Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 28 - Asbest, av Erwin de Shàrengrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asbest
Överingenjör Erwin de Shàrengrad, Lomma
Asbest är benämningen på en rad i naturen
förekommande magnesiumsilikat, vilka, trots
stora olikheter i den kemiska
sammansättningen (tabell 1), alla har fiberartad struktur. Ett
mineral, som har karaktär av silke eller
bomull och samtidigt är obrännbart, är helt unikt.
Asbest har därför också erhållit en stigande
användning i en rad tekniska produkter.
Försök att ersätta asbest med konstfibrer har i det
stora hela misslyckats, liksom försök att
tillverka en konstgjord asbestfiber.
Benämningen asbest kommer av det grekiska
ordet a’sbestos, osläclclig (jämförd med bränd
kalk). I Italien, Frankrike, Grekland och
Främre Orienten används även beteckningen
"amiant", och i den fransktalande delen av
Kanada är uttrycket "pierre à coton",
bomullssten, vanligt. Dessa uttryck betecknar alltid
asbest i allmänhet och inte någon särskild art.
Redan antikens folk kände till användningen
av asbest. Det är bekant, att kineser såväl som
egyptier gjorde dukar av asbest. Den grekiska
skulptören Callimachus lär omkring 450 f. Kr.
ha konstruerat en lampa med en veke av asbest
som skulle evigt brinna vid foten av Pallas
Athenes staty.
Romarna använde asbestdukar till att svepa
sina döda i vid bränningen. Plinius talar
därför om en "odödlig linneduk" (linum vivum).
Den store upptäcktsresanden Marco Polo
omnämner omkring 1250, att han i Östsibirien
träffat på ett eldhärdigt material, som han
trodde var gjort av ödlehud, men som visade
sig vara asbest.
677.51
Användningen av asbest tycks ha fallit i
glömska under medeltiden. Det var inte förrän
under senare hälften av 1800-talet, som man i
Italien startade en asbestindustri i egentlig
mening. År 1877 upptäcktes i Kanada nära
Thetford de stora fyndigheter, som givit
upphov till en ganska enastående utveckling under
de 80 år, som förflutit sedan dess. Kanada liar
blivit världsmarknadens största producent och
leverantör av asbest.
Sorter
Det finns i allt över trettio olika arter av
asbest, men endast sex har någon ekonomisk
betydelse.
Serpentingruppen utgöres av vattenhaltigt
magnesiumsilikat med strukturformeln 3MgO •
• 2Si02 • 2HsO. Inom denna grupp är det endast
en art, som har betydelse, nämligen krysotil,
men så är den i gengäld den utan jämförelse
viktigaste asbestarten. Den har grönaktig till
gråvit färg.
Hornbländegruppen utgöres av
magnesium-järn-silikat med den allmänna strukturformeln
(Mg, Fe) O • Si02. Hit hör de rombiska
amfibo-lerna amosit (gulbrun till askgrå färg, ofta
mycket långfibrig) och antofyllit (gulbrun till
gulvit, spröd) samt de monoklina amfibolerna
tremolit (gröngul), aktinolit (grönaktig, litet
handelsvärde) och krokidolit, "blåasbest" (blå
till grönaktig).
Krysotilasbesten är känsligast mot syror, men
har i stället största motståndskraften mot lut.
Tabell 1. Typiska analysresultat för asbest
Si02
®/o
ALA
®/o
Fe203
»/o
FeO
°/o
MgO
«/o
NasO
°/o
H20
»/o
Tabell 2. Asbests löslighet efter 2 h i 25 %
syra eller lut
HCl
«/o
H2S04
®/o
h3po4
«/o
NaOH
%>
Krysotil ................ 39,0 3,5 2,4 — 40,0 — 14,5
Amosit ................. 50,0 0,9 7,8 32,0 4,0 2,0 3,0 Krysotil . . . 55,69 55,75 55,18 0,99
Antofyllit .............. 57,6 — 5,0 31,2 — 4,5 Amosit .... 12,84 11,35 11,67 6,97
Tremolit ............... 62,0 2,0 — 3,5 27,2 0,7a 5,0 Antofyllit . . 2,66 2,75 3,16 1,22
Aktinolit ............... 52.0 — 6,4 23,0 4,7 9,3a 3,0 Tremolit . . . 4,77 4,58 4,99 1,80
Krokidolit ............. 51.0 — — 35,8 2,3 6,9 3,9 Aktinolit . . 20,31 20,38 20,19 9,25
a CaO Krokidolit . 4,38 3,69 4,37 1,35
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 26 729
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
