av IIans Ronge vid
informations-sammanträde arrangerat av Statens Nämnd för
Byggnadsforskning och AB Svensk Byggtjänst, oktober 1959.
Tubell 1. Samband mellan värmebildning, beklädnadsisolering
och omgivningstemperatur
Människans värmebildning .......... kcal/nrh 35 50 65 80
Omgivningstemperatur vid värmebalans för
beklädnadsisolation 1,5 clo .............. °C 21,5 17.0 15,0 13,0
1,0 clo .............. °C 24,0 20,5 19,0 17,5
0,5 clo .............. °C 26,5 24,0 23,0 22,0
och en anhopning av kalluft vid golvet. Av
hygieniska skäl är därför en god värmeisolering
av stort värde. Särskilt gäller detta fönstren,
där yttemperaturen ofta ligger 10°G under
lufttemperaturen.
I bergverkstäder är det ofta dyrbart att
ventilera bort överskottsvärmet. Då kan kylning
med kallt tak vara lämpligt. Prov i sådana
lokaler har visat, att en höjning av
lufttemperaturen med exempelvis 2°G kan motverkas av
en lika stor sänkning av taktemperaturen. Om
arbetsplatsen ligger intill en vägg, får
taktemperaturen emellertid mindre inverkan.
Utstrålningen från rumsytorna kan minskas
genom att man klär dessa med blank metall,
t.ex. aluminiumfolie. Av trivselskäl är detta
emellertid ej genomförbart. En annan
möjlighet är att få in rumsluften i ett skikt bakom
rumsytan, t.ex. genom att hänga en bonad på
väggen.
Det är främst värmebalansen som är
avgörande för välbefinnandet. Om rumsluften är
kall, fryser man om fötterna även om man står
på ett uppvärmt golv. Men även om
värmebalansen är densamma, känns det behagligare i
ett rum där ytorna är varma. Man vet
emellertid inte vad detta egentligen beror på. Ytorna
får emellertid inte vara för varma.
Golvtempe-raturen får vid normal rumstemperatur
således ej vara högre än 24—25° G.
Det är viktigt att se till, att
temperaturskillnaderna mellan golv och tak ej blir för stora.
Om så är fallet, tycker man det är obehagligt.
Vad detta beror på är dåligt klarlagt.
Känsligheten är mycket olika för olika personer, och
någon säker siffra på vad som är tolerabelt
finns inte. I Sverige brukar man anse, att
temperaturskillnaden från fot- till brösthöjd ej bör
överstiga 3°G. Känsligheten för drag är även
olika lios olika människor. I allmänhet
uppfattas luftrörelser som är snabbare än 0,2 m/s
som drag.
Vid varmluftsuppvärmning är det viktigt att
inblåsningen sker på rätt sätt. Vid så små
varin-luftsmängder som 0,7 luftväxlingar per timme
bör den varma luftströmmen riktas i samma
riktning som egenkonvektionen i rummet.
In-släppet bör därför vara under fönstret ocli
riktas ut längs golvet. Under denna
förutsättning får man bättre rumsklimat än vid
ra-diatoruppvärmning. Eftersom vid så små
luftmängder övertemperaturen belt eliminerats
inom 2 dm från inblåsningsöppningen, kan en
så hög inblåsningstemperatur som 80° G
användas. Vid inblåsning av luftmängder på ca 2
luftväxlingar per timme fås även bra resultat
0111 inblåsningen riktas upp längs
ytterväggarna. Inblåsning vid innervägg, vare sig" vid golv
eller tak, ger däremot aldrig bra resultat.
Hörn- ocli gavelrum är särskilt besvärliga.
Temperaturvariationerna är där ofta stora och
strålningen mot alla kalla ytor besvärande.
Särskilt vid höga hus kan vindtrycket bli så
stort att drag uppstår.
Varm luft med hög relativ fuktighet känns
varmare än luft med samma temperatur men
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1061
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
