Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Användningen av elkraft år 2000, av Bengt Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton. Spännvidden mellan värdena är inte
förtroendeingivande, och man frågar sig, om man
ens törs lita på den lägre siffran.
Nu torde jordens totala energiförbrukning
motsvara mer än 4 miljarder ton stenkol per
år, varav allra största delen kommer från de
fossila bränslena. Uttryckt i runda tal svarar
20 % av jordens befolkning (Europa och USA)
för 80 % av jordens energikonsumtion. Ett
femfaldigande av denna, till motsvarigheten av
20 miljarder ton stenkol, är inte osannolik i
framtiden, när de underutvecklade länderna
kommer i gång, och då börjar reserverna verka
mindre outtömliga.
Särskilt gäller detta oljan, som är mest
användbar och mest begärlig. Där kan en
bristsituation dyka upp ännu tidigare genom risken
för politiska förvecklingar. Visserligen har man
på sistone funnit olja, som förefaller att vara
så ung, att den inte kan ha bildats för miljoner
år sedan enligt den klassiska hypotesen. Det
kan alltså finnas en viss chans, att olja rentav
kan nybildas i jordens inre i vår egen tid.
Saken är emellertid för färsk för att man skall
våga lita på den.
Låt oss alltså tills vidare gå ut från hypotesen
att bränslena blir väsentligt dyrare år 2000.
Skulle de inte bli det, är det så mycket
trevligare; då har man en möjlighet att låta
omställningen till elkraft dra ut på tiden och kan
sprida ut kapitalbehovet.
Kapitalbehov
Det kan ifrågasättas, om vårt näringsliv kan
expandera så att det kan bekosta den
energiförsörjningens revolution som vi här diskuterar.
De långtidsutredningar, som göres i
Finansdepartementet, brukar sträcka sig fem år framåt
i tiden och omgärdar sig med reservationer på
viktiga punkter. En förutsägelse fram till år
2000 måste alltså bli ytterligt osäker. Låt oss
emellertid utgå från en årlig ökning av
bruttonationalprodukten om 3 % per år. Det betyder
ett årligt tillskott om nära 2 000 Mkr, som
gradvis växer till 6 000 Mkr år 2000, då
nationalprodukten uppgår till 200 000 Mkr/år vid
konstant penningvärde.
Utan alla detaljstudier kan man kanske våga
påstå, att det finns en chans att ekvationen går
ihop. Men man kan säkert räkna med stark
efterfrågan på kapital och besvärlig avvägning
konsumtion—investeringar under hela tiden.
Det finns nämligen en parallell till Parkinsons
lag, som tycks ha samma karaktär av
oundviklig naturlag. Parkinsons lag lyder som bekant:
"Arbetet uppfyller all den tid som finns
tillgänglig för dess utförande". Parallellagen kan
formuleras: "Utgifterna tar i anspråk alla
tillgängliga inkomster". Det är alltså ingen risk
att det blir några pengar över, som staten eller
de enskilda medborgarna får bekymmer med
var de skall göra av.
Levnadsstandard
Det återstår nu att skissera, hur det svenska
folket lever och bor år 2000. Invånarantalet bör
ha stigit till 8,5 miljoner, vilket betyder, att vi
fortfarande har gott om utrymme här i landet.
Tendensen mot tätortsbebyggelse har varit
ihållande, och vi antar, att 2,5 miljoner
människor bor på landsbygden och 6 miljoner i
tätorter. Liksom i USA är drömmen numera
den egna villan, och en stor del av all
nybyggnad är enfamiljsvillor, vilket betyder att
tätorterna täcker stora ytor och har
kommunikationsproblem. Dessutom finns det ett mycket
stort antal sommarstugor överallt i landet, som
sörjer för att kommunikationsproblemen håller
i sig även på fritiden.
Bostadsstandarden liar förbättrats. Vi har 3
miljoner lägenheter i landet, exklusive
sommarstugorna. Lägenhetsytan per invånare har ökat.
Vidare skulle man kunna gissa, att folk
kommer att kräva en hög inomhustemperatur,
kanske 26—28°. Tendensen lär nu gå åt det hållet
i USA. Det här är väl en anstötlig tanke för
dagens härdade och kärnfriska svenska folk,
men det är säkert ingen utopi, när man
betänker vilken utvecklingskraft som dåliga
vanor brukar ha. Allt detta leder till ett ökat
energibehov för uppvärmningen trots bättre
värmeisolation. Det betyder också att folk
behöver ta på sig mera kläder, när de går ut.
Beklädnadsindustrien bör få goda tider.
Bilismen har en utomordentligt stor
omfattning, mest beroende på de utbredda
villastäderna och deras kommunikationsproblem. Vi
har 3 miljoner bilar. Jag skall avstå från att
försöka beskriva hur de ser ut.
Arbetsveckans längd år 2000 är inte lätt att
förutsäga. Vi har säkert fått 5-dagarsvecka;
däremot är det inte säkert att vi orkar med
fyra-dagarsvecka samtidigt som vi genomför
vår industriella och ekonomiska expansion.
Kanske får vi tre-dagarsvecka med extra
förvärvsarbete på fritiden, som USA lär ha börjat
få. Då är vi snart tillbaka vid
56-timmarsvec-kan och får börja om från början igen.
Bostäder
Med de förutsättningar som valts, är elkraften
klart förmånligast för bostadsuppvärmning,
och år 2000 antas alla bostäder ha fullständig
eluppvärmning. Att elvärmen passar bra för
landsbygd, villasamhällen och måttliga tätorter
är väl de flesta med på, men hur är det i
storstäderna med deras fjärrvärmeverk? Enbart
bränslealstrad fjärrvärme blir för dyr vid de
bränslepriser som vi här har antagit. Enbart
atomvärme, med eller utan
mottrycksproduk-tion, blir troligen också för dyr, eftersom man
måste bygga ut för att klara den vassa spetsen
som har ganska litet energiinnehåll (enligt
Sin-torn innehåller 40—50 % av effekten i toppen
bara 5—10 % av totalenergin).
John Sintorn angav emellertid på
Elverksföreningens årsmöte 1959 en kombination, som
troligen kan konkurrera med elvärme upp till
ganska höga bränslepriser. Den består av ett
stort atomvärmeverk gemensamt för flera
städer, vilket levererar bottenbehovet via flera
1158 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
