Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Flottning i lättmetallränna, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flottning i
lättmetall ränna
Byrådirektör Ullrich Thran, Stockholm
Drifterfarenheter med lätta flottningsrännor av
stål i hängmattstyp har hittills i stort sett varit
goda1. Sedan Bucht lanserade konstruktionen"
har sådana rännor tagits i drift vid följande
stationer:
Station Är Längd m Tjocklek av svepet mm
Krokströmmen . .. 1952 300 5
Kilforsen ................1953 2 400 3
Midskog ..................1957 200 3
Lasele ......................1957 200 + 1 000 3 resp. 4
Underhållsfrågan har däremot hittills inte fått
en tillfredsställande lösning. Man har dock
ifrågasatt huruvida det är motiverat att måla
rännans insida. Korrosionsnämndens
försöksresultat3 ger vid handen, att obehandlad stålplåt i
Norrlands inlandsklimat endast rostar ca 3/^/år
och sida, och erfarenheten med
flottningsrän-nan i Hagfors visar, att denna ränna inte blivit
nämnvärt rostangripen, trots att den inte har
målats sedan 1933.
Försök, som Vattenfallsstyrelsen genomförde
med ett 20-tal färger, visade, att ingen
konventionell färg motstår nötning på de mest utsatta
ställena längre än två år. Även förhoppningar
att man skulle få en i stort sett underhållsfri
konstruktion även på insidan genom varmför-
Fig. 1. Avzinkning av varmförzinkat stålsvep för
flottning sr änna; A högsta, o lägsta medeltal för en
sektion; x medeltal för 21 ränndelar.
634.982.542 : 669.7.0
zinkning grusades rätt snart, fig. 1. Med sin
låga kalkhalt av ca l°dH har svenskt älvvatten
i fråga om avzinkning tyvärr sämre
egenskaper än vattnet på europeiska kontinenten, där
t.ex. Schweiz med en kalkhalt av lägst 5°dH
haft goda erfarenheter med zinkbeläggningar
för stålvattenbyggnader. Korrosionsnämnden
har vid sina vattenförsök fått liknande
resultat4.
De goda erfarenheter som man haft i Kanada
med flottningsrännor av lättmetall5 och vid
Vattenfallsstyrelsen med sprutaluminiserade
prov hade redan tidigare lett till
undersökningar om möjligheten att använda lättmetall till
rännor. Dessa undersökningar avbröts dock, då
användning av lättmetall till hela rännan
visade sig leda till betydligt högre kostnader än
användning av stål, trots hänsynstagande till
stålets höga underhållskostnader. De över flera
år utsträckta mätningarna på Kilforsens ränna
visade nu tydligt, att avzinkningen uppträder
nästan uteslutande på den våta delen av
rännan med koncentration strax nedanför
vattenlinjen, medan de ovanför vattenlinjen liggande
insidorna är nästan helt opåverkade.
Underhållsfrågan kunde därför koncentreras på
svepet nedanför vattenlinjen, vilket gav anledning
till en kombinerad konstruktion av
varmför-zinkade lådbalkar av 4 mm stål och 3 mm
tjocka lättmetallsvep, hängande i balkarna6. Denna
ränna har utförts för Stornorrfors kraftstation
med 983 stycken 6 m långa ränndelar.
Bärigheten av dessa lätta rännor beräknas för
egenvikt och bräddfull vattenlast. Under
denna last får svepet — verkande som membran
— ytterst små spänningar, såsom redan Bucht
påvisade3. Lasten tänkes helt uppburen av
låd-balkarna, för vilka en ny beräkningsmetod
härleddes, vilken verifierades på
Vattenfallsstyrelsens mekaniska laboratorium med
modellförsök. På grund av den i beräkningsantagandena
försummade, i verkligheten dock oundvikliga
samverkan mellan lådbalk och svep framstår
det skisserade beräkningssättet såsom starkt
idealiserat och man kan i verkligheten vänta
väsentliga avvikelser från det teoretiskt
beräknade spänningstillståndet.
321 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
