Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Elförbrukningen i Sverige 1965, av Bengt Nordström och Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Nordström
Elförbrukningen i Sverige 1965
Överingenjör Bengt Nordström och byrådirektör Mats Bärlund, Stockholm
Utvecklingen av Sveriges elförbrukning har
under 1957 och 1958 visat en avmattning
gentemot den 1955 av Centrala Driftledningen
(CDL) framlagda prognosen för perioden
1954—1961 (Tekn. T. 1956 s. 105) som
successivt har kompletterats fram till 1965.
Eftersläpningen gentemot prognosen var på våren
1959 ungefär tre fjärdedels år, och CDL beslöt
därför att låta göra en förutsättningslös
genomgång av kalkylerna för 1965.
När det gäller industrins elbehov, har CDL
i sitt prognosarbete ofta använt enkätmetoden.
Att nu 1959 sända ut en rundfråga till landets
större kraftförbrukare skulle dock varit
tämligen meningslöst, eftersom den senaste
förfrågan gjordes så sent som 1958. Vid en
förundersökning blev det klart, att företagen i
allmänhet ej skulle ändra sina svar, eftersom de ännu
ej hade fått någon definitiv uppfattning om
konjunkturutvecklingen. Man tog därför i
stället personlig kontakt med alla större företag,
varvid särskilt intresse ägnades företag i de
grupper, vilka blivit utsatta för
konjunkturavmattningen. En särskild rundfråga gjordes
emellertid inom pappers- och massaindustrin
för att man skulle få fram produktion och
elförbrukning 1965.
Inom samfärdseln har Statens Järnvägar (SJ)
en helt dominerande ställning, och SJ har nu
Fig. 1. Beräknad
energibrist under
torrår 1959—
1965.
621.311.1(485)
gjort en ny grundlig undersökning om
framtidsmöjligheterna.
Inom detaljförbrukningen har de omfattande
beräkningar som gjordes 1957 kompletterats
med förnyade undersökningar.
Industri
Gruvindustri
Gruvindustrin omfattar järnmalmsgruvor,
andra malmgruvor och anrikningsverk i samband
med dessa samt kolgruvor. Enligt tidigare
prognos skulle förbrukningen 1965 stiga till 980
GWh från 720 år 1958. Då de verkliga värdena
för gruvindustrin hittills väl överensstämt med
de prognoserade värdena och då samtliga
företag som tillfrågats ej velat ändra sina tidigare
givna uppgifter har den gamla prognosen
kunnat bibehållas. Den innebär en ökning med i
genomsnitt 4,6 % per år mellan 1958 och 1965.
Gruvindustrin har under de tidigare
efterkrigs-åren visat betydligt snabbare stegringstakt.
Tekniska möjligheter föreligger naturligtvis
för en ännu starkare utveckling för
järnmalmsbrytningen, men avsättningsmöjligheterna är
mycket svårbedömbara.
Järnindustri
Inom järnindustrin tycks man numera vara
tämligen ense om att produktionen år 1965
uppgår till mera än de 2,1 Mt som man enligt
tidigare prognoser räknat med. Med hänsyn
till det nya Oxelösundsverket torde det vara
realistiskt att räkna med att produktionen i
stället blir 2,3 Mt innebärande en
produktionsökning med 4,4 % per år mellan 1958 och
1965.
För att komma fram till ett totalt elbehov för
järnindustrin måste man studera
järnframställningen i dess olika faser: tackjärn, järnsvamp,
göt samt bearbetningen till handelsfärdigt järn.
Tackjärnsproduktionen var under 1958 1,3 Mt.
Av denna totalproduktion utgjorde eltackjärn
ca 0,2 Mt. Elförbrukningen i elmasugnar har
under de senaste åren rört sig omkring 400
GWh. Då inga nya elhyttor planeras och
produktionen i stor utsträckning baseras på billig
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1263
Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
