Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Djupbyggnadsproblem, av Herbert Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Säkerhetsåtgärder vid sprängning i tomtgräns, t. v. då
grundmuren är indragen från tomtgränsen, t. h. då grundmuren ligger i
tomtgränsen och berget faller ut under grannbyggnaden.
inom städerna som den tekniska och
ekonomiska utvecklingen lett till. Bland annat bör
ansökan om tillstånd till grundvattenpumpning
göras obligatorisk även för vattenmängder som
är betydligt mindre än 300 m3 per dygn och
även där det utvunna grundvattnet icke alls
kommer till någon nyttig användning, allt med
hänsyn till de konsekvenser en mera allmän
grundvattenpumpning eljest skulle medföra.
För att nå djupt liggande källarvåningar
erfordras nedfartsramper eller hissar. Om
nedfartsramp ordnas gemensamt för flera
fastigheter med en eller flera källarvåningar under
grundvattennivån, kan ej varje fastighet för sig
isoleras mot grundvatten. Samtliga fastigheter,
som på detta sätt har kontakt med varandra,
måste därför ingå i en gemensam "invallning".
Då denna medför stora ekonomiska fördelar,
bl.a. genom minskade utrymmen för
nedfartsramper och en mindre längd för de dyrbara
och besvärliga vattentäta omslutningsväggarna,
har utvecklingen gått i denna riktning. I
saneringsområdet på nedre Norrmalm har sålunda
icke endast fastigheter inom samma kvarter
inneslutits i en gemensam invallning utan
gemenskapen har även utsträckts till flera
kvarter.
I fråga om gemensamhetsanläggningar för in-
Fig. 7.
Förstärkning av
berggrund under
grannbgggnad.
vällning gäller, liksom överhuvudtaget om
anläggningar samfällda för två eller flera
fastigheter, att ägaren icke med sakrättsligt bindande
verkan kan förpliktas utföra sådan. Något
tvångsförfarande står icke enligt svensk lag till
buds, varigenom enskild fastighetsägare kan
förmås inträda såsom berättigad och förpliktad
part, då det gäller att utföra sådan gemensam
invallning. Icke ens om fastighetsägarna
genom frivilligt träffat avtal utfäster sig att
medverka vid anordningarnas tillkomst kan
sakrättslig verkan förlänas en dylik
överenskommelse.
Nu finns inte heller några möjligheter att
erhålla betryggande säkerhet för underhåll och
drift av invallningen, när det gäller fastigheter
med enskild äganderätt. För att erhålla full
säkerhet synes enda möjligheten vara att
staden först förvärvar de berörda fastigheterna
och därefter upplåter dessa med sådana
tomträttsvillkor att invallningens utförande och
drift garanteras. Börande dessa och vissa
närliggande frågor — bl.a. ansvarsfrågor — har
nyligen gjorts framställning till K. M:t om en
skyndsam utredning.
Byggnadstekniskt utförande
Utförandet av djupbyggnader kan antingen ske
med vattentät grund eller med grund som
hålles torr genom grundvattenpumpning. Då det
som regel icke kan anses försvarligt att utföra
grundläggning i innerstadsområde på det
senare sättet med hänsyn till risken för skador
på grannfastigheter, skall här endast i korthet
den förstnämnda metoden beröras.
Det tidigare vanliga sättet att utföra
grundkonstruktionens botten och väggar med
tätande membranisoleringar har av förut berörda
skäl fått vika för ett utförande med tämligen
hårt armerad vattentät betong. I fall där
kraven på säkerhet varit särskilt stora, har den
vattentäta betongkonstruktionen därjämte
isolerats med opanol, ett plastmaterial av stor
beständighet.
Vid djupare grundläggningar måste
bottenplattan dimensioneras för ett stort vattentryck.
Samtidigt befinner man sig i regel på ett
sådant djup att man måste spränga ut berget för
att erhålla plats för den lägsta källaren. Det
har då synts naturligt att man nyttjar
berggrunden själv som tätande botten i byggnaden,
sedan sprickor och andra otätheter har utfyllts
med cementinjektering. Härigenom undvikes
såväl upptrycket på byggnaden som det
intrikata problemet med sprickrisken i
bottenplattan till följd av förhindrad krympning genom
fastgjutningen mot berggrunden. Sprickrisken
i väggarna har i vissa fall minskats genom
förspänning.
Vid en annan, ännu icke i Stockholm utförd
modifikation, utföres bottenplattan av
vattentät betong som förankras i berget med
förspända rullgängade bultar strukna med asfalt så
att vidhäftningen i den övre delen upphäves.
Vad beträffar tätning genom injektering av
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
