Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Bebyggelsesaneringen och bilen, av Sven Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Saneringskvarter med särskilt garage för varje fastighet.
Garaget i ett plan under byggnad och gård. Gårdens centrala del skall
lämnas fri från underbyggnad för trädplantering; gp betecknar garageplats.
punkt medverka till en förnyelse av kvarteret.
Härav följer att det minsta motståndets lag ger
upphov till en punktsanering, dvs.
nybebyggelse på enstaka tomter inom ett flertal kvarter,
trots att var och en som ägnat
saneringsproblemet en tanke omedelbart inser att
punktsaneringen inte är en rationell lösning.
En begäran om byggnadslov för nybyggnad
av en tomt inom ett gammalt hyreshuskvarter
ger ofta stadens byggnadsnämnd anledning till
en översyn av stadsplanen, om en sådan
översyn inte rent av begärs av byggherren själv.
Denna stadsplanerevision kan föranledas av
behovet att ändra äldre detaljbestämmelser, vilka
Fig. 4. Saneringskvarter med gemensamt garage för hela kvarteret.
Garaget är i två plan enbart under gården med en enda infart från en
trafiklugn gata.
numera inte medger en rationell eller
ekonomisk planlösning. Ofta måste
stadsplaneutredningen utsträckas till hela kvarteret. Men kvar
står problemet, att det är fråga om att
nybe-bygga en enda tomt utan att man har vetskap
om när nästa nybyggnad inom kvarteret
kommer igång, och att det skall byggas modernt
med vilket i detta sammanhang förstås att alla
de krav, som bilen ställer på ett nytt hus, måste
tillgodoses. På denna punkt är det nog
numera inte svårt att finna förståelse.
Byggherrens uppfattning har bara på några år glidit
från "inte behöver jag ha några garage- eller
parkeringsplatser i mitt hus" över "nog är det
bra med parkeringsplatser i sta’n, men varför
just i min fastighet" till ett accepterande av
bilplatsen som ett nästan lika nödvändigt
komplement till en lägenhet som ett badkar.
Kravet att man skall kunna bebygga en
enstaka tomt utan samband med några åtgärder
för övriga tomter i kvarteret ger emellertid
stadsplanelösningar för kvarteret, fig. 3, vilka
är trafiktekniskt oriktiga och mestadels
oekonomiska. Varje fastighet måste ordna en
tillfart till sin lilla parkeringsanläggning inom
vilken även måste ordnas plats för
varuförsörjningen. Även om man härvid vinner att
bilarna tas bort från gatan är det omöjligt att
hindra att tillfarter måste ordnas även från
ur trafiksynpunkt olämpliga gator.
Konkurrensen mellan utrymmet för bilar och
ytor för lek och andra behov inom ett
begränsat gårdsutrymme leder vanligen till att
bilarna hänvisas till källarnivån, dels under
själva fastigheten, dels under gården. Den
nedfartsramp som därvid behövs samt de pelare
som bär upp fastigheten och gårdens
däckskonstruktion stjäl då vanligen så mycket
utrymme, att man ofta måste ordna ytterligare
ett källarplan för att få plats med både bilar
och de andra utrymmen, som hör ihop med en
fastighets källare.
Bilplatserna har nu blivit så kostsamma för
vederbörande byggherre, att han börjar
fundera över möjligheterna att köpa sig fri från den
belastning, som han tycker bilplatserna har
blivit inte bara ekonomiskt utan även ur ren
utrymmessynpunkt2. Han finner emellertid
snart att "friköpsförfarandet" formellt sett
ännu så länge är en orimlighet och att det fåtal
exempel på frivilliga avtal om ett
avlösningsförfarande mellan en fastighetsägare och en
kommun, vilka kan letas fram, i allmänhet har
ett begränsat värde för båda parter på grund
av svårigheterna att överblicka tidsfaktorns
betydelse i ett saneringsprogram för staden
ifråga. Byggherren finner vidare att
möjligheten att lämpa över ansvaret på en annan part
i nuvarande läge leder till att denna part måste
vara kommunen, vilken måste aktivt engagera
sig i en fråga, där varken de formella eller
ekonomiska sidorna ännu kan överblickas. Att
detta avlösningsförfarande i många fall kan ge
den mest praktiska och mest ekonomiska
lösningen av saneringskvarterens
parkeringsproblem står dock utom varje tvivel.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
