Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Våtkolning av torv, av Sven-Erik Hägglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
Blockdiagram över [-vätkolningspro-cessen.-]
{+vätkolningspro-
cessen.+}
Direkt [-värme-växling-]
{+värme-
växling+}
Reaktion
L_J
[-Avvattning-]
{+Av-
vattning+}
*Pressgods
Torvsuspensionens nötande egenskaper beror
på närvaron av små mängder sand. Genom
behandling i lämpliga hydrocykloner har det
lyckats att avsevärt nedbringa nötningen trots att
suspensionen är relativt tjockflytande.
V ärmeåtervinning
Vid uppvärmning av en torvsuspension till
över 100° C avsätts beläggningar på
värmeytorna, i vilka torvfibrer m.m. lätt fastnar. Denna
försmutsning leder till en snabb nedsättning av
värmeövergångstalen. Vid avkylning av den
våtkolade torvsuspensionen utfaller speciellt i
temperaturintervallet 130—80°C inkruster av
kalciumkarbonat, vilka ytterligare försämrar
värmeövergången. För att minska dessa
problem, har man delat upp värmeåtervinningen
i värmeväxling genom värmeytor ("indirekt
värmeväxling") under 100°C samt i
värmeväxling utan värmeytor ("direkt
värmeväxling") vid temperaturer däröver.
Värmet i utgående våtkolad torvsuspension
återvinns vid direkt värmeväxling genom att
trycket sänks i ett antal steg ner till
atmosfärstryck. De därvid i stegen frigjorda
ångmäng-derna kondenseras i den till reaktorerna i
motström gående råtorvsuspensionen. Den
nödvändiga kontaktytan mellan råtorvsuspension
ocli ånga liar i försöksanläggningen
åstadkommits genom finfördelning av suspensionen i
dysor (fig. 7).
Den indirekta värmeväxlingen har utvecklats
från specialkonstruerade värmeväxlare med
rörliga ytor till modifierade
standardapparater med fasta ytor. Vid val av apparattyp
gäller det att först hindra igensättning genom en
lämplig kombination av silning och
utformning av värmeväxlarkanalerna; vidare att
finna bästa ekonomiska lösning på
kombinationen av insatt malenergi, torrsubstanshalt,
strömningshastighet och värmeövergångstal
samt apparatens konstruktionstryck. Vid
slutliga prov har man använt spiralvärmeväxlare
med väl tilltagna spalter och helt fria kanaler
på råtorvsidan (fig. 8).
Med hänsyn till apparaternas tryckklass och
uppträdande tryckfall måste varje
värmeväxlare föregås av en pump. Detta leder i fullstor
skala till en relativt komplicerad anläggning,
varför arbetet på senare tid inriktats på
värmeväxlare, vilka utan avsevärda olägenheter kan
utföras i högre tryckklass, t.ex.
lamellvärmeväxlare. Dessa har krävt ytterligare förbättrad
silning samt något modifierad uppbyggnad för
att igensättning, speciellt i ingången, skall
hindras. Värmeväxlarna måste utföras av
rostfritt stål, då våtkolningsfiltratet är surt samt
utfallande inkruster nödvändiggör
återkommande tvättning med salpetersyra.
Den direkta värmeväxlingen i flera steg
ställer vid tillfredsställande värmeekonomi höga
krav på temperaturens stabilitet i stegen. För
att detta krav skall tillfredsställas måste
vätskeflödet på såväl cyklon- som kondensorsidan
hållas stabilt, vilket medför krav på konstant
tryck. För att värmeöverföringen och
pumparnas arbete inte skall störas, måste
vätskenivåerna i kondensorer och cykloner även hållas
under kontroll.
Vid sänkning av trycket hos den våtkolade
torvsuspensionen frigörs koldioxid, som
bildats vid reaktionen. Dess partialtryck måste
även hållas under kontroll i stegen, då det
påverkar värmeöverföringen och
kondensortem-peraturen. En modern regleringsutrustning med
pneumatlskt manövrerade regleringsventiler av
sätestyp har visat sig kunna ge erforderlig
stabilitet i nämnda hänseenden (fig. 9).
En pump före varje steg sörjer för den
erforderliga tryckstegringen (fig. 7). För att
undvika mängdpulsationer i systemet, förorsakade
av variationer i tillrinningstryck och mottryck,
installerade man först specialbyggda
kugghjulspumpar. Dessa visade sig dock trots alla
åtgärder slitas mycket snabbt. Man var därför
tvungen att övergå till centrifugalpumpar,
vilket innebar ett svårt konstruktionsproblem, då
det gällde relativt små vätskeströmmar (ca 250
1/min) och stora tryckhöjder (upp till 70 m)
samt då dessutom tillgänglig tillrinningshöjd
ansågs för liten.
«
Fig. 6. Flytschema över försöksanläggningen; 1 grävning och intransport, 2 suspensionsberedning och
silning, 3 indirekt värmeväxling och hydrocyklonrening, 4 direkt värmeväxling, 5 reaktion, 6 avvattning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
