Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Exempel på sanering. Sanering av tyska städer, av Arne T Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likvärdig tomt eller i vissa fall våningar med
äganderätt. Självfallet kunde de också, om de
så önskade, få ut ersättningen kontant. För att
klara detta var staden tvungen att ställa
mycken tomtmark främst i stadens ytterområden till
de olika fastighetsföretagens disposition. Många
fastighetsägare fick man inte tag på, de fanns
i Sibirien eller var döda. Man har då
uppdragit åt opartiska personer att bevaka deras rätt.
Det är dock så, att trafiken i dag rullar över
en bel (lei mark som egentligen fortfarande är
privat tomtmark.
Hillebrecht bar även hållit på att man måste
göra utnyttjandetalet i city innanför
innerringen lägre efter återuppbyggnaden än före
kriget för att därmed minska trafikalstringen.
Sålunda är Hannovers innersta del bebyggt
med till största delen tre- och fyravåningshus.
Det finns endast ett par större hus, som byggts
av storbanker — de var de enda som
Hillebrecht inte rådde på. Övriga stora kontor och
förvaltningsbyggnader har förlagts utanför,
men i anslutning till innerringen.
Självfallet har en sådan politik som den
skisserade vållat en bel del kritik, men det
märkliga är att vid genomförandet endast två
fastighetsägare överklagat inför domstol. En av
förutsättningarna för att det hela skulle lyckas
har emellertid varit att Hannover haft en
mycket stabil politisk regim. Socialdemokraterna
har suttit vid makten hela tiden efter kriget
och de har obetingat stött Hillebrecht. Alla
hans stadsplaneförslag har, trots protester från
många håll, trumfats igenom, och när
stadsfullmäktige antagit en stadsplan är den enligt
tysk lag fastställd och kan inte överklagas.
Kiel
Kiel är en gammal hanse- och universitetsstad
som fick sitt stora uppsving i slutet av
1800-talet, då staden blev tyska rikets krigshamn.
Då var det goda konjunkturer och staden växte
hastigt. Efter 1918 förlorade staden sin
betydelse och har egentligen först efter andra
världskriget åter fått viss betydelse, då staden
utsågs till huvudstad i Schleswig-Holstein. År
1939 hade Kiel 260 000 invånare, 1946 210 000
och 1956 ånyo 260 000. Förstöringsgraden var
44 %, men verkar större eftersom den
huvudsakligen drabbade den centrala delen av
staden.
Kiel var före kriget mycket tättbebyggd och
trafikförhållandena var ogynnsamma. Som mål
för planläggningen av återuppbyggnaden
sattes därför dels en uppdelning av staden genom
breda grönområden, dels en nyordning av
gatunätet så att det blev lätt framkomligt och
lätt-orienterat.
Genomgångstrafiken är relativt ringa i Kiel,
men man har ändå velat bereda den möjlighet
att passera utan att gå genom innerstaden. Där
riksvägarna från Hamburg och Lübeck möts i
stadens periferi, har därför en stor
cirkulationsplats utformats, och därifrån leds trafiken
till Rendsburg och Flensburg runt staden.
Större delen av trafiken, den med mål i Kiel, dras
på en bred gata rakt igenom staden, först som
den breddade Sophien Blått förbi bl.a.
centralstationen fram till den breddade Holsteinplatz
och därefter som en helt ny gata rakt genom
ruinkvarteren fram till Altstadt där en stor
trafikplats, Berliner Platz, utbildats. Härifrån
går trafiken norrut och österut runt Altstadt
till norra delarna av Kiel. Eftersom man visste,
att den mesta trafiken ändå skulle söka sig till
centrum, har man alltså inte tvekat att släppa
fram den, fig. 3.
Det märkliga är, att Kiel, som haft
jämförelsevis dålig ekonomi eftersom den förlorat sin
tidigare inkomstkälla, flottbasen, har varit en
av de städer som verkligen lyckats bygga upp
en modern stad ur ruinhögarna. Den som har
största äran härav är stadsbyggnadsdirektören
H Jensen. Hans av invånarna först som
utopiska ansedda, men nu accepterade principer för
planläggningen var, utom vad som nämnts om
trafiken, att differentiera city för olika
verksamhetsgrenar samt utforma ett inbjudande
affärscentrum. Till området omkring
centralstationen har förlagts sådana verksamheter som
hör till samfärdseln och hamnen, omkring
Berliner Platz har affärscentrum utbildats,
västerut omkring rådhuset ligger den kommunala
förvaltningen och bankerna och norr om Altstadt
ligger universitetet och den
Schleswig-Hol-steinska förvaltningen. Runt affärscentrum har
stora parkeringsplatser anordnats, och ett par
tidigare starkt trafikerade gator har avstängts
för biltrafiken, fig. 4.
Idén med bilfria affärsgator i city har slagit
utomordentligt väl ut i Kiel. Hittills har två
stora, tidigare starkt trafikerade gator gjorts
till gånggator, men avsikten är att nästan bela
Altstadt samt området mellan rådhuset och
genomfartsgatan så småningom skall fridlysas
från biltrafik. Anledningen till att systemet
fungerar så bra i Kiel anser man vara att de
trafikfria gatorna gjorts relativt korta, att det
finns mycket stora parkeringsplatser i
anslutning till området samt att den stora
genomfartsgatan går rakt genom området. Härigenom
Fig. (i.
Parkeringshus i
Frankfurt för
A00 bilar. Huset
ventileras enbart
genom
spjälför-sedda öppningar
ovanför och
under fönstren.
1116 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
