Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Nya metoder - Bearbetning av volfram, av SHl - Elektrolytisk gjutning, av SHl - Plast som smörjmedel vid dragpressning, av SHl - Andras erfarenheter - Bränsle- och elbesparing inom träindustri, av Jonas Boija
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör att kallbearbetning i metallurgisk mening måste
utföras vid ca 1 400°C, medan andra metaller
varm-bearbetas vid avsevärt lägre temperatur. Vid
"kallbearbetning" av volfram stiger dess brottgräns
avsevärt, t.ex. från 28 kp/mm2 till 84 kp/mm2 vid 60 %
reduktion. Samtidigt växer dess hårdhet.
Vid bearbetning av volfram måste man också
beakta att omslagstemperaturen från sprött till segt
brott är avsevärt högre än rumstemperatur. Genom
legering kan man dock sänka omslagstemperaturen,
varför vissa legeringar kan bearbetas vid lägre
temperatur än renvolfram (R W Yancey i Materials in
Design Engineering juni 1959 s. 74—76). SHl
Elektrolytisk gjutning
En utveckling av galvanoplastiska metoder har lett
till en process kallad elektrolytisk gjutning som lär
ge delar med måttoleranser på 10 Samma
noggrannhet erhålls för hålkroppars inre ytor som för
deras yttre. Man gör stora delar med en
väggtjocklek på upp till 75 mm, t.ex. ett munstycke av nickel
för en vindtunnel 3,6 m långt och vägande 2 t.
Härigenom skiljer sig elektrolytisk gjutning från
galvanoplastik som används bara för tillverkning
av små, tunnväggiga föremål.
Nickel, koppar, järn och silver kan gjutas
elektrolytiskt. Hittills har metoden dock utnyttjats bara
för nickel på grund av denna metalls goda
fysikaliska och mekaniska egenskaper samt goda
korrosionsmotstånd. Inga detaljer om förfarandet har
offentliggjorts. I princip fälls metall ut
elektrolytiskt på en kärna som t.ex. för nickel kan vara
av rostfritt stål (Materials in Design Engineering
juli 1959 s. 138). SHl
Plast som smörjmedel vid dragpressning
I Sverige har man använt plaster vid dragning av
tråd av rostfritt stål sedan ungefär 1952, och
särskilt i Schweiz och USA har de utnyttjats vid
dragpressning. Man har nu i Sverige funnit att en
alko-hollöslig fosforsur vinylplastfilm som
ursprungligen avsetts för temporärt skydd av stål gör god
tjänst som gränsskiktssmörjmedel vid
dragpressning. Plasten, som betecknats PRE-15, sprutas på
rondellernas båda sidor före dragpressningen som
sedan utförs på vanligt sätt.
De första försöken gjordes med rondeller av mjukt
stål som legat så länge att de åldrats och inte kunde
dragpressas utan att brista. Resultatet blev så gott
att en ingående undersökning gjordes. Man fann
härvid bl.a. att materialet flyter bättre när PRE-15
används som smörjmedel, varigenom det färdiga
arbetsstyckets godstjocklek blir jämnare och större
än tidigare. Rondellens diameter måste därför ökas.
Vidare blir verktygsslitningen avsevärt mindre med
PRE-15 än utan, och arbetsstycket får mindre
repor, varigenom efterputsningen blir lättare.
Det är svårare att dragpressa rostfritt stål än
mjukt stål, bl.a. beroende på att det förra är
hårdare. Vid de försök som gjorts med PRE-15 för
separering av arbetsstyckets och verktygets ytor har man
funnit att man får större frihet vid val av
smörjmedel, mindre repor i arbetsstycket, mindre
slitning av verktyget och mindre kassation. Gott
resultat erhålls med PRE-15 tillsammans med tvål av
animaliska eller vegetabiliska fettsyror.
Minskningen av verktygskostnaden genom
användning av PRE-15 blir större för rostfritt stål än för
mjukt stål. Vid praktiska prov med det förra har
man t.ex. funnit att dragdynorna måste slipas efter
1 500 detaljer, när PRE-15 inte används, men först
efter 6 000—7 500 detaljer vid behandling med
PRE-15. Vidare behöver man i senare fallet inte
ställa lika höga krav på verktygsmaterialet som
i det förra. Man har t.ex. nått mycket gott resultat
och praktiskt taget ingen verktygsslitning vid
användning av hårdmetallverktyg som tidigare ansetts
närmast oanvändbara för rostfritt stål.
Detaljer av rostfritt stål rengörs oftast före
glödgningen, och vid denna förstörs kvarvarande
plastrester. Man kan också slipa bort PRE-filmen.
Vid dragpressning av aluminium svetsas detta lätt
fast vid verktyget, varför ett separerande plastskikt
är av stort värde. Avlägsnandet av repor i
drag-pressade aluminiumdetaljer är dyrbart. Utom vid
dragpressningen repas metallen lätt före och efter
denna. Prov lär ha visat att repning helt kan
undvikas, om rondellerna behandlas med PRE-15,
varigenom ingen efterputsning behövs (K
Cederlund i "Djuppressning", Sveriges Mekanförbund
Tekniskt Meddelande Ve 40 s. 74—76). SHl
• .v
andras erfarenheter
..tf:
Bränsle- och elbesparing inom träindustri
Samarbete har påbörjats mellan vattenkraftföretag
och storförbrukare av ånga, t.ex. cellulosaindustrin.
Vid behov levererar cellulosaindustrin billig
mot-tryckskraft i mån av möjlighet och därefter
kon-denseringskraft efter förmåga. Mottryckskraften bör
ur kostnads- och energisynpunkt i högre grad än
hittills är fallet tas i bruk, innan t.ex. Västerås- och
Värta-verken körs i gång. Kylvattenmängden för
kondenseringsturbinen är inte något problem vid
cellulosafabriker, eftersom man kan använda
fabrikationsvattnet som därvid värms några eller ett
flertal grader, vilket är till fördel för produktionen.
Kraftförbrukningen för kylvattenpumpen motsvarar
högst motståndet i ledningar och kondensor.
Vid cellulosaindustrier och liknande industrier
används huvudparten av elenergin för drift av pumpar
och fläktar. I allmänhet köps de för maximal
kapacitet och maximalt tryck. Större vikt fästes vid
driftsäkerhet än exempelvis enbart hög
verkningsgrad (jfr Tekn. T. 1958 s. 725). Vid en
ångpanneanläggning, där belastningen varierar mellan 50 och
100 %>, varierar kraftförbrukningen för fläktarna
mellan ca 12,5 och 100 °/o. I många fall kan
medelkraftförbrukningen vara ca 1/3 av den maximala.
Vid rena gaser är därvid enhastighetsfläktar med
ledskenor att föredra, eljest fläktar med variabelt
varvtal. Då fläktar och pumpar skall köpas, bör
deras energiförbrukning beräknas utefter en viss
tryck-flödeskurva, eftersom belastningen är variabel,
och icke enbart vid maximivärdena.
Eftersom huvudparten av det i ångpannorna
alstrade värmet avgår med varm fuktig luft och ljumt
avloppsvatten, skulle i vissa fall en värmepump
vara lämplig för beredning av lågtrycksånga och
varmvatten från dessa värmekällor.
Vid industrier, där avsevärda mängder eldningsolja
används och stora tämligen konstanta kraftmängder
måste genereras, kan billig kraft erhållas från en
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
