Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Djupbyggnadsproblem, av Herbert Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergbotten föreligger ingen längre tids
erfarenhet, varför konstruktionen ännu så länge får
anses tämligen oprövad. Det kan också
ifrågasättas, hur det går med vattentätheten för den
händelse berget i en framtid utsättes för de
påfrestningar en närbelägen sprängning kan
medföra. Med hänsyn härtill har
byggnadsnämnden i Stockholm icke godkänt dylika
konstruktioner förrän fastighetsägaren utfäst sig
att, därest otätheter framdeles skulle
uppkomma i grundkonstruktionen eller i bergbotten
under byggnaden, låta vidtaga erforderliga
åtgärder för att avhjälpa dessa utan att tillgripa
grundvattenpumpning, som kan orsaka
varaktig ändring av de bestående
grundvattenförhållandena.
Vidare brukar byggnadsnämnden efter samråd
med gatukontoret föreskriva att katastrofpump
skall anordnas med pumpmotorer och
tillhörande motorskåp av säkerhetsskäl placerade så
nära markytan som möjligt. I detta
sammanhang kan nämnas att det största vattenflödet
som hittills observerats under
sprängningsarbetena inom saneringsområdet på nedre
Norrmalm uppgår till storleksordningen 4
000—-5 000 1/m. Det genom en spricka i berget
framrusande vattnet kunde dock bemästras genom
cementinjektering efter några veckors
pumpning. För att bättre kunna lokalisera och
bestämma eventuellt inläckande vattenmängder
inom invallningsområden eller större
djupbyggnader, har nämnden även begärt en
sekundär uppdelning av området som förses med
lämplig gemensam kontrollanordning.
Vid grävning och sprängning i tomtgräns eller
mot gata uppkommer ofta besvärliga
situationer, där säkerhetsfrågan är av avgörande
betydelse (Tekn. T. 1957 s. 595 och 675). Dessa
förhållanden är särskilt framträdande vid
djupbyggnader, där ingreppen av naturliga
skäl måste bli betydande, fig. 5. Det bör då
observeras att s.k. strikt skadeståndsansvar
föreligger för fastighetsägaren vid arbeten av
osedvanligt ingripande art. Detta innebär att
skadeståndsansvar kan utkrävas oavsett om
försummelse eller vårdslöshet föreligger. Detta
ansvar torde åvila ägaren, även där han
genom pumpning i samband med djupgrävning
sänker grundvattenytan och detta orsakar
skada på grannfastighet.
Under sprängning i tomtgräns måste vissa
åtgärder vidtas för tryggande av befintlig
grannes grundläggning eller för att minska riskerna
vid framtida nedsprängning på granntomten.
Flera dylika anordningar godtas nu av
byggnadsnämnden, fig. 6 och 7.
Förstärkningsåtgärder skall noggrant anges på
konstruktionsritning så att man kan ta hänsyn till dem vid
eventuella framtida sprängningar i
grannfas-tigheten. Intet av de visade
isoleringsmaterialen kan dock anses helt idealiskt men de bör
kunna användas i den mån icke bättre material
framkommer. Isoleringsmaterialet bör ha goda
vibrations- och stötdämpande egenskaper och
skall vara beständigt, varför organiskt
material ej bör ifrågakomma.
Fig. 8. Spontförsträvning av stålbalkar som
brand-skyddats med mineralullsmattor lindade med
glödgad järntråd. Djupbyggnad i kvarteret Kortbyrån,
Stockholm.
Brandtekniska frågor
Vid djupbyggnad träder brandskydds- och
utrymningsfrågor av naturliga skäl i förgrunden,
då svårigheten att bekämpa eld i lågt belägna
källarvåningar är väsentligt större än eljest
med hänsyn till att det här är fråga om att
tränga ned i riktning mot röken och elden.
Utländska erfarenheter från brand i
underjordiskt belägna lokaler visar att det varit ytterst
svårt att få bukt med elden och att
släckningsarbetet tagit veckor. Det är då angeläget att de
primära konstruktionselementen är utförda på
sådant sätt att något ras icke behöver befaras
vid långvarig brand. Detta är så mycket mer
väsentligt som ett ras i en djupbyggnad kan få
allvarliga konsekvenser såväl för
grannbygg-nader soin för gatutrafiken.
Efter brandchefens hörande har
byggnadsnämnden i Stockholm begärt att
djupbyggnader med tre eller flera källarvåningar i
samtliga källare skall utföras med bärande pelare
eller konstruktivt nödvändiga bärande
betongväggar i klass A-8 och betongbjälklag i klass
A-4. I djupbyggnader med två källarvåningar
skall motsvarande konstruktioner utföras i
klass A-4 och i byggnader med en källarvåning i
klass A-2, dvs. i den lägsta
brandsäkerhetsklassen. Vidare begäres separat rökutlopp från
varje källarvåning och som regel sprinkling av
1094 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
