Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Exempel på sanering. Sanering av tyska städer, av Arne T Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
butikslänga. Härigenom kunde man göra
huvudgatan fri från in- och utlastning samtidigt
som bostadshusen skyddades från gatularmet.
Den resterande delen av området bebyggdes
med fyravåningshus ställda i nordsydlig
riktning. Två befintliga hus kunde bibehållas och
inkomponerades i stadsplanen. Enligt den nya
planen kom marken att till 22 % vara bebyggd,
24 % utgjorde gator, 17 % planterade gårdar
och 37 % gångvägar och grönområden avsedda
för allmänt begagnande. Antalet nya
fastigheter blev 40 med sammanlagt 743 lägenheter.
Lägenhetsytan före kriget är okänd, men den
torde ha varit endast obetydligt större än den
nuvarande ytan.
Att genomföra en sådan total förändring av
bebyggelsen och samtidigt bibehålla den
enskilda äganderätten till fastigheterna var
möjligt endast genom "Zusammenlegung". Sedan
stadsplanerna hade blivit fastställda,
bestämde kommunen gränserna för området och
offentliggjorde en plan, som visade de
ursprungliga fastigheternas läge, storlek och
utnyttjande, samt en markägarförteckning. Därefter
bildades 1950—1953 fvra "Grundstücksverbände"
som övertog äganderätten till marken. För
dessa föreningar upprättades stadgar, som angav
ändamålet med föreningen, medlemskap
(samtliga markägare), styrelse (tre personer),
stämma (samtliga medlemmar), rösträtt,
förvaltning, bokföring och redovisning. Invändningar
mot förfarandet med "Zusammenlegung"
kunde inte göras, eftersom ett sådant förfarande
förutsatts i stadsplanen och denna vunnit laga
kraft. Uppsiktsmyndighet över föreningarna
var lagenligt stadsfullmäktige i Kiel.
Föreningarnas första uppgift blev att
fastställa markvärdena, vilket verkställdes av en
opartisk värderingsmyndighet som hade god
hjälp av de "uppskattningsvärden" som
framkommit efter mångåriga undersökningar av
tidigare köpeskillingar. Kommunen hade också
omedelbart efter kriget köpt upp en del
fastigheter och härigenom fått fram riktpriser. Vad
som även medverkade till att markpriserna
kunde hållas på en rimlig nivå var att
övervägande delen av marken utgjordes av
ruin-fyllda tomter, som inte gav sina ägare någon
avkastning och vars kapitalskuld ständigt blev
högre genom att ägarna inte kunde betala sina
räntor. Endast ett fåtal klagade över
värderingsmyndighetens beslut, och i intet fall drogs
sådant ärende inför domstol.
Över markvärdena samt de inteckningar och
andra belastningar som åvilade tomterna
upprättade föreningarna förteckningar, som även
innehöll förslag till ny tomtindelning. Sedan
dessa förteckningar offentliggjorts en månad
och anmärkningar mot dem avklarats, i några
fall genom medverkan av
uppsiktsmyndigheten, vann förteckningarna laga kraft. Därefter
inlöste föreningarna alla lån och andra
belastningar som åvilade fastigheterna.
Lagenligt skall föreningarna erbjuda sina
medlemmar, alltså de tidigare
fastighetsägarna eller sammanslutningar mellan dem, att av
föreningen inköpa de nybildade tomterna för
att bebygga dessa. Det var emellertid i detta
fall möjligt för endast fyra av de tidigare
fastighetsägarna att överta nya tomter. Övriga
fastighetsägare fick betalt för sin mark eller
i två fall genom stadens förmedling mark inom
annat område. Flertalet tomter såldes av
föreningarna till en tidigare fastighetsägare som
samtidigt var byggnadsföretagare, nämligen
Dr Kersig, Freie Wohnungsunternehmer mbH,
som kom att övertaga och bebygga 37 tomter.
Sedan all mark sålts, upplöstes föreningarna.
Inalles tillkom i området för bostäder och
butiker m.m. 38 000 m2 våningsyta.
Tomtkostnaden inklusive anslutningsavgifter, del av
gatukostnader m.m. för dessa uppgick till 1 567 000
DM och byggnadskostnaderna till 7 874 000 DM.
Därtill kom kostnader för
gemensamhetsan-läggningar, såsom bostadsgator och
grönområden, samt förvaltningskostnader m.m. till
1 685 000 DM, vilket gjorde att totalkostnaden
blev 11 126 000 DM eller ca 15 200 DM per
lägenhet. Stadens kostnader för gator, ledningar
m.m. uppgick till 890 000 DM, varav för
markförvärv 336 000 DM.
Intressant är, hur man löste frågan om
byggande och förvaltning av bostadsgatorna och
det stora parkstråket. Efter långdragna
förhandlingar bestämdes det, att de nya
fastighetsägarna skulle svara för
anläggningskostnaderna, men att de färdiga anläggningarna
sedan överlämnades till staden, som svarar för
deras skötsel och underhåll.
De nya fastigheterna är alla uppförda som
"sozialer Wohnungsbau" och har sålunda
erhållit stora tillskott av förbunds- och statliga
medel. Hyran är lagenligt 1,20 DM per m2 och
månad.
En annan intressant sak är att man införde
centraluppvärmning inom den första delen
som byggdes (västra sidan av Holtenauer
Strasse). Tyskarna är emellertid ovana vid
systemet, och det blev en sådan mängd
klagomål på för hög eller låg temperatur, att man
i fortsättningen på andra sidan gatan återgick
till systemet med en värmekamin i varje rum.
Genomförandet kan möjligen kritiseras för att
planerna inte i tillräcklig utsträckning
tillgodosett behovet av biluppställningsplatser.
Fig. 10.
Holtenauer Strasse
i Kiel; t. h.
femvånings bostadshus med en
envånings butikslänga framför.
1120 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
