Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 42 - Värmeväxlare av grafit, av A Hilliard - Världshandelsflottans förluster 1958, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyder att det kan väljas bland ett betydligt
större antal tillgängliga material.
Värmeöuerföringsegenskuper
Värmeöverföringen bestäms i praktiken
huvudsakligen av värmeledningsförmågan i
väggmaterialet mellan de två
genomströmningssystemen, strömningsförhållandena i
kanalerna och smutsningen av dessas väggar.
Det har här tidigare talats om den inverkan
på värmeöverföringen, som orienteringen av
de anisotropa grafitkristallerna har. Genom
speciella tillverkningsmetoder kan grafiten
göras homogen med kristallernas längdaxlar
parallella. Sedan görs utskärningen av blocket
och borrningen av kanalerna på sådant sätt att
preferensplanen sammanfaller med de kortaste
avstånden mellan de båda kanalsystemen. Som
framgår av fig. 1 och 2 blir då preferensplanen
parallella med blockets plana ändytor. På
detta sätt utnyttjas grafitens termiska egenskaper
på bästa möjliga sätt.
Man utnyttjar ändeffekten för att förbättra
värmeöverföringen. Alla kanalerna är nämligen
mycket korta i förhållande till diametern,
varigenom turbulens uppstår även vid relativt
låg strömningshastighet.
Värmegenomgångsta-let blir därför högt, fig. 3. Det är större för
den mindre typen än för den större därför att
kanalernas längd-diameterförhållande är
mindre för den förra.
Nedsmutsning, dvs. beläggning av ytorna i
kanalerna, nedsätter allvarligt
värmeöverföringen. Beläggningen kan bildas genom
kemisk reaktion mellan väggmaterialet och det
strömmande mediet. Denna typ finner man
vanligtvis i metallapparater, och den orsakar
antingen en värmeisolering eller också kan
ytskiktet undan för undan slitas loss från
metallen och på så sätt orsaka erosion. En
beläggning av denna art kan icke förekomma när
väggmaterialet är grafit, eftersom denna ej
ger fasta föreningar.
Beläggningen kan också bildas på grund av
ytkrafter. Den uppstår då även på väggar av
ett helt oangripbart material såsom grafit. Om
en fast fas bildas i en värmeväxlare, antingen
genom utfällning eller på annat sätt, tenderar
den att fastna på väggarna, där den hålls fast
genom ytkrafterna. Även sådana beläggningar
minskar värmeöverföringen betydligt. Om de
tillåts växa, ökas dessutom tryckfallet i
värmeväxlaren genom minskning av
genomströmningsarean. Ett exempel på denna typ är
beläggning av järnsulfat i kanalerna på
värmeväxlare för upphettning av betbad för stål.
Uppstår beläggningar måste man inte bara
välja en större värmeväxlare än som vore
nödvändigt om kanalernas ytor vore rena, utan
man måste även då och då kosta på rengöring
av värmeväxlaren med åtföljande avbrott i
produktionen. Sådan smutsning kan givetvis
förekomma även i grafitvärmeväxlare, men mindre
svårt, då den kraftiga turbulensen vid alla ytor
försvårar uppbyggandet av beläggningen.
Skulle rengöring dock bli nödvändig, är den
Fig. 4. Tryckfall i olika stora värmeväxlare typ GM8; t. v. för vatten och
t. h. för luft genom de axiella kanalerna.
i regel mindre besvärlig för grafit än för
andra material med mindre god kemisk resistens.
Man låter lämpligen en kemiskt kraftigt
verkande rengöringsvätska passera genom
kanalerna; den avlägsnar ytbeläggningen men
lämnar grafitytorna intakta. På så sätt undviks en
kostsam och besvärlig mekanisk rengöring.
Som exempel kan nämnas att
grafitvärmeväxlare i en anläggning för betning av stål i
England ännu efter ett års drift fortfarande
arbetar med det ursprungliga
värmegenom-gångstalet ca 1 950 kcal/nrli°C utan att någon
gång ha blivit rengjorda. De tidigare använda
värmeväxlarna av konventionell typ måste
rengöras var tionde vecka.
Tryckförluster
Tryckförlusten i värmeväxlaren kan varieras
inom vida gränser genom ett lämpligt val av
kanaldiametrar och antal kanaler i de båda
genomströmningssystemen samt genom graden av
vridning av blocken sinsemellan, fig. 4. För de
större typerna GM16 och SM18 blir tryckfallet
avsevärt lägre. Vid studiet av
tryckfallskurvor-na är det naturligtvis nödvändigt att sätta dem
i relation till motsvarande
värmegenomgångs-tal. Det framgår då att tryckförlusterna är
anmärkningsvärt små.
Världshandelsflottans förluster 1958. På olika
sätt förlorade fartyg 1958 uppgick enligt Lloyd’s
Registers statistik till 160 fartyg om 347 546 brt,
eller 0,29 °/o av världens dåvarande totaltonnage,
118 033 731 brt. Uppgifter för Ryssland, Polen och
Östtyskland saknas.
Av de 160 fartygen sjönk 48 oin 79 125 brt,
förstördes 15 om 65 608 brt genom brand, 23 om 55 944
brt genom kollision, och 56 om 114 718 brt genom
strandning.
Största förlusten träffade Panamas flotta med 14
fartyg om 71 059 brt, dvs. 1,63 fl/o av landets tonnage.
Liberia förlorade 6 fartyg om 35 044 brt, dvs. 0,35 ■%,
Storbritannien och Nordirland 15 fartyg om 34 930
brt, dvs. 0,17 «/o, och USA 8 fartyg om 23 564 brt,
dvs. 0,09 «/o. För Sverige var förlusten 7 fartyg om
6 019 brt, dvs. 0,18 %>.
Under 1958 nedskrotades eller avfördes på annat
sätt 437 fartyg om / 45/ 832 brt, varav i
Storbritannien och Nordirland 149 fartyg om 380 324 brt och
i USA 51 fartyg om 297 396 brt. För Sverige var
motsvarande siffra 17 fartyg om 19 385 brt. N Lll
1178 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
