Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 6 - Andras erfarenheter - Kärndrivna fartygs ekonomi, av C Fo - VPI-papper och lacker, av SHl - Böcker - Ombordtagning och stuvning av sågade trävaror, av Erik Nothin - Så spelar man in på band, av B Peterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilket med de angivna värdena skulle ge en
besparing i bränslekostnader på ca 140 000 £/år.
Denna besparing torde motsvara en kapitalinsats
av ca 1,5 M£, som en redare alltså högst skulle
kunna betala mera för det kärndrivna fartyget för
att detta skall kunna konkurrera med ett
konventionellt ångturbindrivet tankfartyg.
Beräkningen är emellertid osäker i samma mån
som bränslepriserna är osäkra. En variation av
1 £/t i brännoljepriset ger utslag med nära 0,5 M£
i skillnaden i kapitalinsats. En ändring av 0,1 pence
per hästkrafttimme i kostnaden för kärnbränslet ger
utslag med ännu en halv gång så mycket.
I ett annat exempel kan anföras driftkostnader,
som nyligen har framlagts för ett 47 000 t
ångturbindrivet tankfartyg gående mellan Persiska Bukten och
Storbritannien:
Kapitalkostnader i skrov och maskin £/år
(15 ’/• av 3 M£).................................... 450 000
bränslekostnader .................................... 200 000
driftkostnader ...................................... 150 000
Summa 800 000
Om med normal finansiering utan hjälp av staten
kapitalkostnaderna hos ett jämförbart kärndrivet
fartyg skulle vara 1 M£ högre än för det
konventionella fartyget, ger detta en ökad kapitalkostnad
om 150 000 £/år. För att det kärndrivna fartyget
skulle kunna konkurrera, finge kärnbränslet kosta
högst 50 000 £, dvs. endast en fjärdedel av vad
oljan kostar per hästkrafttimme under förutsättning
att lastkapacitet, väntetid i hamn och andra faktorer
är likvärdiga (Motorship okt. 1959 s. 190). C Fo
VPI-papper och läcker
VPI-papper (av "Vapour Phase /nhibitor"), som
avger en gasformig rostningsinhibitor (Tekn. T. 1955
s. 833), används i växande utsträckning till
förpackning av järn- och ståldelar samt t.o.m. hela
maskiner, vilka utom oskyddad metall har lackerade
partier. Härigenom har frågan om lackernas resistens
mot inhibitorn uppstått.
VPI-papper är belagt med
dicyklohexylammonium-nitrit (VPI 260) som ständigt avger ångor vilka
skyddar järnlegeringar, nickel, krom, kobolt,
kvicksilver och renaluminium mot korrosion genom
vatten och koldioxid. Tenn, zink och silver skyddas
däremot inte, och för mässing och koppar har olika
erfarenheter gjorts.
Cellulosalackers resistens mol VPI-ångor beror i
hög grad på tillsatta hartsers och mjukningsmedels
natur. Man har funnit att trikresylfosfat och
dime-tylglykolftalat är de lämpligaste mjukningsmedlen
för läcker som kommer i kontakt med VPI 260.
Bland hartserna har några ketonhartser och icke
oljemodifierade alkyder visat sig resistenta. VPI 260
reagerar inte heller med brännlacker, inom
elindu-strin använda cellulosaacetatlacker eller
kombina-tionslacker innehållande syntetiska hartser.
Icke beständiga mot VPI 260 är däremot
lufttorkande oljelacker, och med klorkautschuklacker har
varierande resultat erhållits. Av läcker, som
uppfyller tyska arméns kvalitetskrav, har bara 17 °/o visat
sig vara resistenta mot VPI 260.
VPIrs angrepp på lackfilmer kan yttra sig som
missfärgning eller mattering. Genom
mjukningsmed-lets vandring kan lackfilmen bli klibbig; den kan
också försprödas och spricka. Dess mekaniska
egenskaper, såsom brottgräns, seghet och böjbrottgräns,
försämras och likaledes dess resistens mot vatten.
Alla dessa skador ökas genom lagring : värme (J
Göbel i Farbe & Lack sept. 1959 s. 510—511). SHl
J,
böcker
Ombordtagning och stuvning av sågade
trävaror. IVA:s Transp.-Forskn.-Komm. Medd. 45.
Stockholm 1959. 71 s., 64 fig., 21 tab., 11 diagr.
20 kr.
Meddelandet innehåller en redogörelse för
resultaten av en utredning av
Transportforskningskommis-sionens Materialhanteringskommitté om olika
metoder för utlastning och stuvning av sågade
trävaror i fartyg. De arbetsstudier som ligger till grund
för utredningen har utförts i flera hamnar i norra
Sverige under 1941 och 1956. Det statistiska
materialet har i huvudsak erhållits från Norrlands
Stuvareförbund.
I meddelandet lämnas först en sammanfattning av
gjorda iakttagelser samt förslag till förbättringar
av nu tillämpade metoder. Huvudvikten av
utredningen i övrigt lägges på en utförlig beskrivning av
utlastningsarbetet i svenska hamnar och på
uppgifter om exporten 1955, tonnagets fördelning m.m.
samt ägnas åt analys av olika utlastnings- och
stuvningsmetoder.
I 11 tabeller lämnas ett stort antal statistiska och
tekniska uppgifter om lastning av virke, t.ex.
antalet utlastade standard och motsvarande antal
ackordstimmar vid olika lastningssystem under
tiden 1 februari 1956—28 februari 1957 för inalles
39 norrländska lastplatser med minst 2 000
standard utlastning per år.
Som exempel på det mångsidiga och detaljrika
innehållet må även nämnas avdelningsrubrikerna:
Lastning med vinsch på specialutrustad kaj,
Exempel på kostnadskalkyl för gaffeltruck vid lastning
av sågade trävaror, Arbetet i land eller i pråm vid
stuvning av sågade trävaror samt Tidsåtgång vid
stuvning av sågade trävaror.
Av dessa antydningar om innehållet i boken, där
de beskrivna arbetsoperationerna är rikt
illustrerade, framgår att den bör vara av stort intresse för
vederbörande fackmän. Erik Nothin
Så spelar man in på band, av C J LeBel.
Nordisk Rotogravyr, Stockholm 1958. 77 s., ill.
7,50 kr.
Sedan bandspelare de senaste åren blivit allt mer
vanliga i hemmen har det framkommit ett behov
av en populärt skriven bok, som ger råd och
upplysningar om hur man använder en bandspelare för
att få det bästa resultatet av sina inspelningar.
Föreliggande bok täcker detta behov. Först
beskrives den moderna ljudinspelningstekniken, varefter
följer ett avsnitt om hur bandspelare är
konstruerade och vilka deras viktigaste egenskaper är. Här
behandlas frekvensområde, distorsion, brus,
sväv-ningsfenctoen, bandhastighet, antal kanaler, antal
huvuden, snabbframmatning och
förstärkaregenska-per. Så ger förf. praktiska råd för val av
bandspelare och bedömning av ljudkvalitet. Om tonband
av olika typ ges rikliga uppgifter, såväl beträffande
egenskaper som användning.
142 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
