Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Planeringsproblem i äldre bebyggelse, av Torsten Westman - Fastighetsbildning och sammanhängande problem, av Axel Jörbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste bli möjligt även om tomterna är spridda
på olika ägare. Det är ju av stort värde för
en mindre fastighet med i övrigt riktig
utformning att t.ex. få del i en gemensam ny
parkeringsanläggning i kvarteret. Fastighetens
livslängd ökar.
Slutord
Av olika skäl är det alltså nödvändigt att
samordna våra små tomter till fungerande kvar-
tersenheter. I de kvarter, där den ingående
bebyggelsens ålder är jämn, bör en indelning i
större enheter ske så att det slumpartade
uppträdandet av resttomter förhindras.
När stora åldersskillnader föreligger inom
bebyggelsen, måste en planering för ett
gemensamt mål säkras, så att enstaka tomter med
sådan äldre bebyggelse som med fördel kan
inpassas i en tidsenlig plan får del i de
nyttigheter, som en nybebyggelse på andra tomter
kan skapa.
Fastighetsbildning och
sammanhängande problem
Stadsingenjör Axel Jörbeck, Stockholm
333.38(485)
Fastighetsbildning inom stad och
stadsliknan-de samhälle sker nu i huvudsak i anslutning
till bestämmelserna i två lagar: 1917 års lag
om fastighetsbildning i stad och 1926 års lag
om delning av jord å landet. Dessa lagar, som
kanske redan vid sin tillkomst var i vissa
stycken föråldrade, har visserligen under årens
lopp "fräschats upp" och kompletterats i vissa
avseenden, men den snabba utveckling, som
teknik och stadsbyggande undergått de senaste
årtiondena, har trots de företagna
"ansiktslyftningarna " gjort lagstiftningen svårt föråldrad,
tungrodd och besvärlig i tillämpningen och
många gånger hindrande för goda och
rationella lösningar av föreliggande problem. De
som i sin dagliga gärning haft att tillämpa
lagarna har därför många gånger tvingats till
improvisationer och nödlösningar och även till
att då och då göra våld på lagarna för att få
fram något så när acceptabla resultat. Trots
sådana förfaranden kan resultaten icke alltid
bli vad man önskar eller anser sig kunna
acceptera.
Det har också länge stått klart för regering
och riksdag, att en revidering av gällande
fastighetsbildningslagstiftning varit nödvändig.
Denna insikt synes dock först vid en relativt
sen tidpunkt ha fått den medvetna
utformningen, att en revision av såväl
jorddelningslag-stiftningen för landet som
fastighetsbildningslagstiftningen för stad var en trängande
nödvändighet. Sedan en utredning rörande
revision av jorddelningslagstiftningen pågått
under en följd av år — utan att dock lämna
några påtagliga resultat i form av ändrad
lagstiftning — tillsattes 1954 års
fastighetsbildningskommitté.
Direktiven för denna kommitté berör
huvudsakligen landsbygdsproblemen — närmast i
samband med jordbruksrationaliseringen —
men det ingår i utredningens uppdrag att göra
en allmän översyn även av
fastighetsbildningsreglerna för stad. Såsom särskilt motiv härför
angives det förhållandet, att
lagstiftningsområdena för landet och för stad genom partiella
reformer närmats varandra, varigenom
gränsen mellan tillämpningsområdena kommit att
bli flytande. I utredningsuppdraget ingår
därför att kommittén skall överväga, huruvida
fördelar kan vara att vinna med en för landsbygd
och stad gemensam fastighetsbildningslag.
Enligt vad man erfarit har 1954 års
fastighetsbildningskommitté redan från början av sin
verksamhet arbetat med den inriktningen, att
en för landsbygd och stad gemensam
fastighetsbildningslag borde åstadkommas, även om
kommitténs arbete under de första
verksamhetsåren huvudsakligen synes ha inriktats på
landsbygdsproblemen.
Fastighetsbildningspro-blemen i stad har enligt mångas bedömande
genom stadsbyggnadsteknikens utveckling
under de allra senaste åren blivit alltmera
svårbemästrade. Fog kan också anses finnas för den
åsikten, att skillnaden i
fastighetsbildningsavseende mellan tätort och glesbygd blivit mera
markant än tidigare. Därför ifrågasattes om de
lagbestämmelser, som utarbetades med
huvudsyftet att lösa landsbygdens problem, skulle —
med mer eller mindre omfattande
kompletteringar — kunna utformas på sådant sätt, att
tätortsproblemen finge en fullgod lösning. Efter
initiativ från ett flertal håll har emellertid
fastighetsbildningskommittén nu kompletterats
med en expertgrupp med speciell erfarenhet
rörande tätortsproblemen, vilket torde borga
för en måhända mera målmedveten inriktning
på dessa problem än tidigare.
Även om fastighetsbildningskommittén synes
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
