Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Exempel på sanering. Sanering av tyska städer, av Arne T Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Frankfurts innerstad. I mitten synes den delvis nyanlagda
Berliner Strasse; söder om denna gata, omkring domkyrkan, ligger moderna,
luftiga bostadskvarter, som ersatt tidigare slumområden.
helt bibehållit det gamla gatunätet, som dock
på en del punkter något breddats.
En annan orsak till att man inom vissa
städer tvekat att radikalt förändra gatunätet är,
att, även om husen på båda sidor om gatorna
blivit totalförstörda, det underjordiska
ledningsnätet klarat sig förvånansvärt väl och
kunde sättas i stånd utan större kostnader.
Exempel på stadssanering
Hannover
Hannover, huvudstad i Niedersachsen, är
belägen vid korsningen av två stora kontinentala
genomfartsvägar nämligen Paris—Hannover—
Berlin—Byssland och
Bom—Hannover—Skandinavien. Dessutom passeras staden av fyra
riksvägar, vilka alla före kriget gick genom
staden där de möttes i en punkt, Am Kröpcke.
På grund härav var Hannover en av de
städer där man klarast insåg nödvändigheten att
skapa breda trafikleder för den framtida
trafiken. Bedan 1949 hade man ett utkast till
generalplan färdigt, och man hade även
förhindrat att sådana byggnadsföretag kom i gång, som
menligt skulle påverkat planeringen. År 1951
kom man i gång på allvar med utbyggnaden
av trafiklederna, fig. 1.
Planeringen gick ut på att låta
genomfartstrafiken, som i Hannover utgör en mycket stor del
av den totala trafiken, passera innerstaden på
"tangenter". Man kallade dem så eftersom det
lät gästvänligare än förbigångsleder. Som
nordtangent fungerar Autobahn Berlin—Buhr och
i dag är osttangenten och sydtangenten
utbyggda. På dessa vägar leds trafiken utan
hastighetsbegränsning på ett naturligt sätt antingen
förbi staden eller till den punkt som är
närmast dess mål i staden. Från tangenterna dras
radiella gator in till en innerstadsring, som
omsluter själva city. De radiella gatorna är alla
utbyggda utom den nordvästra, och
innerstadsringen är fullbordad sånär som på en mindre
del i nordost.
De märkligaste av dessa utbyggnader är nog
innerstadsringen. Här har myndigheterna med
stadsbyggnadsrådet Hillebrecht i spetsen utan
hänsyn till tidigare bebyggelse dragit fram
breda gator, där sådana fordrades. Att detta varit
möjligt beror främst på att förstörelsen i
Hannovers centrum var enorm. Endast 5 % av
byggnaderna var skadade till 30 % eller
mindre. Exempel på sådana gator är främst
Leib-nitzufer och en del av Friedrichwall, fig. 2.
Några större knutpunkter i staden, t.ex. Am
Steintor, har helt nyskapats. Samtidigt har de
stora huvudgatorna i innerstaden breddats och
kvarterens exploateringstal sänkts i
förhållande till förkrigstiden.
Några siffror belyser dessa förhållanden. Av
innerstadens yta, 294 ha, var före kriget 123 ha
(42 %) bebyggd och gatumarken var 102 ha
(35 %). Efter återuppbyggnaden är den
bebyggda ytan 87 ha (30 %) och gatumarken
128 ha (44 %). Besten är parker och andra
friytor. Antalet fastigheter har sänkts från
3 741 med en genomsnittsyta av 450 m2 före
kriget till 2 345 med genomsnittsytan 600 m2
efter återuppbyggnaden. Invånarantalet var
före kriget 470 000, gick 1945 ned till 220 000 och
är nu uppe i 600 000.
Hillebrecht tog 1949 initiativ till bildandet av
"Aufbaugemeinschaft Hannover e. V." där
framstående borgare, fastighetsägare, bankmän,
kommunalmän och andra diskuterade
återuppbyggnadsfrågor och bl.a. tog initiativ till
bildandet av fastighetsföretag,
"Aufbaugenossen-schaften", för de olika
återuppbyggnadsområdena samt till "Aufbau-Treuhandsgesellschaft",
en privat organisation som mot särskild
ersättning skötte själva genomförandet av
återuppbyggnaden åt enskilda fastighetsägare eller
fastighetsföretagen.
År 1949 fastställdes den niedersachsiska
återuppbyggnadslagen som gav möjlighet till
tvångsvisa förfaranden för "Umlegung" eller
"Zusammenlegung", ja, även expropriation.
Hillebrecht och "Aufbaugemeinschaft" ville
emellertid inte veta av tvångsmedel. De
genomförde kvartersvis en frivillig omläggning
av marken så att den blev bebyggbar, men
nöjde sig med att uppnå genomsnittsytan
600 m2 per fastighet. Samtliga fastighetsägare,
både de som hade fastigheter i de nybildade
kvarteren och de vars mark togs i anspråk för
trafikändamål, blev i första hand erbjudna en
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
