Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Böcker - Svenska Gasverksföreningens årsbok 1959, av Wll - Economics for the mineral engineer, av E R—s - Bauelemente der Elektronik, av D H - An introduction to chemical nomenclature, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
installationsföretagen och rationaliseringen, och Rolf
Lindskog redogör för gasolmarkriadens utveckling
i Sverige. Wll
Economics for the mineral engiirieer, av Edmund
J Pryob. Pergamon, London 1958. I
distribution: I R Maxwell & Co, Ltd., London. 254 s.,
19 fig. 35 sh.
Anrikningsteknikern har i den moderna industrin
blivit rätt isolerad från de andra specialisterna
inom gruv- och metallhanteringen. Därigenom
förlorar han även den totala ekonomiska överblicken
över industrin, där hans område endast utgör en del,
ehuru den är mycket viktig och understundom av
avgörande betydelse. Han blir urståndsatt att
bedöma värdet av honom genomförda förenklingar
och kostnadsbesparingar. För att råda bot på detta
missförhållande har förf. skrivit denna bok.
Den inleds med ett allmänt kapitel om gruvor med
definitioner på malm och malmtillgångar, samt
risker i samband med gruvdrift. I ett andra kapitel
redogörs för malmletning, provtagning, analys och
gruvvärdering. Därpå följer uppgifter om bokföring
och organisation samt ledningens struktur och dess
finansiella uppgifter. Så behandlas bokföringen för
de olika avdelningarna inom ett gruvföretag.
I bokens följande del granskas anrikningen
närmare. Den börjar med registrering av tekniska och
ekonomiska anrikningsresultat och fortsättes med
ledning och kontroll av driften i ett
anrikningsverk. Planläggningen och byggandet av nya
anrikningsverk och igångsättning av dylika behandlas
tämligen detaljerat. De erhållna produkternas
utförande på marknaden och deras försäljning ägnas
en ingående beskrivning, där många intressanta
uppgifter lämnas.
Företagsledningens skicklighet och de problem, som
den har att lösa på den moderna arbetsmarknaden,
diskuteras och därefter redogörs för allmänna
uppgifter, som är av stort intresse för en nyutbildad
anrikningsingenjör. En ordlista med definitioner och
förklaringar på engelska gruvtermer och en viktig
selektiv bibliografi avslutar arbetet.
Förf. har framhållit den ökade förståelse från
företagsledningens sida för psykologiska och sociala
frågor, som utvecklats under senare årtionden. Han
påpekar även betydelsen av att den tekniska
undervisningen måste ges mot en samtidigt meddelad
mera ingående ekonomisk, social och psykologisk
bakgrund.
Boken är i första hand avsedd för
nyutexaminerade anrikningsingenjörer, men den torde även
kunna rekommenderas alla gruvingenjörer på grund
av dess allmänna ekonomiska uppläggning. E R—s
Bauelemente der Elektronik, av K H Rumpf.
Technik, Berlin 1959. 292 s., ill. 20 DM.
Denna östtyska bok är avsedd att ge blivande
auto-matiseringsingenjörer en grundläggande kurs i
elektronik. Den är unik så till vida att den lämnar stort
utrymme åt sådana komponenter som först på
senare tid nått sådan teknisk fulländning att de kan
användas i kommersiell teknik, t.ex. halvledardioder,
termistorer, varistorer, speciella elektronrör såväl
med som utan gasfyllning samt transistorer.
Vanliga elektronrör med högvakuum är behandlade
enbart i specialkopplingar, såsom multivibratorer,
vippor, grindar, binära räknare etc.
I bokens inledande kapitel behandlas utförligt de
vanliga kretselementen, motstånd och kondensatorer.
Bl.a. får man en god framställning av temperatur-
koefficienten och hur denna påverkar kapacitaiisen
hos olika kondensatortvper. En stor mängd
tabeller anger egenskaper hos berörda element.
Klassificeringen följer helt de tyska DIN-normerna.
I inledningen till det följande avsnittet ges en
relativt ytlig framställning av halvledardioderna med
tonvikt på germaniumdioden. Avsnittet är späckat
med tabeller och kopplingsscheman. Därefter följer
en ingående behandling av varistorer och
termistorer med användningsområden och egenskaper.
Varis-torns användning som stabilisatorelement i
spän-ningsdelarkopplingen är föremål för en ingående
teoretisk behandling.
I ett något mer beskrivande avsnitt diskuteras
gasrör samt deras användning i trigger- och
multvibra-torkopplingar samt i räknekretsar.
Transistoravsnittet ger däremot stort utrymme åt
teori. Transistorn som fyrpol behandlas,
/i-para-metrarna införes och några grundläggande
förstär-karkopplingar genomräknas. Man får även hjälp
med beräkningen av vippkopplingar och
multivibratorer med transistorer.
Boken avslutas med en kortfattad beskrivning av
den magnetiska förstärkaren samt logiska kretsar
innehållande magnetkärnor.
Varje kapitel i boken avslutas med anvisningar
över hur man kan mäta
elektronikkomponenternas olika parametrar, En litteraturförteckning på
sex sidor sist i boken ger hänvisningar till såväl
engelsk, amerikansk, tysk som rysk facklitteratur.
De flesta referenserna gäller uppsatser i
facktidskrifter.
Boken är innehållsrik. Den matematik som
används är genomgående mycket enkel, vilket gör att
boken kan läsas av var och en som behärskar
elektricitetslärans grunder och som förstår tyska. D H
An introduction to chemical nomendature, av
R S Cahn. Butterworths, London 1959. 96 s., ill.
10 sh. 6 p.
Förf. säger sig ha försökt att för kemisten beskriva
principerna för kemisk nomenklatur, särskilt den
moderna systematiska nomenklaturen. Han
framhåller att boken inte är en fullständig lärobok i
ämnet; för en sådan är tiden ännu inte mogen.
Framställningen är grundad på rapporter av 1957
från nomenklaturutskott tillsatta av International
Union of Puré and Applied Chemistry.
Den föreliggande boken inleds med nomenklatur
för oorganisk kemi varvid förf. anger namn och
symboler för elementen samt regler för benämning
av olika typer av föreningar. Härvid beskrivs
särskilt koordinationsprincipen och dess tillämpning.
Betydligt mer än halva boken ägnas nomenklatur
för organiska föreningar. Denna del av boken
inleds med konventioner för användning av
skiljetecken, förkortningar och siffror i namn på
föreningar. Efter ett avsnitt om principerna för
nomenklaturen följer avsnitt om funktionella gruppers
ordningsföljd i namnen och ställningsnumrering. Hur
man bygger upp ett namn ur ett ämnes formel
beskrivs sedan för alifatiska, enkla aromatiska,
fler-kärniga aromatiska och heterocykliska föreningar.
Av framställningen framgår att det ännu råder en
betydande förbistring inom organisk-kemisk
nomenklatur. Sålunda avviker den tyska i Beilstein
principiellt från den brittiska ocli amerikanska, men
inte ens dessa är lika. Förf. nämner de skillnader
som har största betydelsen vid användning av re’
ferensverk som Beilsteins Handbuch och Chemical
Abstracts.
Boken är långt ifrån lättläst vilket mest torde bero
168 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
