Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Stockholms fjärrvärmesystem, av Wll - Nybyggen - Hörby TV- och FM-station, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygga värmereaktorer. En undersökning
igångsattes för att finna lämpliga platser härför, och
det visade sig då, att den avgjort lämpligaste
platsen var Farsta, med reaktorn placerad
längre söderut inom ett fritidsområde i Ågesta
gård.
Reaktorn R3/Adam, som placeras i ett
bergrum skall arbeta med naturligt uran som
bränsle och tungt vatten som moderator (Tekn.
T. 1958 s. 1077). Värmet från reaktorn skall
distribueras till Farsta och angränsande delar
av Gubbängen och Hökarängen via en
värmecentral och mellanpumpstation i södra delen
av Farsta. Denna anläggning, som även skall
tjänstgöra som reservstation, påbörjades vid
årsskiftet 1957—1958 och togs i drift på
senhösten 1958. Centralen har tre pannor på
vardera 60 Gcal/h värmeeffekt. Pannorna är
utrustade med enbart oljeeldning, men det är
möjligt att bygga om dem till eldning med fasta
bränslen.
Terrängen i Farsta är om möjligt ännu
besvärligare än i Hässelby med bergknallar, lerdalar
och djupa förkastningssprickor som förorsakat
många svåra problem vid rörnätets
projektering. Ledningen till Ågesta måste exempelvis
korsa sjön Magelungen, som är en
igenslammad, djup förkastningsspricka. Det billigaste
alternativet för korsningen visade sig vara en
tunnel, som fick gå ned till betydande djup.
De stora fördelningsledningarna inom
området har också måst förläggas i tunnlar. Genom
ett flertal sänkschakt tas rören upp till ytnätet,
som är uppdelat på flera från varandra skilda
områden. Sammanlagda ledningslängden är
här ca 5 km.
Värtan
Det senaste projektet för distribution av
fjärrvärme i Stockholm hör samman med det gamla
ångkraftverket i Värtan. Detta verk kommer
under 1960-talet att byggas om och
moderniseras. En större ombyggnad av Lidingövägen och
järnvägsområdet söder om verket har
nödvändiggjort att de från verket utgående elkablarna
till staden flyttas och placeras så att de ej störs
av de kommande byggnadsarbetena på dessa
områden.
Även här visade sig bästa utvägen vara att
placera ledningarna i tunnel. Genom att man
gjort denna tunnel under spårområdet fram
till Tessinparken på Gärdet något större än vad
elkablarna krävde blev det plats även för
värmeledningar.
Sedan Elverket erhållit förfrågningar om
betydande värmeleveranser till statliga
nybyggnader inom Östermalmsområdet, har
stadsfullmäktige beslutat om utbyggnad av
värmedistribution från Värtaelverket, i första hand till
Gärdet och de närmaste delarna av Östermalm.
Arbetena har påbörjats 1959 och omfattar i sin
första etapp en ledning från Värtaelverket till
Tessinparken och vidare i Valhallavägen och
Oxenstiernsgatan fram till det nya radiohuset
och de gamla kasernerna vid Storgatan.
Slutord
För närvarande är alltså läget i Stockholm det,
att fjärrvärme distribueras till tre större
områden, ett i väster, ett i söder och ett i
nordöst, anslutna till värmekraftverk inom de
olika områdena. Någon förbindelse mellan
områdena är icke tänkbar. Om den vidare
utvecklingen är det svårt att sia. Det beror på
utvecklingen av atomenergin, priserna på bränslen
och tillgången på kapital.
Fjärrvärmedistribution kan betraktas som en viktig
beredskapsåtgärd för tider som kommer, då bränslena
med säkerhet blir dyrare. Kanske återkommer
så småningom till Europa samma bristläge som
för några år sedan. Att i en trängd situation
forcera övergång till fjärrvärme och bl. a.
bygga ut ett kapitalkrävande rörledningsnät är
knappast tänkbart. Det är därför av stor
betydelse att man nu under relativt lugna
förhållanden kan påbörja utbyggnaden och skaffa de
erfarenheter som behövs för en eventuellt
forcerad utbyggnad. Wll
Hörby TV- och FM-station
I oktober 1959 invigdes på Televerkets 160 ha stora
jordområde i Hörby den nva stora sändarstationen
för television och frekvensmodulerad ljudradio, vars
320 m höga mast i detta nu är Europas högsta
byggnadsverk.
Över TV-sändaren kunde man börja provsända
program redan den 30 juli 1959. Frekvensen för
bildsändningen är 48,25 MHz och för
ljudsändningen 53,75 MHz, vilket motsvarar TV-kanal 2.
Sändar-utrustningen är så dimensionerad, att man för
närvarande från antennen erhåller en effektivt
utstrålad effekt (ERP) av ca 75 kW för bilden och 15 kW
för ljudet. Ytterligare en sändarutrustning
installeras våren 1960. Båda sändarna skall därefter
normalt vara i drift och arbeta parallellt, varvid den
från antennen utstrålade effekten ökas till maximalt
tillåten effekt 100 kW för bilden och 25 kW för
ljudet. Stationen blir därmed Europas största
TV-sändare.
Kontakt med TV-länknätet har Hörby över
Magle-röd på Söderåsen, en av de 17 radiolänkstationerna
på TV-länklinjen Stockholm—Göteborg—Malmö
(Tekn. T. 1958 s. 1243). TV-programmets ljuddel
överförs till Hörby via kabel.
Två FM-sändare, en för program 1 och en för
program 2, tas i bruk hösten 1959. Från antennen
kommer man att erhålla den maximalt tillåtna effektivt
utstrålade effekten 60 kW.
Antennmasten, som är en fackverksmast, stagad
i tre riktningar, står på en markhöjd av 162 m
över havet. Mastens topp befinner sig sålunda 482 m
över havsytan. Mastens 20 m höga toppspira är av-
Fig. 1. Den nya
Hörby-stationen
med sin 320 m
höga mast.
1142 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
