Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Produktionesutvecklingen i Västeuropa, av WS - Landsbygdselektrifieringen i Europa 1957, av R Gn - Indiens kemiska industri, av SHl - Produktionen av vinylplaster i USA - Ett anslag för uppförande av fliskraftverk - Kraftenheten kilopond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Produktionsutvecklingen i Västeuropa.
Västeuropas totala produktion kan beräknas öka med
minst 50 °/o och i gynnsammaste fall med närmare
85 %> under perioden 1955—1975. Det sistnämnda
innebär, att produktionen skulle nå en nivå som är
50 »/o högre än USA:s nuvarande nationalproduktion.
I Sexland kan produktionsökningen väntas bli
snabbare än hela Västeuropas, medan den i De Yttre Sju
— Danmark, Portugal, Norge, Schweiz,
Storbritannien, Sverige och Österrike — troligen kommer att
öka något långsammare. Enbart den skandinaviska
gruppen kan dock beräknas öka sin produktion
med minst 60 °/o och i bästa fall med 95 °/o
("Perspektiv på Västeuropas utveckling 1955—75".
Stockholm 1959). WS
Landsbygdselektrifieringen i Europa 1957. I
al a europeiska länder har elkonsumtionen på
lantgårdarna ökat snabbare än den totala
elförbrukningen. Elektrifieringsgraden, definierad som kvoten
mellan antalet till elnätet anslutna
brukningsenhe-ter och totala antalet enheter, varierar från 100 °/o
i Luxemburg och 99 °/o i Sverige till 48 °/o i Polen
och 28 o/o i Grekland. De statliga jordbruken i
Ryssland är elektrifierade till 93 ’%, medan siffran för
de kollektivägda gårdarna är endast 40 3/o.
Förbrukningen per hektar odlad jord varierar likaledes
kraftigt från 782 kWh för Schweiz till 7 kWh i
Ungern.
Elkraften inom jordbruket ersätter till stor del
mänsklig arbetskraft. I Västtyskland beräknas t.ex.
elektrifieringen av ett jordbruk med 10 ha odlad
jord inbespara en lantarbetare. De ekonomiska
vinster som kan göras på detta sätt är betydande.
I Ryssland har man jämfört erforderlig
arbetskraft och driftkostnader på elektrifierade och
oelektrifierade modelljordbruk och konstaterat bl.a., att
de elektriska stängslena innebär 55—60 °/o
reduktion av kostnaderna för boskapens utegång, och att
mjölkningen blir 20—40 ’O/o billigare med elektrisk
mjölkmaskin än vid handmjölkning ("The state of
rural elektrification in Europé in 1957", U.N.
publi-cation. No/59 II E/Mim. 10). R Gn
Indiens kemiska industri. Under tiden 1946—1950
började 60 nya privata företag tillverkning av
kemiska produkter i Indien, 1951 startade den statliga
kvävegödselfabriken i Sindri, och 1954 tillverkades
134 kemikalier i Indien. Bland dem var planglas,
penicillin, DDT. kloromycetin, ättiksyra,
ättiksyra-anhydrid, vismutsalter, ammoniumklorid och
väte-peroxid nyheter i den inhemska produktionen.
Tillverkningen av soda, natriumhydroxid, flytande klor,
ammoniumsulfat, svavelsyra och tvål har vuxit
betydligt under senare år.
Färgämnesindustrin ger nu många produkter,
huvudsakligen azofärgämnen, kypfärgämnen och
naf-tolfärgämnen. Tillverkningen är till stor del
grundad på importerade mellanprodukter.
Produktionsförmågan är 3 000 t/år och målet för den andra
femårsplanen är 12 000 t/år (verklig produktion
10 000 t/år).
För att säkerställa råvarutillgången vidtar man
åtgärder för utvinning av råbensen vid koksverk och
stålverk. Anläggningar för destillation av
stenkolstjära har byggts i Bhilai och Durgapur. Man
planerar utvinning av 1 800 t/år fenol, 3 400 t/år
naftalen, 23 000 m7år bensen och 6 400 m3/år
toluen.
Indiens första sprängämnesfabrik startade i slutet
av 1958 i Gomia i Bihar. Den skall ge 7 500 t/år.
Tillverkningen av paster, syntetiskt gummi, färger
och syntetfibrer har gjort tillfredsställande framsteg.
Dessa har hittills varit störst vid framställning av
material för formpressning och formsprutning samt
inom bearbetningsindustrin. I större mängd
tillverkas ännu bara fenolplast och polystyren, båda
baserade på importerade råvaror.
Licens har beviljats för två polyetenfabriker av
vilka den ena startade i början av 1959 i Rishra,
västra Bengalen. Licens har också beviljats för en
polyvinylkloridfabrik. Tillverkningar av polyeten
och PVC baseras helt på inhemska råmaterial.
Man planerar en fabrik för 15 000 t/år syntetiskt
gummi i Uttar Pradesh. Etanol skall användas som
råvara, och man beräknar att förbrukningen därav
skall bli 55 000 ms/år, medan 9 000 m3/år nu
används för tillverkning av polyeten; den andra
poly-etenfabriken kommer att förbruka ungefär lika
mycket etanol.
Årlig gödsling av Indiens 36—40 miljoner hektar
bevattnad jord med moderata 36 kg/ha kväve skulle
fordra fixering av 1,5 Mt/år kväve. En rikligare
gödsling och gödsling av en betydande areal med
tillräcklig nederbörd skulle fordra fixering av 2—2,5
Mt/år kväve.
Den första ammonikfabriken sattes i gång i
Bela-gula, Mysore, före andra världskriget. Den ger 5
t/dygn ammoniak och 20 t/dygn ammoniumsulfat.
Den andra fabriken i Alwaye, Kerala, ger 40 t/dygn
ammoniak och 150 t/dygn ammoniumsulfat och den
nyaste i Sindri, Bihar, 275 t/dygn ammoniak och
1 000 t/dygn ammoniumsulfat.
Vätet för Sindri-fabrikcn erhålls av koks och
vattenånga; den förra kommer från ett närbeläget
koksverk. Även koksugnsgasen utnyttjas för tillverkning
av gödsel, nämligen 23 000 t/år karbamid och 132 000
t/år ammoniumsulfatnitrat. När Sindri-gruppen är
fullt utbyggd kommer den att ge 380 000 t/år
fixerat kväve. Nya fabriker byggs, bl.a. en för 250 000
t/år ammoniumnitrat i Nangal, östra Punjab.
Med undantag för några hundra ton per år
trippel-superfosfat är Indiens enda fosfatgödsel superfosfat
med 16—20 % löslig fosforsyra. Råvarorna
(råfos-fat och svavelkis för svavelsyran) måste importeras
vilket har satt en gräns för industrins utveckling.
Tillverkningen är nu 310 000 t/år superfosfat,
motsvarande 50 000 t/år PX);. Som mål har man satt
720 000 t/år superfosfat. Ytterligare utveckling
hoppas man uppnå genom tillverkning av koncentrerad
fosfatgödsel för vilken svavelsyra inte behövs.
I Indien har den kemiska industrin tillgång till
flera viktiga råvaror, såsom kol och gas. Dessutom
finns det gott om cellulosa, socker och vegetabiliska
oljor. Emellertid synes bristen på inhemska
svaveltillgångar vara ett allvarligt handikap.
Förekomsterna av gips är begränsade, och så vitt man vet
finns inte svavel eller svavelkis i brytvärd mängd
(V s swaminathan i Industrial Chemist juli 1959
s. 322—326). SHl
Produktionen av vinylplaster i USA var 1957
382 000 t, medan motsvarande siffra var 310 000 t
för polyeten, 298 000 t för polystyren, 216 000 t för
fenolplaster och 195 000 t för alkyder. Av
vinylplasterna var polyvinylklorid den ojämförligt mest
använda.
Ett anslag för uppförande av fliskraftverk i
trakter där klenvedens avyttring erbjuder särskilt
stora problem har upptagits i den finländska
statsbudgeten.
Kraftenheten kilopond med beteckningen kp har
i Norge antagits som standard i "det fakultative
tekniske målesystem".
1262 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
