Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 4 - Böcker - Hantering och transport av papper, av Erik Nothin - Klingelnberg Technisches Hilfsbuch, av Wll - Die zweiseitig gelagerte Platte, bd 1, av Å I - Elementare Mechanik vom höheren Standpunkt, av JH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka inhemska pappersbruk, som utvalts med hänsyn
till där förekommande, olikartade tillverknings- och
hanteringsmetoder. Av utrymmes- och kostnadsskäl
har man i rapporten blott tagit med iakttagelserna
vid fyra bruk. En liknande undersökning har
kommittén även utfört under en studieresa i Finland.
Inledningsvis framhålles att papper ur
hanteringssynpunkt är långt mera olikformat än trämassa, vars
hanteringsförhållanden tidigare behandlats i ett
meddelande (nr 31) från kommissionen. Från maskiner
till lager är truckar (med klämbackar för papper
i rullar) det vanligaste transportmedlet. I lagerhus
och vid utlastning har man hittills mest använt
traverser och telfrar men tenderar nu att övergå
till truckar.
Konsumenternas krav på snabba leveranser
förutsätter en stor lagerhållning vid pappersbruken, där
följaktligen behovet av stora magasinsutrymmen
ökas. De allt högre arbetslönerna nödvändiggör
vidare en omsorgsfull planering, standardisering och
automatisering inom pappersindustrin.
I beskrivningen av de olika typverken — med en
årstillverkning av 30 000—120 000 t papper och papp
— lämnas uppgift om tillverkade papperssorter,
viktigare transportförhållanden med transportanalys av
ett flertal hanteringsmoment, lokala förhållanden
samt en sammanställning av kostnader och
arbetskraftsbehov för olika hanteringstempon.
I den ena av bilagorna visas en principskiss för ett
modernt pappersbruk med två parallellställda
pappersmaskiner. Transporten av de liggande
pappersrullarna sker dels med golvtransportörer, dels med
el- eller gasoldrivna truckar. I magasinen lagras
rullarna i stående läge. I den andra av bilagorna
lämnas en kortfattad beskrivning av studieresan i
Finland. Det framhålles, att de nya finländska
pappersbruken, särskilt de för tidningspapper, säckpapper
och kartong, kan i storlek och modernitet tävla med
de främsta amerikanska.
Avslutningsvis framhålles möjligheten att i
samband med förut nämnd standardisering inom
papperstillverkningen avsevärt förenkla och i viss mån
automatisera hanterings- och lagringsarbetet inom
denna industri.
Den utförligt beskrivna och rikt illustrerade
materialhanteringen vid de fyra typverken ävensom
uppgifterna om den svenska pappersindustrin i
allmänhet torde vara av intresse för fackmännen i
denna industri. Erik Nothin
Klingelnberg Technisches Hilfsbuch, 14:e uppl.,
av Fritz Pohl & Rudolf Reindl. Springer,
Berlin 1960. 878 s., ill. 21 DM.
Den nya upplagan av denna välkända handbok
inleds med 52 s. matematiska tabeller och formler,
varpå följer en fullt modern redogörelse för
Internationella Måttsystemet med omräkningsfaktorer
från enheter i andra system jämte referenser till
tyska förordningar på området. I nästa
huvudavsnitt, tekniska hjälpvetenskaper, behandlas på 115 s.
mekanik och hållfasthetslära, elektroteknik,
belysning, värme, förbränning samt ges diverse
materialtabeller, varpå följer ett kapitel om material på
123 s. Bokens mest omfattande kapitel,
arbetsmetoder och Verkstadstekniska mätmetoder, ägnas 246 s.
och maskinelement 308 s., där även
bearbetningstekniska frågor berörs.
Boken har enligt förordet blivit grundligt
överarbetad och moderniserad. Anknytningen till
Internationella Måttsystemet är glädjande. Som
värmeenhet används dock kilokalori och som kraftenhet
i allmänhet kilopond, men tyvärr används kilopond
i vissa fall även som enhet för vikt, t.ex. i
materialtabeller, under det man i t.ex. förbränningslära fullt
riktigt använder kilogram.
Handboken, som främst är avsedd för
maskintekniker och verkstadstekniker, kan varmt
rekommenderas. Det gedigna innehållet kompletteras för
mer ingående studier med en stor mängd
litteraturreferenser. Wll
Die zweiseitig gelagerte Platte, bd 1:
Biegemo-mente und üurchbiegungen, 3:e uppl., av H
OLsen & F Reinitzhuber. Ernst & Sohn, Berlin
1959. 113 s., ill. 20,40 DM.
Särskilt inom byggnadstekniken är plattformiga
kroppar ett vanligt förekommande
konstruktionselement. Den teoretiska behandlingen av sådana
medför inte sällan matematiska svårigheter, och den
leder gärna till omfattande sifferräkningar. Nu är
problemets natur lyckligtvis sådan att vissa
belastningsfall ofta återkommer, och dessa kan en gång
för alla tabelleras. Ett vanligt förfaringssätt är att
man beräknar influensytor för moment och
nedböjningar, dvs. man anger, gärna i grafisk form,
vilka moment eller nedböjningar som i en viss
punkt i plattan åstadkoms av en punktlast, en
linjelast, ett randmoment eller dylikt. Diagrammen
brukar ges för de punkter som man har anledning
förmoda skall bli hårdast belastade. Den verkliga
deformationen eller påkänningen kan sedan beräknas
genom sammanlagring av siffervärden som tas ur
diagrammen.
Metoden med influensytor har tillämpats i denna
bok. Författarna betraktar rektangulära plattor,
som är fritt upplagda utefter två motstående sidor
(i plattans breddriktning), medan de två andra
sidorna (i plattans längdriktning) är helt fria. Först
framläggs den teoretiska bakgrunden, där förf.
till-låtit plattan vara ortotrop med någon
approximation för vridstyvheten. Influensytor för böjmoment
och nedböjning ges sedan grafiskt för plattans
mittpunkt och för en randpunkt. Förhållandet mellan
längd och bredd varieras därvid från 0,5 till 4 och
vidare studeras plattor, som är oändligt breda åt
ena eller båda sidorna. Belastningen utgörs av en
punktlast, av ett jämnt fördelat tryck samt av
böjmoment eller tvärkraft utefter en fri kant. Då
resultaten i första hand avses använda för
konstruktioner i betong eller armerad betong, har författarna
räknat med kontraktionstalen 0 och 1/6. I vissa
fall har böjstyvheten fått vara något olika i
plattans längd- och breddriktning. Å /
Elementare Mechanik vom höheren
Ståndpunkt, av Ludwig Föppl. Oldenbourg,
München 1959. 174 s., 71 fig. 20 DM.
I högskolornas mekanikkurser offras sällan åt
ämnets utvecklingshistoria; det är viktigare att man lär
sig vad Lagrange gjorde än varför och hur han
själv gjorde det. För den som har tentamen bakom
sig är emellertid denna lilla bok att rekommendera.
Det är fråga om en redogörelse för särskilt de
stora giganternas — Galileis, Newtons, Eulers —
insatser i mekanikens utveckling, skildrade med
modern elementär matematik, dvs. med hjälpmedel som
dessa ej själva hade tillgång till. Härigenom har
också deras arbeten kunnat framställas i en
lätt-tillgänglig form. Mekanikens olika principer, såsom
differential- och integralprinciper, diskuteras
utförligt och illustreras med enkla, väl valda exempel.
Förf. stannar vid de flesta av mekanikens
milstolpar; på den första står namnet Archimedes från
75 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
