Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - STF oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tomter så att ett enhetligt tomtpris (t.ex. 70 kr/m2
våningsyta) kan tillämpas. Om kommunen har folk
som studerar tomtkostnadsbilden och utgår från en
aktiv markpolitik, kan kommunen göra en väsentlig
insats, trots att byggnadsföretagen får sköta
genomförandet. Det är viktigt, att fastighetsägarna ej
känner sig misshandlade.
Sven Lundberg redogjorde för trafikens inflytande
på stadsplanen (Tekn. T. 1959 s. 1084). En
förstärkning av gatsystemet genom punktsanering tar
mycket lång tid. Det är t.ex. orimligt, att begära att
varje fastighet skall ha sitt källargarage. I stället
bör en trafikplan göras upp för hela kvarteret, så
att ett gemensamt källargarage eller parkeringshus
kan anordnas. Vissa kvarter är så små, att
garagefrågan ofta måste lösas gemensamt för flera kvarter.
Vid diskussionen framhöll Bo T:son Björkman,
Harry Karlsson och Erik Thyreen det olämpliga i
att vid belåningen tomtpriset på marken ej får
höjas. Däremot kan man ofta få byggnadsrätten
höjd, vilket leder till hårt utnyttjade markområden.
Eftersom projekten måste gå ihop, måste man med
nuvarande markpolitik räkna med höga
exploateringstal för saneringsprojekten. Man kan ej endast
reglera och normera. Värdet på tomterna måste fram.
Fred Hansen visade att 3—1 källarplan under
husen vid punktsaneringar blir mycket dyrt och
frågade, varför inte i stället utrymmet under gatorna
kan användas. På detta svarade Sven Lundberg, att
flera sådana lösningar finns i Stockholm, men
billigare blir det knappast.
Tage William-Olsson ansåg, att de gamla
stadsplanerna har alltför små kvarter. Om man slår ihop
fyra normala kvarter, fås lämpliga tomtområden
med ca 200 m sida. Bygger man sedan ett 9 m brett
och 6,5 våningar högt hus i kvarterets kant så kan
man inne på gården få ett stort parkeringsområde
i mitten, goda lek- och fritidsområden och
exploateringstalet 1,0. Torsten Åström efterlyste en
målmedveten trafikpolitik från städernas sida. Man bör
klart säga ifrån, att det inte går att anordna
kostnadsfria parkeringsplatser, och man bör inte kräva
att varje kvarter skall ha parkeringsplatser. I stället
bör man ånge vilka kvarter som bör bebyggas med
garagehus.
Efter diskussionen visade Arne Bergqvist några
bilder från återuppbyggnaden av några tyska
städer (Tekn. T. 1959 s. 1111).
Värmeströmsgruppen inom Mekanik befäste sitt
anseende för goda och matnyttiga sammanträden
med ett möte den 13 oktober ägnat Carl Munters
nya metod för värme- och fuktöverföring. Per
Nor-bäck och Lennart Lindqvist vid Carl Munters & Co
berättade.
Uppslaget till sina apparater för värme- och
fukt-överföring fick Carl Munters under en vistelse i
tropiska länder. Han kom till slutsatsen att man för
luftkonditionering borde ha ett öppet system med
sorptionstorkning och enkel efterkylning.
Norbäck redogjorde i sitt föredrag för den
fysikaliska och värmetekniska bakgrunden till de
värme-och fuktväxlare som sedan början av 1950-talet
utexperimenterats vid Munters laboratorium i
Stocksund och som nu varit ute i marknaden någon tid.
Konstruktionen är baserad på användning av
växlarkroppar med mycket trånga, raka kanaler,
ungefär som vellpapp. Som material används papper
med lämplig impregnering.
Lindqvist berättade, i anslutning till bilder över
utförda anläggningar, om olika tillämpningar av
principen och om växlarkropparnas praktiska
konstruktion och hållbarhet. Principen tillämpas både
för kyltorn och luftkonditioneringsanläggningar. I
jämförelse med hittills vanliga konstruktioner får
man med den nya konstruktionen en minskning av
utrymmesbehovet till ca 1/3. Vikten är endast ca 60
kg/m3, och viktreduktionen i jämförelse med andra
konstruktioner har bl.a. stor betydelse genom att
kravet på fundamentens bärkraft kan minskas.
I den efterföljande diskussionen berördes bl.a.
frågan om papperselementens hållbarhet och drift
vintertid. Efter omfattande undersökningar har man
emellertid endast goda erfarenheter av
hållbarheten, och det finns ingen risk för att elementen skall
frysa sönder på vintern. Sumpen under kyltornet
måste emellertid vara frostfri.
Lennart Borg, Asea, Ludvika, inledde sitt föredrag
inför SER den 16 oktober med att beskriva
germanium- och kiselventilers uppbyggnad. Vill man ha
en stabil ventil med hög livslängd, måste man ha
ett mycket rent spärrskikt och kapsla och löda ihop
ventilen ordentligt. Antingen man har germanium
eller kisel i ventilerna, måste man akta sig för
snabba lastökningar och överspänningar i
spärrriktningen. Vid snabb lastökning värms den lilla
ventilmassan snabbt, vilket ger ökad läckström med
ytterligare högre temperatur till följd osv. Vid
överspänningar får man förstörande överslag. Om man
behandlar ventilerna väl i dessa hänseenden, får
man emellertid god driftsäkerhet.
Borg övergick så till att ge råd för utformning av
halvledaranläggningar. Förlustvärme leder man bort
genom själv-, fläkt- eller ibland vattenkylning.
Olikformig spänningsdelning i en seriekopplad ventilrad
kan förhindras med speciella
transformatorkopplingar eller parallellkondensatorer, vilka senare även
skyddar mot överspänningar. Sådant skydd kan
också ordnas med ventilavledare. En annan
säkerhetsåtgärd som kan rekommenderas är snabba
säkringar i serie med varje ventil eller ventilgrupp.
Drifterfarenheterna är mycket goda (felfrekvens
0,1 «/o per år). Åldringen är obefintlig. I jämförelse
med äldre likspänningskällor har ventiler jämte
transformatorer en hög verkningsgrad (96—97 %>).
Utvecklingen går nu mot styrda halvledarventiler
med samma eller bättre reglermöjligheter som
nuvarande gallerstyrda jonventiler.
Om Hamlet i tid hade fått ett lämpligt
atarakti-kum och Ofelias fader i tid hade insett sin dotters
störning i serotonin-katekolaminbalansen hade hela
den tråkiga händelsen på Kronborgs slott kunnat
undvikas, framgick av Bichard Dahlboms föredrag
inför SKR den 14 oktober 1959. Man tror nämligen
nu att för låg eller för hög halt av serotonin i
hjärnan eller bildning av patologiska metaboliter,
t.ex. dimetylserotonin, ger psykiska rubbningar. Hög
halt av serotonin skulle medföra intensivare psykisk
aktivitet, medan låg halt skulle ge dämpning eller
depression.
Med nya psykofarmaka kan man i en del fall
påskynda eller hejda uppbyggnad och nedbrytning
av dessa aktiva aminer och därmed påverka
psykiska sjukdomar. Psykokemin är dock ytterst
komplicerad och mycket arbete återstår innan dess
processer är ens nödtorftigt utredda.
Av psykofarmaka finns nu fantastika,
psykostimu-lantia och ataraktika (lugnande medel) av vilka de
sistnämnda i dag torde vara viktigast.
Ett fantastikum är bufotenin (dimetylserotonin)
som förekommer i flugsvamp och som vikingarna
berusade sig med för att komma i präktigt
bärsär-karhumör. Den verksammaste av de hittills kända
fantastika är lysergsyradietylamid som framställdes
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
