Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Värmeväxlare av grafit, av A Hilliard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Värmegenomgångstal för
grufitvcirmeväxla-ren Polybloc PM och GM8 med 0,1 resp. 0,5 m’
värmeyta per element; vatten i de axiella kanalerna
och ånga i de radiella.
längd. För att strömningen i det radiella
systemet skall bli effektiv införes lämpligt
placerade mellanväggar i såväl det centrala
genomgående hålet som mellan grafitstapelns
cylindriska ytteryta och kåpans inneryta.
Blockstapelns båda ändar avslutas med
speciellt utformade ändstycken av grafit, fig. 1,
och hela stapeln sammanhålles av ändplattor
av metall, som sinsemellan är förbundna med
fjäderspända dragstänger, fig. 2. På detta sätt
kommer hela grafitstapeln att sammanhållas
uteslutande av tryckkrafter verkande på
grafit-materialet. Den yttre metallkåpan vilar mot
grafitstapeln endast med glidande fogar av
gummi eller annat elastiskt material,
varigenom all risk för påkänning på grund av
olikheterna i värmeutvidgningskoefficienter
mellan kåpan och grafitblocket elimineras.
Mekaniska egenskaper
Varje Polybloc-värmeväxlare är hopbyggd av
standardiserade enheter och
värmeväxlings-ytans storlek bestäms av det använda antalet
enheter. I ett exempel, fig. 2, består varje
sektion av två enhetsblock av grafit och ett
enhetselement av kåpan, och varje del är
identisk med och helt utbytbar mot varje annan i
stapeln. Detta ger stor mångsidighet och
betydande ekonomiska fördelar. Om man t.ex.
önskar öka kapaciteten för en given process, sker
detta enkelt genom ökning av antalet sektioner
i värmeväxlaren. På samma sätt kan även en
enhet, som används i en försöksanläggning,
utökas för arbete i full industriell skala genom
tillägg av erforderligt antal sektioner.
Grafitblocken är mycket robusta och skyddas
mot yttre åverkan av metallkåpan och
metallplattorna i stapelns ändar. Som en följd härav
är värmeväxlaren i hållfasthet fullt jämförbar
med en konstruktion helt av metall och kan
därför utan särskilda försiktighetsåtgärder
begagnas även inom den tunga industrin.
Korrosionsegenskaper
I värmeväxlare är oftast endast det ena mediet
korrosivt. Detta låter man passera genom det
axiella genomströmningssystemet ocli det
kommer då endast i beröring med grafitytor med
hög kemisk resistens samt med härmed
likvärdiga packningar vilka kan vara av syntetiskt
gummi eller Teflon. Byts värme mellan två
kor-rosiva medier förses den yttre metallkåpan
med ett skyddande, korrosionsbeständigt
foder, varigenom det radiella systemet blir
likvärdigt med det axiella.
Grafit har mycket stor kemisk resistens, och
denna ökas genom att dess porer fylls med
impregneringsmedel, vanligen av plast men
även av koksade material. Med korrosionen
sammanhänger erosionen. Ehuru grafit i
allmänhet är mjukare än metaller är dess
resistens mot erosion av vätskor och gaser ofta
bättre än många av de metallers, som vanligen
ingår i konstruktioner av detta slag.
Om man t.ex. utsätter en grafitplatta för en
kontinuerlig ångstråle, förblir den i stort sett
oangripen under det att en stålplatta relativt
snart eroderas. Detta beror på att det på
metallens yta bildas en ythinna genom kemisk
reaktion och att denna ythinna bryts upp och
lossnar, varvid en ren metallyta ånyo
exponeras. Härigenom fräts metallen så småningom
bort. Grafiten däremot påverkas icke kemiskt,
varför erosionen blir av mycket mindre
omfattning även för korrosiva medier, som
innehåller fasta partiklar.
Kittade fogar och impregnering
Att kittade fogar helt saknas i alla delar av
Polybloc är av stor praktisk betydelse. De kitt
eller lim, som kan användas för sådana fogar,
är vanligtvis baserade på någon lämplig plast.
Förutom kemisk resistens och mekanisk styrka
måste ett plastkitt lia god adhesion och
därigenom begränsas antalet användbara
grundmaterial. Vanligtvis får man låta sig nöja med
en kompromiss mellan de olika egenskaperna.
Kombinationen av kemiska, termiska och
mekaniska påkänningar i fogarna gör det
utomordentligt svårt att finna ett material, som
stoppar i längden och som tätar effektivt mot
grafitytorna.
Man kanske här frågar sig hur man då kan
använda plastimpregnering för att, som
tidigare nämndes, höja grafitens resistens mot
kemiska angrepp, medan liknande plastmaterial
är mindre användbara för kittning av fogar.
Förklaringen ligger i att ett
impregneringsma-terial endast fyller porerna i grafiten och
alltså icke utsätts för mekanisk påkänning. Vid
impregnering behöver alltså hänsyn tas endast
till plastmaterialets kemiska egenskaper, vilket
1 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
