Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - STF oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granska de enskilda skulpturerna, för vilka man nu
med tämligen stor säkerhet kan namnge konstnärer.
Lyckas den slutliga bärgningen torde Sverige här få
en konstskatt som saknar motstycke i världen.
De tre föredragshållarna tilldelades STF:s
för-tjänstplakett.
Facksammanträden
Den nybildade Svenska Bergsmannaföreningen
(Tekn. T. 1959 s. 849) hade förlagt sitt första möte
till Hallstahammar den 2 oktober där ca 55
medlemmar besökte AB Kanthal och Bultfabriks AB.
John Haglund gav drifterfarenheter med Kanthal
Super, och Allan Boslund vid Bulten talade om vad
en modern skruv är.
Med Kanthal Super har man sökt få fram ett
material med bättre egenskaper än kiselkarbid som
motståndsmaterial i ugnar. Man har stannat vid
MoSL. Detta är visserligen i sig självt sprött och
ej så beständigt mot temperaturchocker. Genom
tillsatser av keramiska ämnen kan det dock
bibringas goda egenskaper. Det är mycket
oxidations-beständigt. Elementen framställs på
pulvermetallur-gisk väg. Materialet kan användas upp till
element-temperaturer på 1 700°C. Motståndet vid 1 600°C är
13 gånger så stort som vid 0°C. Vid användning av
element i glasugnar och keramiska ugnar är
elementen självrenande, då eventuella flygstoft på
elementen smälter och rinner av. Något ömtåligare
är elementen i stålugnar, och man får inte sätta
elementen för nära ugnsbottnen. Belastningen kan
gå upp till 40—50 W/cm2 elementarea; för en
ugnsvägg kan man räkna med att kunna sätta in 100—
150 kW/m2.
Vid konstruktion av moderna skruvar strävar man
att nå viktminskning och ökad hållfasthet. Medlen
är härvid högvärdiga material, speciell
värmebehandling och noggrann kontroll. För bedömning av
hållfastheten används numera spänningsarean i
stället för som tidigare kärnarean. Man räknar i
allmänhet nu med att materialen tål 55—60 kp/mm2,
och man strävar genom seghärdning att komma upp
till 80—85 kp/mm2. Inom flygtekniken vill man ha
förbindningar som kan uppta 160—200 kp/mm2. De
äldre metoderna för skruvframställning, smidning
och svarvning, har fått ge vika för kallstukning. Av
stor vikt är att en internationell standard på detta
område genomföres; på många håll finns en
"standardbarriär". Men hur skall man kunna bryta
genom den, då tumsystemet fortfarande dominerar
(ca 80 ®/o) bultproduktionen?
Den 8 oktober hade Sifeo kallat till diskussion om
"EDB — ön line" (EDB = Electronic Data
ßroces-sing?). För den i det ädla Sifeo-språket oinvigde
hade föredragshållaren Lennart Bothberg från Oy
Bastor AB i Helsingfors också angivit en svensk
titel "Avancerad databehandling för
produktionsplanering" och denna hade lockat medlemmarna till
ett antal som hotade att spränga föreningens lokal.
Produktionsplaneringen skall administrera vad som
händer i företaget från det beställningen kommer in
till dess varan expedierats, sade Bothberg. Detta är
en svår sak på grund av den stora mängden av data,
vilket man förstod, när man hörde att
produktionsplanering omfattar förplanering, dirigering av
tillverkning, lagring och expedition,
produktionskontroll, omplanering samt vissa arbetsuppgifter som
ansluter sig till produktionsplanering.
I förplaneringen ingår grovplanering med
kapacitetsfördelning och detaljplanering av optimal
tillverkning, lagring och expedition.
Produktionskontrollen jämför planerade och uppnådda resultat,
följer tillverkningens framåtskridande och lämnar
uppgift över produktionen och dess effektivitet. Med
omplanering avses ny användning av felaktigt
tillverkad mellan- eller slutprodukt,
ersättningstillverkning av felaktigt hel- eller halvfabrikat, förändringar
och annulleringar av kundorder samt behandling av
expressorder. Anslutande arbetsuppgifter är bl.a.
varuspecifikationer, expeditionssedlar, fakturor,
produktions* och kontrollrapporter, slutstatistik och
lönsamhetsrapporter. Till allt detta kan man nu
använda EDB, ehuru med större svårighet vid
stycketillverkning än vid serie- och masstillverkning.
Industrier som lämpligen bör försöka utnyttja EDB
är gruvindustri, järn- och stålindustri,
verkstadsindustri och träförädlingsindustri m.fl., samt
företag såsom järnvägar, flygbolag, försäkringsbolag,
banker och grossistföretag.
Databehandlingsutrustningarna synes nu ha
utvecklats så långt, att ett genomgående, hela
företaget sammanknytande system skulle kunna tänkas.
De största svårigheterna är att sammansätta de
behövliga utrustningarna till en enda stor integrerande
enhet. Detta har ännu ingen gjort. Det torde även
bli knepigt att bemästra den omfattande
programmeringen och skolningen av personal.
Vid det följande estradsamtalet deltog Alde Nilsson
och Karl-Ake Jarbelius från Asea, Bertil Sundstedt,
LME, Anders Lind, Grängesbergsbolaget, Hans
Hellström, Oxelösunds Järnverks AB och Anders Hahr,
Ekonomisk Företagsledning. Som några
besinningens ord framhöll Gösta Grönvall, tidigare LME, i
den allmänna diskussionen, att man inte skall tro
sig kunna lösa alla problem inom
produktionsområdet med databehandlingsmaskiner. Hela den
underbara planeringen kan stå och falla med t.ex.
att laboratorier och konstruktionskontor icke hinner
få fram sina alster i tid.
SVR hade den 12 oktober vänligen ordnat ett
sammanträde om städernas saneringsproblem för att
därmed hos sina medlemmar reta aptiten på
Teknisk Tidskrifts specialhäfte "Sanering av
stadsbebyggelse" (Tekn. T. 1959 h. 40 s. 1073—1120) till
vars tillblivande SVB verksamt bidragit. Inledare
var Ivar Jonsson i Byggnadsstyrelsen, Louis
Cam-panello, fastighetschef i Gävle, samt Sven Lundberg
vid Stadsbyggnadskontoret i Stockholm.
Ivar Jonsson berättade om utvecklingen av
stadsplanerna. Tomtindelningen i många städer
utformades redan på slutet av 1880-talet. Bl.a. var
erfarenheter från stadsbränderna vägledande. Indelningen
gjordes i stor utsträckning med hjälp av
planexempel. Vanligen överdimensionerades stadsplanerna.
Dessa gamla planer är ett allvarligt hinder för
sanering, då kraven på en modern stadsplan är helt
andra. Man måste nu också ha friytor för trafik,
parkering, lekplatser etc.
Av ekonomiska skäl utnyttjas marken hårt i
saneringsprojekten. Man kan befara att dessa hårt
utnyttjade områden är början till en slum.
Louis Campanello ansåg att vi i Sverige, där vi
har mycket litet slum, ej bör tala om sanering utan
om förnyelse. När flera tomter eller t.o.m. kvarter
skall förnyas, uppstår många problem. Kommunen
kan köpa tomt för tomt. Den kan även köpa en
tomt här och där, som sedan kan säljas eller bytas
mot annan fastighet. Kommunen och näringslivet
kan även tillsammans köpa tomter så som nu sker
i Göteborg (Tekn. T. 1959 s. 1106).
I Gävle har man under senare år delat upp staden
i olika förnyelsezoner. I varje zon får endast en
byggnadsföretagare köpa upp tomter. Därvid
skelett utjämningsförfarande mellan billiga och dyra
1220 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
