Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 20 - Platina och platinabelagda metaller som korrosionsbeständiga anodmaterial, av Gösta Wranglén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Platina och platinabelagda
metaller som
korrosions-beständiga anodmaterial
Vid elektrolytiska förfaranden, med undantag
för raffinering av metaller varvid
utgångsmaterialet används som anoder, är det angeläget
att anoderna är så olösliga som möjligt. De
utgör då mycket väsentliga konstruktionselement
i elektrolyscellerna. Eftersom de är belastade
med en anodisk ström, är de utsatta för en
starkt korrosiv miljö. Materialvalet för anoder
bereder därför stora svårigheter och hör till
de centrala problemen vid elektrolytiska
förfaranden.
Olika material måste väljas allt efter
elektro-lytens kemiska sammansättning. Man har
emellertid endast ett fåtal material att välja på.
Alla angrips mer eller mindre och förbrukas
förr eller senare. Anoderna medför därför
avsevärda såväl material- som arbetskostnader.
Likartade problem som vid elektrolytiska
framställningsförfaranden har man vid kato-
Redoxpotential
V
-2 0 2 b 6 8 10 12 rt 16
pn
Fig. 1. Potential-pH-diagram för platina i en icke
komplexbildande vattenlösning, hållande 10mol/l
platina; temperatur 25°C.
Docent Gösta Wranglén, Stockholm
669.231 : 621.357.035.224
diskt korrosionsskydd med spänningsmatade
anoder.
Platina är det motståndskraftigaste och ur
teknisk synpunkt allmännast användbara
anodmaterial man känner. I den elektrokemiska
industrins barndom användes platina också
ganska allmänt som anodmaterial, särskilt i
kloridlialtiga elektrolyter. Det alltmer stegrade
priset lade snart hinder i vägen härför och
numera används platina som anodmaterial,
endast om andra material ej ger tillfredsställande
resultat, såsom vid framställning av persalter.
På senaste tid liar det emellertid ifrågasatts,
om platina icke skulle kunna emotse en
renässans som ett även ur ekonomisk synpunkt
allmänt användbart anodmaterial, genom att
man lärt sig belägga metaller såsom titan och
tantal, vilka har en mycket god kemisk
resistens, med tunna skikt av platina (Tekn. T.
1959 s. 292; 1960 s. 368). Det finns därför
anledning att närmare granska förutsättningarna
härför. Därvid är det lämpligt att först
betrakta platinans förhållande som anod.
Platina som anod
Egenskaper
Platinametallens stora beständighet som anod
har två samverkande orsaker. Dels liör platina
till de ädlaste bland metallerna, dels har den
en utpräglad tendens att passiveras under
utbildning av ett korrosionsskyddande men
samtidigt elektriskt ledande oxidskikt.
För anodisk upplösning av platina gäller
exempelvis reaktionerna
Pt —► Pt2+ + 2e~,
e0 = 1,19 V och
Pt + 2 H20 —>• Pt(OH)2 + 2H+ + 2e~,
ea = 0,98 V vid pH 0
e0 = 0,16 V vid pH 11
där e0 är normalpotentialen vid 25"C
gentemot vätgaselektroden. Den senare,
pH-beroen-de reaktionen visar, att platina,
termodynamiskt sett, är avsevärt mindre ädel i alkalisk
lösning. Detta framgår tydligt av ett
potential-pH-diagram1 (fig. 1).
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 18 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
