Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 11 - Kryodrivmedel för raketer, av Åke Håborg - Industriföretaget och pressen, av WS - Nya metoder - Skakskänken, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Yaffee. M: Liquid hydrogen nears operational status.
Aviation Week 27 juli 1959 s. 30.
5. McGuire, F G: A bright future for cryogenics. Missiles
& Rockets 6 juli 1959 s. 21—23.
6. Healy, R: Power, simplification, reaUbility still criteria.
Missiles & Rockets 20 juli 1959 s. 53—55.
7. Hoover, G: Highway to the stars is möre than dream.
Missiles & Rockets 17 nov. 1958 s. 19.
8. Gall, J: Flourine compounds point to mång new
pro-peltant pnssibilities. Space/Aeronautics R & D Handbook
1959—1960, s. C5—9 och L9—14.
9. Propulsion engineering. Missiles & Rockets 10 aug. 1959
s. 41.
10. Warren, F: Rocket propellants. New York 1958.
11. Hjertstrand, å: Rakelmotorer och raketdrivmedel.
Kosmos 36 (1959) s. 149—168.
12. Besserer, C W: Missile engineering handbook. New
York 1958.
13. Snyder, J A: Pre-cooling to eliminate countdowns?
Missiles & Rockets 21 sept. 1959 s. 35—37.
14. Scott, R B: Cryogenic engineering. New York 1959, s.
204.
Industriföretaget och pressen. PR-medvetna
industriledare vili gärna ha en fast och god kontakt
med pressen, som i våra dagar är ett av de
viktigaste informationsmedlen. Företagsledarna ser
fördelarna och nackdelarna av att deras företag
omnämns i tidningar och tidskrifter. Därför vill de
också så långt som möjligt reducera det
godtyckliga och slumpmässiga i det som skrivs.
Det är uppenbart att kontakten med pressen icke
kan bli god utan att företaget i alla avseenden
uppträder ärligt och hederligt. Detta är den första
och viktigaste regeln vars efterrättelse
företagsledarna noggrant måste bevaka. Men det finns f era
regler. En av dem går ut på att pressen så långt
som det över huvud taget är möjligt bör få de
upplysningar den ber om. Där pressen icke får svar
— eller där det är för besvärligt alt få dem — måste
den nöja sig med andrahandsinformation, och det
kan skada företaget.
Vidare måste det inom företaget skapas förståelse
för att det icke tjänar någonting till att gå till
pressen med upplysningar som hör hemma i
annonsspalterna. Pressen är först och främst på jakt efter
nyheter, och det är sådant material som
näringslivet i huvudsak bör förse den med. Det måste göras
klart för alla, att material icke kan tvingas in i
pressen, vare sig genom hänvisning till att företaget
är storannonsör eller på annat sätt. Ett sådant
uppträdande är det sämsta sättet att ödelägga
förhållandet till redaktörer och journalister.
Slutligen bör företagsledarna avhålla sig från att
lära pressen hur den bör skriva. Det glöms blott
alltför ofta, att redaktören och reportern, som har
journalistik som sitt levebröd, i de flesta fall bäst
torde kunna avgöra var poängen sitter och hur den
bör presenteras.
Amerikanska journalister klagar över att det
arrangeras för många onödiga presskonferenser; detta kan
man hålla med om även här i landet. Huvudregeln
är den, att en presskonferens kan anordnas när
ett företag har nyheter som inte lämpar sig för
distribution på annat sätt.
Pressen ger långt mer än direkta nyheter. Den
välskötta tidningen framställer nyheterna i relief,
förklarar dem och kommenterar dem. För att kunna
göra så behöver pressen grundmaterial; arkiv är
oumbärliga. Från arkiven tas också material till
fylligare uppsatser och illustrationer. Ett företag bör
därför se till att pressen är försedd med alla
viktigare upplysningar om företaget (Nils M Apeland
i Teknisk Ukeblad 1960 h. 8 s. 149—153). \VS
nya metoder
Skakskänken
I Domnarvet har man konstruerat ett nytt
metallurgiskt redskap, skakskänken, som är en typ av
blan-dare användbar för åstadkommande av god kontakt
mellan ett tackjärnsbad och fasta eller flytande
tillsatser. Skakskänken, som är byggd på en idé av
Bo Kalling, har givit goda resultat vid avsvavling av
tackjärn med kalkpulver, uppkolning med kolstybb,
legering med kisel och mangan samt förfärskning
med syrgas för minskning av järnets kisel- och
vanadinhalt.
Vid stålverken bör skakskänken vara lämpligare
än rullugnen (Tekn. T. 1952 s. 115) för avsvavling
av tackjärn. Vid gjuterier kan den användas i
kombination med en surt infodrad kupolugn för
tillverkning av gjutjärn genom smältning av
huvudsakligen stålskrot i kupolugnen och uppkolning,
upplegering och avsvavling i skakskänken.
En försöksanläggning i Domnarvet (fig. 1) består
av ett undre bord A som bringas att rotera kring
lagret B. Ovanpå det kan en skiva C p’aceras så
att lagret E för bordet D kommer att rotera kring
det undre bordets axel. Det övre bordet D, på
vilket skänken ställs, hindras att rotera kring sin egen
axel av den fasta tappen F, mot vilken det rör sig
fram och åter, styrd genom spåret G.
Fig. 1. Skakskänk för 3 t charge vid
Forskningscentralen i Domnarvet; A undre bord, B lager, C
skiva för övre bordets lager, D övre bord, E lager,
F fast tapp, G spär för styrning av övre bordet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
