Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Tre malmreduktionsprocesser, av Sven Eketorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växling mellan två fasta pulverformiga
material kan användas också i andra processer. Man
skulle naturligtvis kunna tänka sig, att värmet
i det utgående godset överfördes till det
ingående med en gas, men det stöter på rent
praktiska svårigheter, eftersom gasmängden i
så fall blir mycket stor. Värmet i 1 ton malm
motsvaras av värmet i 700 m3 gas. En så stor
passerande gasmängd för med sig stora besvär
bl.a. dammförluster.
En annan viktig fråga, särskilt för en process,
som inte får kosta för mycket, är produktionen
per enhet ugnsvolym och dygn. I Domnarvets
rullugn, som arbetar med hög termisk
verkningsgrad och stor ugnsfyllnad, har man
kommit upp till ca 7 t/m3dygn. I en vanlig
rullugn, där godset går rakt igenom, uppnår man
bara 2—3 t/nrdygn.
Man kan säga, att produktionen för en sådan
enkel reduktionsprocess bör vara ca 10 t/m3
dygn, om den drivs på rätt sätt. Produktionen
är naturligtvis av största betydelse för
investeringskostnaden. För några metallurgiska
processer är den:
t/ms dygn
Magnetiserande reduktion .............. 7
Masugn, Sverige........................ 2
Masugn, utlandet ...................... 1—1,5
Järnsvamp enligt Wiberg .............. 0,85
Elektrisk lågschaktugn ................. 0,65
Järnsvamp enligt Höganäs .............. 0,10
Det visar sig också, att investeringskostnaden
är den allt överskuggande posten för
Höganäs-processen.
Avkolning av tackjärnspulver med slig
Avkolning av tackjärnspulver med slig (högt
anrikad järnmalm) eller, vilket är detsamma,
reduktion av slig med tackjärnets kol utförs
vid 1 000—1 100°C, och sker alltså mellan två
fasta faser utan smältning. Metoden, som
kallas pulverstålsmetoden, liknar delvis två andra
processer, som förut haft en viss betydelse. Vid
Uchatius-processen, som intill nyligen var i
drift i Vikmanshyttan, upphettades en
blandning av tackjärnsgranuler och malm eller slig
till smältning i deglar. Redan före smältningen
avkolades granulerna under reduktion av
malmen. Vid RK-processen avkolades rätt grova
tackjärnsgranuler i en rullugn genom
inblåsning av luft mot chargeytan.
I ett mera fullständigt jämviktsdiagram för
systemet Fe-C-0 (fig. 4) finns
jämviktsområdena för Fes04, FeO och Fe i såväl fast som
smält tillstånd. I FeO-området är linjer inlagda
för olika syrehalter hos oxiden, eftersom den
inte har konstant sammansättning. Den kända
Bouduard-kurvan återfinns också, och i
Fe-området ser man de kolhalter i järnet, som
står i jämvikt med olika koloxidhalter.
Vid 1 000°C kan man tydligen avkola till en
jämviktshalt av ungefär 0,04 % C vid 70 % CO
och till 0,5 % C vid 95 % CO. Om man nu har
en blandning av slig och tackjärnspulver,
måste reaktionen förlöpa längs den linje i diagram-
ACO 600
Fig. i. Fullständigt jämviktsdiagram för systemet
Fe-C-O.
met efter vilken reaktionen FeO + CO = Fe +
+ C02 sker.
I verkligheten uppnår man naturligtvis icke
jämvikt, när man vid säg 1 000°C upphettar en
blandning av tackjärn och slig, och därför kan
man inte sätta till fullt ekvivalent mängd av
oxid, om man vill, att sligen helt skall
förbrukas. Den reaktionsgas, som man får, kommer
därför först att innehålla ca 80 % CO, men
mot slutet av reaktionen kommer den att hålla
upp mot 90 %. Om syrehalten i den färdiga
produkten skall bli låg, tycks det vara svårt
att avkola till mindre än ca 0,10 % C.
I praktiken granuleras förfärskat tackjärn
(fig. 5); granulerna blandas med slig och
blandningen fylls i lådor som förs genom en
ugn (Tekn. T. 1957 s. 987).
Tackjärnet måste först förfärskas med syrgas,
ty om det håller kisel, oxideras denna i första
hand, varigenom det färdiga stålet får
inne-slutningar av Si02. Helst bör man endast lia
spår av kisel kvar. En viss manganhalt måste
man ha, eftersom stålet precis som normalt
götstål annars blir rödskört vid valsningen.
Denna mangan måste tillsättas efter förfärsk-
Granu/ering
Vb Hen
S/ig
Fig. 5.
Flyt-schema för [-pulverståls-processen.-]
{+pulverståls-
processen.+}
Valsning
f/i/ pia/in
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. IS 379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
