Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 18 - De oförstörande provningsmetodernas fysikaliska bakgrund, av Sven Malmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De oförstörande
provnings-metodernas fysikaliska bakgrund
De oförstörande provningsmetoderna skiljer
sig från de förstörande provningsmetoderna
främst genom att man inte direkt kan
observera de materialegenskaper som söks. I
princip innebär oförstörande provning att man
utsätter det föremål som skall provas för en
fysikaliska påverkan. Denna samverkar med
föremålets egna (dolda) egenskaper och ger
Relativ intensitet
Fig. 1. Vdglängdsfördelning av röntgenstrålning vid
olika spänning på röntgenröret.
Fig. 2. Strdlningsspektrum för några olika
radioaktiva isotoper. Överst anges energin hos linjerna i
MeV, S starka linjer, M medelstarka linjer.
Fil. mag. Sven Malmqvist, Linköping
620.179
en mätbar eller registrerbar effekt som ger
kunskap om föremålets egeuskaper (Tekn. T.
1949 s. 435, 492).
Radiografi
För industriell radiografi användes nästan
uteslutande strålning från röntgenrör och
konstgjorda, radioaktiva, gammastrålande preparat.
Gammastrålning och röntgenstrålning har båda
karaktären av elektromagnetisk strålning.
Våglängden för sådan strålning räknas vanligen i
Ångströmenheter (1 Å = 10"® cm). Vid
industriell radiografi är det dock knappast någon
som använder " jegreppet våglängd hos
strålningen, i stället talar man om spänning i
kilovolt på röntgenröret eller y-strålningens energi
i millioner elektronvolt, MeV.
Användningen av en viss spänning innebär
dock ej att man använder en enda våglängd.
Dels användes ofta aggregat med varierande
anodspänning och dels fås vid användning av
aggregat med konstant potential elektroner med
olika energi, vilket resulterar i en
våglängdsfördelning hos röntgenstrålningen för en viss
spänning, fig. 1. Den största intensiteten för
en viss spänning ligger inte vid den kortaste
utan vid längre våglängder. Maximum
förskjutes mot kortare våglängder vid högre spänning
på röret. För röntgenrören kan man alltså
variera våglängden på den använda strålningen.
Vid y-radiografi förhåller det sig så, att en
viss radioaktiv isotop utsänder strålning av
en eller flera bestämda energier, vilka anges i
MeV, fig. 2. Strålningen från en isotop som
kobolt har högre energi (är hårdare) än
strålningen från normala röntgenapparater. Kobolt
kan alltså med framgång användas vid
radio-grafering av gods med större
materialtjocklekar än ett normalt röntgenaggregat klarar av.
En nackdel bland andra med de radioaktiva
isotoperna är omöjligheten att reglera strålningen.
Ett preparat utsänder kontinuerligt strålning
och man har ingen möjlighet att stänga av
strålningen. Man är därför hänvisad till att mellan
exponeringarna förvara isotopen i otympliga
och tunga blybehållare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 17 477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
