Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Raketmororer för månresor, av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vilken man sätter ihop den farkost med
vilken man kan företa en bemannad färd runt
månen. Åtta stycken lyckade uppsändningar
krävs för att man skall kunna sända upp den
materiel som behövs för monteringen av
månraketen. Därefter förs en besättning upp i
satellitbanan för att montera ihop, fylla på
drivmedel och utföra slutkontroll av
rymdfarkosten. Förmodligen blir det dessutom också
nödvändigt att utföra en obemannad provtur
innan man vågar sända iväg en människa. Om
man lägger till behovet av ytterligare en
farkost som fraktar reservdelar, kommer man
fram till att det går åt totalt 24 lyckade starter
med Saturn för att man skall kunna
genomföra ett företag som går ut på att sända en
bemannad expedition runt månen och tillbaka
till jorden igen via en rymdstation.
Saturn är projekterad som en tre- eller
fyr-stegsraket. Den kommer att bli 50—60 m hög
och väga 580 t, av vilka 500 t är drivmedel.
Startsteget, som består av ett knippe om åtta
Rocketdvne H-l-motorer (flytande syre pius
fotogen), är ca 22,5 m högt och har 6,6 m
diameter. Drivkraften ligger i storleksordningen 700
Mp. Andra steget är en modifierad
Titan-robot-raket som mäter 3 m i diameter och ca 18 m i
längd och ger omkring 170 Mp drivkraft. Det
tredje steget, som också har 3 m diameter,
består av två parallella syre-väte-motorer med en
sammanlagd motorstyrka på minst 14 Mp.
Fjärde steget är samma som Novas femte
stegraket.
Metoden att koppla ihop ett antal motorer av
standardstorlek för att erhålla erforderlig
motorstyrka, emanerar från ett 1958 framlagt
förslag från Wernher von Braun. För ett planerat
rymdraketprojekt benämnt Juno V skisserade
denne ett startsteg bestående av åtta
sammankopplade exemplar av en avancerad version av
Jupiter-robotens motor för flytande syre och
fotogen. Utkastet övertogs senare av Arpa som
startsteg för Saturn-projektet. Härigenom vann
man värdefull tid eftersom befintliga
försöksanläggningar, utrustning och erfarenheter
kunde utnyttjas omedelbart.
Om en eller flera av startstegets motorer inte
skulle tända eller skulle brinna onormalt,
kompenseras den därav uppkomna kursavvikelsen
automatiskt.
Man räknar med att 1962—1963 kunna skicka
upp Saturn med alternativt 8 600 kg nyttig last
i en låg omloppsbana eller med 1 500 kg
instrument i en stationär bana runt ekvatorn på
35 900 km höjd, en "24 h
kommunikationssatellit av fixstjärnetyp".
Farkosten styrs med tröghetsnavigering,
varvid impulser från styrkontrollen överföres till
de fvra yttre motorenheterna (de fyra inre är
fasta), vilka var för sig kan vridas omkring
sin längdaxel och därigenom ändra
drivkraftvektorn i förhållande till farkostens längdaxel.
Vega och Centaur är namnen på de
satellit-bärareraketer, fig. 13, som ligger närmast i tur
att färdigställas av Nasa och som beräknas bli
startklara 1961—1962 för att sända upp 3 t i
Fig. 7. Landning
på månen med
bromsraketer
och
landningsställ.
Fig. 8.
Besättningen beträder
månen. I
bakgrunden en
obemannad reserv-farkost.
Fig. 10. Kabinen
landar på jorden
med fallskärm.
Fig. O. Start
från månen
med femte
raketsteget.
Fjärde steget
lämnas kvar.
1272 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
