Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 47 - Nya metoder - Tillverkning av titanbultar, av SHl - Salt ur havsvatten genom elektrolys, av SHl - STF november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3.
Resultatet av ojämn
slipning; t. v. för
mycket
borttaget av huvudet,
t. h. för mycket
av skaftet.
kan då svarva bultarna av stång, men denna metod
är olämplig, därför att mycket skrot erhålls och
metallens struktur i övergången mellan huvud och
skaft, där betydande spänningskoncentrationer
uppstår, blir ogynnsam ur hållfasthetssynpunkt.
Materialflytningen vid stångens tillverkning har
nämligen betydelse för materialets hållfasthet. Denna
blir störst, om materialflytningen följer huvudets
konturer, vilket man kan uppnå genom stukning
(fig. 1). Den lämpligaste metoden är därför
varm-smidning av bulthuvudet.
Om en titanlegering, innehållande aluminium och
mangan, upphettas över 950°C, övergår den
hexa-gonala et-fasen helt till den kubiska ß-f&sen, och
korntillväxten blir då mycket snabb. När den
grovkorniga ß-iasen sedan kyls, skils <*-fas ut i
korngränserna och en spröd ct-/?-struktur uppstår. Detta
kan emellertid undvikas, om materialet bearbetas
starkt under kylningen.
Klena bultar, som kan smidas snabbt, behöver inte
upphettas till 950°C och erbjuder därför inget
problem. Vid smidning av grövre bultar, som måste
upphettas över omvandlingspunkten, måste man
beakta att deformationen vid stukningen blir mycket
ojämn (fig. 2).
Att materialet inte bearbetas i området A är utan
betydelse, men att detsamma är fallet i B har stor
verkan, då detta område ligger nära övergången
mellan huvud och skaft. Utbildning av ett sprött
område i B kan emellertid undvikas genom
lämpliga anordningar vid ämnets induktionsupphettning.
Vid smidningen reagerar titanet med syre, varvid
ett sprött ytskikt bildas. Då detta minskar
materialets utmattningshållfasthet, måste det avlägsnas.
Härvid är slipning lämpligast, eftersom den är en
snabb metod och ger en god yta. Man måste
emellertid slipa huvud och skaft lika mycket så att
flytlinjerna i materialet inte slutar i ytorna (fig. 3).
En brittisk undersökning har visat, att man nu
kan tillverka bultar av titanlegering, vilka har minst
lika god hållfasthet som stålbultar med samma
dimension. Titanbultar är emellertid avsevärt dyrare
än stålbultar, och man måste därför utreda om
vinsten genom viktbesparingen uppväger
kostnadsökningen.
Man tycks anse att så alltid är fallet för flygplan
på långa linjer och när lastförmågan begränsas av
flygplanets hållfasthet samt för flygplan på
medellånga linjer, om deras återstående livstid är
relativt lång (R T Allsop i Light Metals juli—sept. 1959
s. 201—204). SHl
Salt ur havsvatten genom elektrodialys
Elektrodialys har hittills varit aktuell för avsaltning
av havsvatten (Tekn.T. 1954 s. 811; 1955 s. 244; 1957
s. 792), men man kan givetvis tillämpa samma
metod för ökning av vattnets salthalt vid utvinning av
saltet. I Japan, där man saknar saltlager, importerar
man i dag ca 2 Mt/år koksalt, och detta står under
sträng statlig kontroll.
Vid försök att ekonomiskt utvinna koksalt ur havs-
vattnet utnyttjas emellertid nu en halvstor
elektro-dialysanläggning för framställning av en ström av
koncentrerad saltlösning innehållande 1 t/dygn salt.
Man har planer på en anläggning för 50 000—60 000
t/år salt ur havsvatten enligt samma metod. Man
hoppas att genom den minska kostnaden för
saltframställningen till hälften av den nuvarande.
Koncentrationsanläggningen skiljer sig obetydligt
från de elektrodialysanläggningar som används för
avsaltning. Medan de senare ger en relativt liten
ström av avsaltat vatten och en stor ström av svagt
koncentrerat havsvatten, skall den förra köras så att
den ger en relativt liten ström med en
saltkoncentration av 15—25 °/o och en stor ström med något lägre
salthalt än den ursprungliga (Chemical Engineering
24 aug. 1959 s. 53). SHl
november
Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
höll den 4 november 1959 ett sammanträde i
flygtrafikens tecken. Föredragshållarna från Saab, Fred
Turner och Björn Elle gav en översikt av beräknade
driftkostnader för korthållstrafikflygplan 1965 och
1980 och hur dessa varierar med startsträckornas
längd och flygplanens storlek.
Man anser det möjligt att utveckla ’\ TOL-flygplan
som är överlägsna helikoptern ur driftekonomisk
synpunkt samt likvärdiga med STOL-flygplan med
startsträckor på 200 m. VTOL-flygplanen skulle
dock ställa sig 50 °/o dyrare i drift än normala
flygplan med startsträckor på ca 1 000 m.
En framtida utveckling torde emellertid medföra
att skillnaden i driftkostnader minskas. Inräknas
flygfältskostnaden m.m. är det möjligt att
framtidens STOL- och VTOL-flygplan blir allenarådande
på korta distanser. Helikoptern torde dock
fortfarande ha sin plats som lyftanordning för tungt
gods där en stor lyftkraft fordras även om
effekttillgången är liten.
Kyltransporter till sjöss behandlades av
skeppsbyggarna den 18 november. Föredragshållare var
N Jannerfeldt, Salénrederierna, B Emilsson, Rederi
AB Nordstjernan, Henrik Conradi, Stal, samt N
Lindberg, Eriksbergs Mekaniska Verkstad.
Jannerfeldt talade om kyltransporternas utveckling
och nuvarande omfattning. Han uppehöll sig även
vid de höga anskaffnings- och driftkostnaderna för
fartyg, för kyltransporter samt om de ekonomiska
risker som man löper i denna fraktfart. Som en
följd härav ligger fraktpriserna för kyltransporterat
gods 100-—150 ®/o över frakterna för vanliga
styckegods- och bulkfrakter.
De senaste tio åren har det helkylda tonnaget ökats
kraftigt och även denna del av sjöfarten ser nu ut
att vara mättad på tonnage. En ny marknad kan
dock skönjas i transport av flytande naturgas varav
den första i februari 1959 gick från Mexikanska
Golfen till England.
Efter Emilsson som behandlade varornas
hållbarhet under olika fukt- och temperaturförhållanden
och Conradi som talade om kylmaskinerna visade
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
