Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Plasternas betydelse för kemisk industri, av Klaus Stoeckhert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plasternas betydelse
för kemisk industri
Doktoringenjör Klaus Stoeckhert, Braunschiveig
678.5 : 66
För att ett material skall betecknas som plast
enligt TNC skall det bestå av eller innehålla
makromolekylära föreningar, vilka skall vara
organiska, och materialet skall vara eller ha
varit plastiskt formbart. Det första villkoret
utesluter t.ex. vanliga växer som har låg
molekylvikt, det andra utesluter högmolekylära
oorganiska föreningar, såsom glas, och det
tredje har samband med de
bearbetningsmetoder som skall användas.
I somliga fall är det inte lätt att avgöra om
ett givet material skall räknas som plast. Det
är dock fastlagt att naturgummi är en plast,
då gummit motsvarar alla tre villkoren. En
plast behöver alltså inte vara ett konstgjort
material, och i detta hänseende skiljer sig
definitionen av plast enligt TNC t.ex. från den
tyska definitionen av "Kunststoffe".
Det finns dock endast få material som kan
betecknas och användas som plast i det
tillstånd som naturen tillhandahåller. Även för
gummi och protein behövs vissa kemiska
modifikationer under bearbetningen, och det är
viktigt att påpeka att kemin och den kemiska
industrin spelar en avgörande roll för
tillverkning av plast och ofta även för dennas
bearbetning. Å andra sidan är den kemiska
industrin inte bara den givande parten utan även
den tagande, då plast i dag är ett material av
största betydelse för den kemiska industrin.
Plasttyper
Plasterna kan indelas efter deras kemiska
sammansättning. Denna intresserar dock mestadels
kemisten och knappast ingenjören som skall
använda plast. Denna metod har nämligen
nackdelen att alldeles olika plasttyper förs
till samma grupp, dvs. plaster som är byggda
enligt samma grundprincip men har alldeles
olika egenskaper.
En annan metod är indelning efter
tillverkningssättet. Även den är inte så viktig för
ingenjören, men de tre olika sätten att tillverka
en helsyntetisk plast skall dock kort beskrivas:
Bearbetning av föredrag vid SKR:s riksmöte den 5 juni 1959.
polymerisat bildas genom en sammanlagring
av omättade molekyler med låg vikt till en
lång kedja; denna reaktion sker mycket snabbt,
och när den är slut är det praktiskt taget
omöjligt att återigen sätta i gång den;
polykondensat bildas genom reaktion av
enkla kemiska föreningar med låg molekylvikt
under avspjälkning av vatten, ammoniak,
klorväte eller annan enkel förening; denna
reaktion kan stoppas när så önskas, och kan sättas
i gång senare tills den nått sluttillståndet;
polvadditionsprodukter eller polyaddukter
bildas genom sammanlagring av lika eller
olika små molekyler; denna metod liknar något
så när polymerisationen, men det kemiska
förloppet är helt annorlunda.
Det sätt att indela plasttyperna, som har visat
sig enklast och i många fall bäst är enligt
deras beteende i värme. Härvid kan man skilja
mellan
termoplaster, dvs. plaster som i värme blir
mjuka och även flytande men återgår till sitt
förra styvare tillstånd så snart temperaturen
sjunker; ett material, som visserligen inte är
plast men bär sig åt på samma sätt, är vax;
duroplaster, dvs. plaster vilka levereras som
en flytande eller torr massa och kan formas
i värme men reagerar härvid; på grund av
denna reaktion blir de styva, i många fall även
spröda, och förblir i detta tillstånd även när
temperaturen sjunker eller återigen stiger; ett
enkelt exempel är äggvita, ett högpolymert
material, som vid en bestämd temperatur blir en
fast substans och inte blir flytande igen;
elaster, välkända i form av naturgummi eller
syntetiskt gummi; de har en utpräglad
elasticitet efter vulkning men liknar termoplasterna
före denna.
Under årens lopp liar man utrett sambanden
mellan plasternas kemiska sammansättning,
deras tillverkning och beteende i värme. När
man alltså känner en plasts molekylära
uppbyggnad kan fackmannen säga 0111 den är en
termoplast, en duroplast eller en elast. Å andra
sidan kan man förutsäga vilken av dessa
grupper som skall väljas för att materialet skall
tåla vissa påfrestningar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
