Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Radiostörningar från starkströmsapparater, av Ove Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4.
Frekvenskarakteristik för
en
genomfö-ringskondensa-tar (C0 = 3 (iOO
j>F); a utan, b
med
jnrdinduk-tans.
rakt genom kondensatorn med
kondensatorbe-läggen lindade koncentriskt omkring ledaren.
Det ena belägget är förbundet med den
genomgående ledaren, det andra med ytterhöljet
av metall, vilket fästes direkt på apparatens
hölje. Genomföringskondensatorn i sin
beskrivna, renodlade form är speciellt lämplig för
montering vid införingar av ledningar i
skärmburkar, där en perfekt elektrisk tätning kan
erhållas även vid införingen.
I vanliga elektriska apparater kan man i regel
inte utnyttja genomföringskondensatorns
egenskaper utan i dessa fall måste man fästa
kondensatorn vid apparatgods med en
fästvinkel.
De för ett störningsskydd behövliga
kapaci-tanserna för avkoppling, dels mellan
nätbranscherna, dels från dessa till gods, sammanbyggs
ofta till en kombinerad kondensator, där
ka-pacitansvärdena normalt ligger inom området
0,0025—1 pF. Vanligen förekommande
kombinationer är 0,1 |aF mellan branscherna pius
0,0025 uF, eventuellt 0,005 ^iF, från varje
bransch till gods för störningsskydd avsedda
att anslutas i icke skyddsjordade apparater
samt 0,1 (xF mellan branscherna pius 0,02 jxF
från varje bransch till gods för störningsskydd
avsedda att anslutas i apparater med förstärkt
isolation.
För avstörning enbart på ultrakortvåg kan
ibland användas små glimmer- eller
keramik-kondensatorer i vilket fall tilledningarna till
dessa måste hållas mycket korta.
Spolar
Spolar användes som spärr för störningar,
varför en hög impedans hos spolen är nödvändig
inom hela det frekvensområde, som skall
avstöras. Enär hög induktans hos en spole alltid
Fig. 5. Gniststäckningskretsar; t. t>. enkelkoppling,
t. h. Larsen-koppling.
är åtföljt av en hög kapacitans måste olika
spolar användas på lång- eller mellanvåg ocli på
ultrakortvåg.
För avstörning på lång- och mellanvåg
användes spolar med förhållandevis stor
induktans, storleksordningen 1 mH eller mera, både
med och utan järnkärna. Järnkärna är som
regel att föredra, då spolens dimensioner
nedbringas avsevärt. Sådana spolar tillverkas
normalt med två lindningar på samma kärna, en
för varje nätbransch, varvid de kopplas så, att
samverkan av induktanserna erhålles för den
asymmetriska störningen.
För avstörning på ultrakortvåg användes
spolar med ferritkärna med en induktans på i
regel 5—10 uH. Dessa spolar är genom sina små
dimensioner utmärkt lämpade för inbyggnad i
störande apparater.
Gnistsläckare
För avstörning av strömställare användes
gnistsläckare. Deras uppgift är att utjämna den
snabba variationen i strömstyrka vid slutning
eller brytning, varvid de i regel dämpar den
synliga gnistbildningen. Vanligen består en
gnistsläckare av en kondensator i serie med
ett motstånd, fig. 5. Kapacitansen är normalt
0,1 fiF eller större och resistansen ca 100 ohm,
ibland lägre. En effektivare gnistsläckare för
avstörning på lång- och mellanvåg är
Larsen-kopplingen, fig. 5. Kapacitansen är även här
0,1 pF eller större medan spolarnas induktans
kan variera avsevärt. Den bör dock vara
ganska hög, helst någon millihenry.
Skärmning
Komplettering av störningsskydd med
skärmning kan ibland vara behövligt, speciellt för
ultrakortvåg. I praktiken är det svårt att
skärma hela den störande apparaten, medan
skärmning av speciellt störande delar i den, t.ex. en
strömställare, går att åstadkomma ganska
enkelt, åtminstone vid nvtillverkning.
Säkerhetsproblem
Införandet av störningsskydd i en elektrisk
apparat måste naturligtvis göras på sådant sätt,
att säkerheten för liv och lem inte äventyras
vid användning av apparaten. Detta ställer
speciella krav på isolation och läckström hos
störningsskydden, framförallt på
kondensatorer anslutna till berörbart metallhölje. I dessa
måste dels spänningshållfastheten vara mycket
hög, dels läckströmmen vara begränsad (jfr
SEN 29 och Semkos bestämmelser).
Begränsningen av läckströmmen medför en
begränsning av kapacitansen till apparatgods, som är
i direkt motsats till avstörningsteknikens
behov och som bestämmer hur långt avstörning
med enbart kondensatorer kan drivas på
lång-och mellanvåg.
De mest betydelsefulla begränsningarna av
läckströmmen gäller dels icke permanent
skyddsjordade apparater utan extra isolering,
där högst 0,5 mA läckström till berörbart
apparatgods nu tillåtes, dels apparater med extra
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
