Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 8 - Krutraketer för civilt bruk, av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krutraketer
för civilt bruk
För geofysiska undersökningar av
förhållanden på stora höjder har forskarna hittills —
i varje fall inom den civila sektorn — oftast
varit hänvisade till att utnyttja föråldrad
ra-ketmateriel som antingen avskrivits av
militära myndigheter eller som ingår i robotvapen,
avsedda att efterhand ersättas med effektivare
typer. Detta gäller speciellt flerstegsraketernas
stora och medelstora startsteg.
Genom att utnyttja sådan befintlig materiel,
som relativt enkelt har kunnat modifieras för
sitt nya ändamål, har man emellertid kunnat
hålla kostnaderna inom måttliga gränser.
Höghöjdsforskning har emellertid bl.a. genom den
intensiva verksamheten under det geofysiska
året visat sig vara av allt större intresse.
Behovet av och kraven på teknisk utrustning, som
gör det möjligt att på bästa och billigaste sätt
genomföra dessa forskningsuppgifter, har då
också kunnat specificeras.
Sönd raketer med lång brinntid
En nackdel med tidigare, krutdrivna
sondra-keter har varit raketernas alltför korta
brinn-tider. En alltför stor del av impulsen har där-
Fig. 1. Topphöjd som
funktion av nyttolast
vid olika startmetoder
för sondraketen Asp
(Atomspheric sounding
projectile); 1 start från
marken, 2 start frän
1200 m höjd, 3 start
från 22 km höjd
(ballong).
Raketingenjör Åke Håborg, Stockholm
623.451.8-61 : 662.3
igenom gått åt för att övervinna luftmotståndet
i den tätare atmosfären, och instrumenten har
utsatts för relativt höga accelerationer och stor
aerodynamisk uppvärmning. Dessa problem
har man till en del kringgått genom att föra
upp sondraketen till tunnare luftlager med
ballonger, "rockoons", eller flygplan och från hög
höjd skjuta i väg raketen, fig. 1.
En amerikansk kruttillverkare, Atlantic
Research Corp., har under de senaste fyra åren
på uppdrag av amerikanska marinens
forskningslaboratorium utvecklat två krutdrivna
sondraketer för höghöjdsändamål. Den mindre,
Arcon, är konstruerad för att sända upp 18 kg
instrumentutrustning till 96 km höjd och den
större, Iris, kan ta med 45 kg instrument till
300 km höjd. Båda typerna, som är enkla
en-stegsraketer, kännetecknas av att
krutladdningen brinner från endast bakre änden, varigenom
brinntiden, 33 s för Arcon och 46 s för Iris,
blir tillräckligt lång för att begränsa maximala
accelerationen till ø-talet 11 resp. 13.
Därmed har krutdrivna sondraketer fått de
goda egenskaper och långa brinntider som
tidigare varit förbehållna vätskedrivna raketer.
Samtidigt har man kunnat tillgodogöra sig alla
krutmotorns fördelar gentemot vätskemotorn
i form av lägre utvecklings- och
tillverkningskostnader och betydligt enklare handhavande.
Det är givetvis möjligt att kombinera de båda
instrumentbärarna med ytterligare startsteg,
när helst ett långsambrinnande slutsteg är
önskvärt.
Vid konstruktionen har man tagit speciell
hänsyn till alla de miljöpåkänningar som kan
påverka funktionen, såsom skakning och
vibration, statisk och dynamisk stabilitet,
aerodynamisk uppvärmning och känslighet för
vindbyar för att vara säker på att få ut mesta
möjliga tillförlitliga information av varje skott.
Kostnaden för Iris-raketen utan
instrumentutrustning uppges till ca 10 000 $ vid köp av
flera tiotal på en gång. Motsvarande pris på
Arcon är ca 5 000 $.
Vid en utredning som Stanford Research
Institute har gjort på uppdrag av amerikanska
civilförsvarsmyndigheter har man undersökt
Topphöid
0 10 20 Kg
Nutto/ast
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
