Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 25 - Framhjulsdrivna bilars egenskaper, av Gunnar Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Kurvradie vid styrprov som funktion av
körhastigheten för tvä olika bilar. Rattutslaget
hälles sd att man vid 20 km/h får 100 m kurvradie;
- lätt last,–-full last. De två undre
kurvorna visar överstyrning.
geometri fram och bak osv. Man kan också
införa krängningsstyrning, fig. 9.
Krängningsstyrning, som ger understyrningstendens, kan
bestå t.ex. av en sådan bakaxelupphängning, att
bakaxeln vrider sig kring vertikalaxeln vid
krängning. Denna metod är emellertid i
allmänhet förkastlig, eftersom markens
ojämnheter då åstadkommer styrande effekter även vid
körning rakt fram.
Understyrningen är vanligtvis icke konstant
för en viss bil. Den varierar med hur hårt man
tar en kurva, dvs. med sidlasten. En bil kan
vara behagligt understyrd upp till
sidaccelera-tioner motsvarande <7-talet 0,25, men övergå till
att bli överstyrd vid sidaccelerationer över
jr-talet 0,5. Detta kan vara farligt, eftersom de
flesta förare vänjer sig vid den trygga
under-styrningskänslan. Vid oavsiktliga, sällsynta,
stora sidaccelerationer överraskas de av en
Fig. 11. Då en bil kör i en kurva rullar framhjulen
vid fullt styrutslag ca 20 °/o längre sträcka än
bakhjulen, varför drivkraften måste vara 20 °/o större
om bakhjulen är drivhjul.
styrningseffekt rakt motsatt den som de har
vant sig vid. Dock finns det nu på vägarna
många bilar, som har dessa förrädiska
egenskaper.
Måttet på understyrning har föreslagits vara
skillnaden mellan framhjulens vridningsvinkel
och den vridningsvinkel de skulle ha för
samma kurvradie vid lägsta körhastighet.
Under-styrningsgraden blir då mätt i grader. Ett sätt
att undersöka understyrningsgraden är att
mäta skillnaden i kurvradie vid en viss hastighet
i förhållande till kurvradien vid samma
rattutslag och lägsta hastighet, fig. 10.
Bilden är ett diagram från Saabs
provkörningar på flygfält. Längs horisontalaxeln är
avsatt körhastighet och längs vertikalaxeln
uppmätt resulterande kurvradie. Samtliga
körningar är utförda med ett och samma fasta
rattutslag, som valts så att kurvradien, som
synes, blir lika med 100 m vid en hastighet av
20 km/h. De båda övre kurvorna, upptagna
med en Saab 93, visar hur kurvradien ökar
med ökad fart och sidlast. Den andra kurvan
uppifrån visar hur ökningen är mindre
markant men dock fullt utbildad när bilen är
fullastad och sålunda framtungheten har
eliminerats. De båda undre kurvorna visar
styregenskaperna hos en annan bil, som också är
framtung. Den understa kurvan, som gäller för
fullastad bil, visar en klar överstyrning vid den
hårdaste kurvtagningen. Proven kunde inte
fullföljas till den hastighet, som hade avsetts,
på grund av risken för stjälpning. Orsaken är
en bakaxelupphängning med alltför högt
krängningscentrum, som ger stor sidlastolikhet bak
och liten eller ingen förskjutning fram, jfr
fig. 3 nedtill.
Säkerhet vid låg fart
När en bil går i en tvär kurva ställer sig bilen
så att de styrda hjulen beskriver en längre
bana än de icke styrda, fig. 11. Man ser, att
drivkraften från styrhjulen är betydligt
nyttigare än samma drivkraft från de ostyrda
hjulen. Om sålunda den tillgängliga friktionen är
i knappaste laget, klarar man sig bättre om
de styrda hjulen är drivande. Detta gäller
oberoende av om man kör bakåt eller framåt.
Vinsten i dragkraft på fordonet är avsevärd.
Vid ett axelavstånd av 2,5 m, en spårvidd av
1,4 m och en kurvradie för det yttre framhjulet
på 5 in, beskriver en punkt mitt emellan
bakhjulen en cirkel med radien 3,7 m. En punkt
mitt emellan framhjulen däremot beskriver en
cirkel med 4,46 m radie. Vid ett visst väggrepp
erhålles alltså en dragkraft, som är 20 % större
om man driver på framhjulen än om man
driver på bakhjulen.
Man "tar sig fram" bra med en framtung,
framhjulsdriven bil. Har man ett garage så
beläget att vägen dit går utför i en snäv kurva,
så kör man kanske direkt ner och måste då
backa när man skall ut igen. Man har i så fall
nytta av att bilen är framhjulsdriven och
framtung, eftersom vikten på framhjulen blir större
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
