- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 89. 1959 /
1243

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 44 - Ozongeneratorer för vattenbehandling, av Gudmund Næslund och Henry Åberg - Nya metoder - Avlägsnande av fenol i avloppsvatten, av SHl - Mätning av trådtjocklek med fotocell, av KJ - Framställning av keramiskt glas, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbrukningen per gram producerat ozon. För
att nå detta mål har man främst sökt
åstadkomma en effektivare kylning, utröna den för
avsedd koncentration optimala vidden hos
urladdningsfältet, göra detta så jämnt som
möjligt samt åstadkomma en över hela fältytan
jämn fördelning av luftströmmen genom
dennas styrning.

Betydande resultat synes ha uppnåtts vid
detta utvecklingsarbete. Man har konstaterat, att
det vid de energimängder och luftflöden, som
ifrågakommer i praktiken, finns för
produktionseffekten bestämda, optimala
elektrodavstånd, och att i detta sammanhang även
di-elektrikets tjocklek och kylning spelar in.

Tack vare den direkta anliggningen mellan
den dielektriska skivan och den vattenkylda,
jordade elektroden har man kunnat dämpa
temperaturstegringen hos den dielektriska
plattan även vid användning av högre spänningar.
Därigenom sparas energi, eftersom det
dielektriska materialet absorberar en allt större del
av energin ju varmare materialet är.

Det har för övrigt visat sig möjligt, att även
vid högre spänningar åstadkomma en så pass
effektiv värmeöverföring från den dielektriska
plattan genom elektrodens vägg till kylvattnet,
att vanligt glas kan användas som dielektrikum
i stället för Pyrexglas m.m., utan att
genomslag inträffar.

En förbättrad vattenkylning av de jordade
elektroderna och de mot dessa anliggande
glasplattorna har medfört bättre kylning även av
högspänningselektroderna genom strålning från
dessa till dielektrumplattorna.

Energiåtgången per gram producerat ozon
varierar på olika sätt för olika typer av
plattgeneratorer (fig. 4). Av tre undersökta
generatorer är en avsedd för medelkoncentration
(6—12 g/nr1) och de båda övriga för högre
koncentrationer. I den ena av de sistnämnda
styrs luften genom urladdningsfältet,
varigenom bästa möjliga luftfördelning erhålles.

Gemensamt för alla tre apparaterna är, att
energiåtgången växer, när koncentrationen
ökas. Av diagrammet framgår emellertid, att
energiförbrukningen per gram producerat ozon
därvid är väsentligt lägre vid de båda
apparaterna för hög koncentration, särskilt vid den
med styrd luftströmning. Vid
medelkoncentrationen är däremot alla tämligen likvärdiga.

Förlusterna genom ozonrester i avgående luft
efter behandlingen av vattnet minskas vid
användning av högre ozonkoncentration (fig. 5).
Varje kurva anger hur ozoniseringsgraden
stiger för ett visst luftflöde, när
ozonkoncentrationen ökas. På kurvorna har med siffror
angivits ozonförlusterna i procent i ett antal
punkter. Jämför man förlustsiffrorna för de
olika kurvorna, finner man vilken roll en
höjning av ozonkoncentrationen spelar för
minskning av förlusterna, när en väld
ozoniserings-grad hos vattnet skall åstadkommas.
Diagrammet anger detta för två olika
dispergerings-metoder, benämnda total och partiell
ejekte-ring enligt system Otto.

nya metoder

Avlägsnande av fenol i avloppsvatten

Den besvärligaste föroreningen i avloppsvatten från
petroleumraffinaderier är fenol. Vid ett nytt
raffinaderi i Bronte, Ontario, använder man för första
gången ozon för att minska avloppsvattnets
fenol-halt till mindre än 0,015 mg/1. Först utnyttjas
biologisk oxidation i tre steg för avlägsnande av vissa
kemikalier i vattnet och sänkning av dettas fenolhalt
från ursprungliga 55 mg/1 till 0 38 mg/1.

Vattnet flyter sedan med en hastighet av ca 1 150
1/min till toppen av ett kärl av rostfritt stål, 6 ni
högt och 4,5 m i diameter, i vilket det möter ozon
som bubblar in från bottnen. Efter oxidationen och
behandling med 1—2 mg/1 aktivt kol är vattnets
fenolhalt 0,012 mg/1 och därmed icke längre giftigt
för vattenorganismer.

Ozonanläggningen ger ca 80 kg/dygn ozon av
luftsyre till en strömkostnad av 17,5—20 kWh/kg.
Investeringen blir lägre vid användning av klordioxid
som oxidationsmedel, men driftkostnaderna blir
högre (Chemical Engineering 10 aug. 1959 s. 58).

SHl

Mätning av trädtjocklek med fotocell

I en anordning för kontroll av tråddiameter låter
man tråden kasta skugga på en skärm. En fotocell
mäter den totala ljusmängden som utsändes från
skärmen. Ljusmängden är omvänt proportionell
mot tråddiainetern. Skuggans läge är inte
kritiskt så länge den faller inom skärmen, vilket
avsevärt underlättar hanteringen av tråden. En andra
fotocell korrigerar för variationer i ljuskällans
styrka.

Mätdonet användes för automatisk styrning och
kontroll av tjockleken hos den aluminiumoxid som
man lägger som isolator på glödtrådar till
elektronrör. Man har därigenom lyckats hålla
diametertoleransen inom 0,005 mm för 99,6 ®/o av produktionen.
Detta betyder 20 % produktionsökning, varigenom
kostnaden för utrustningen intjänats på ett års drift
(Control Engineering juni 1959 s. 129). KJ

Framställning av keramiskt glas

Nästan alla kända glassorter är metastabila vid
rumstemperatur och kan därför åtminstone
teoretiskt sett bringas att kristallisera, om en lämplig
katalysator införs vid glasets smältning. Tusentals
glas med olika sammansättningar, gjorda av de
vanliga glaskemikalierna, har bringats att kristallisera
till keramiskt glas, och man tror numera att varje
känt glas kan fås kristallint, bara man hittar den
rätta katalysatorn.

Denna skall vara lättlöslig i glaset under dettas
smältning och formning och litet lösligt i det vid
låg temperatur. Den skall vidare lätt ge homogent
fördelade kristallisationskärnor i glaset vid relativt
låg temperatur; detta underlättas genom låg yt-

TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:55:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1959/1267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free