Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 6 - Kärnkraften i Storbritannien efter 1958, av H H Gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nominella högsta temperaturen vid
bränslets yta är nu ca 450° C, medan den högsta
till-låtnä anses vara 480—500° C. Det finns alltså
en relativt stor marginal för
temperaturvariationer. Det är därför möjligt att den nominella
högsta temperaturen kan höjas när man får
bättre kännedom om temperaturvariationerna
i reaktorkärnan. Även om denna höjning är
liten kan den minska investeringens inverkan
på kraftpriset. Det är också tänkbart att
bränsleelementens livslängd kan ökas, om den lägre
nominella temperaturen bibehålls, men detta
torde inte ge lika stor vinst.
Investering
Anläggningskostnaden för reaktorer av den
aktuella typen med Magnox-kapslade
bränsleelement har minskat avsevärt. Detta beror på
konkurrensen. Vidare är specifikationerna för
de stationer som nu byggs exakta och omfattar
t.ex. en stor del av den utrustning som tidigare
måste debiteras extra. Vidare möjliggör den
vidgade kännedomen om den gaskylda
reaktorn utnyttjande av t.ex. reaktivitetsvinsten vid
växande utbränning.
Reaktorernas storlek har hållits vid ca 250
MW eleffekt, ocli detsamma torde bli fallet för
Dungeness ocli Sizewell. Man börjar emellertid
få klart för sig att reaktorer med
Magnox-kaps-lade bränsleelement kan byggas för 500 MW
eleffekt eller mera. Det syns nämligen inte
finnas några skäl att frukta en nämnvärd ökning
av stabilitetsproblemen, och ur teknisk
synpunkt förefaller utsikterna goda. En sådan
ökning av reaktoreffekten skulle minska
anläggningskostnaden med minst 10 %.
En ytterligare minskning av
anläggningskostnaden kan kanske nås genom användning
av-ihåliga bränsleelement. Den typ som nu
övervägs har slutna ändar. Förbättring av bränslets
beteende kan också uppstå genom minskningen
av uranets godstjocklek. Vissa problem måste
dock lösas innan bränsleelement av denna typ
kan användas.
Då åtskilliga förbättringar vid uppförandet av
dessa komplicerade anläggningar ännu kan
göras och de stimuleras av konkurrensen, kan
man vänta att en kraftstation på 500—550 MW
eleffekt med två reaktorer om 12—18 månader
offer eras till 10—12 % lägre pris än dagens,
och att en station för samma effekt med en
reaktor (på 500 MW) skall kosta ytterligare 10 %
mindre. Längre torde man emellertid inte
kunna nå utan höjning av bränslets yttemperatur.
Framtida utveckling
Av de olika^reaktorprojekt, som nu studeras i
Storbritannien, är den snabba reaktorn i
Doun-rey och AGR-reaktorn (Advanced G as Cooled
fieactor) i Windscale av särskilt intresse för
elverken.
Den snabba reaktorn
Vid drift av en kärnreaktor samlas
klyvnings-produkter i bränsleelementen. Vid jämvikts-
128 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
drift av en termisk reaktor begränsas bränslets
livslängd av klyvningsprodukternas
neutron-absorption, och såväl neutronflödets stabilitet
som den lätthet och snabbhet, varmed
reaktorn kan sättas i gång efter stopp, påverkas.
Den senare verkan av klyvningsprodukterna
är av särskild betydelse för stationer som inte
ger bottenkraft. Vid diskussionen härav har
man inte alltid tillräckligt beaktat den
överskottsaktivitet som behövs för kompensation av
xenonförgiftningen när stora
belastningsvariationer skall följas.
Klyvningsprodukternas absorptionstvärsnitt
för snabba neutroner är emellertid mycket
mindre än för termiska, varför deras verkan
blir mycket mindre i en snabb reaktor än i en
termisk. Plutoniums klyvningsegenskaper är
mycket lämpligare för bränning i en snabb
reaktor än i en termisk. Man bör därför
koncentrera arbetet på konstruktion av en
anpassningsbar snabb reaktor med billigt bränsle,
vilken också kan väntas bli relativt billig i
anläggning.
Många besvärliga problem vid regleringen, på
grund av bränslets distorsion, vid bränslets
hantering och vid valet av lämpliga
konstruktionsmaterial återstår det dock att lösa.
Doun-ray-reaktorn, som sätts i drift 1959, kan
därför inte betraktas som prototyp för en
kraftreaktor. Hur stora ansträngningar man än
ägnar åt utvecklingen av denna reaktortyp, torde
det troligen dröja nära tio år innan man i
Storbritannien kan börja att bygga den första
kraftstationen med snabba reaktorer.
AGR-reaktorn
Den gaskylda reaktorn med metalliskt bränsle,
kapslat i magnesiumlegering, har
begränsningar som länge insetts. Viktigast är att endast en
relativt låg ångtemperatur kan uppnås därför
att den högsta temperatur som bränslet tål är
begränsad. Med AGR-reaktorn, som nu
konstrueras och byggs i Windscale, görs ett försök
att höja tillåtlig temperatur hos bränslet och
Fig. 3.
Bränsleelement för
AGR-reaktorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
