Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 28 - Temperaturmätning i ugnar, av Erik E Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varmt
lödställe
, Kallt
KZJ fàdstalk
Fig. 1. Termoelementkopplingar; uppifrån och ned:
direkt inkoppling av mätinstrumentet, koppling med
tilledningstrådar av t.ex. koppar, med
kompensationsledning samt med kompensations- och
tilled-ning.
Mätmetoder
De metoder som här skall diskuteras gäller
i huvudsak bara mätning av temperaturer över
ca 900° C. Metoder, som endast kan användas
vid upp till 600°C (tabell 1), förbigås därför.
Termoelement
Termoelementet är det vanligaste och enklaste
instrumentet. Mest används element av
järn-konstantan, Chromel-Alumel och
platina-plati-narodium med 10 eller 13 % Rh (tabell 2).
När förhållandena tillåter används
termoelementen utan skyddsarmatur. Härigenom
sparas kostnad, och elementet följer
temperaturändringar med mycket liten eftersläpning. I de
flesta fall sätts elementen dock i skyddsrör av
metall eller keramik (tabell 3 och 4).
De metalliska rören har större
värmeledningsförmåga än de keramiska, har bättre
mekaniska egenskaper och tål snabba
temperaturväxlingar bättre. De keramiska rören tål
i stället högre temperatur än de metalliska, är
kemiskt mer beständiga och oftast gastäta.
Ett termoelement består av två trådar av
olika material, som är förenade till en sluten
krets. Om det ena kontaktstället mellan
trådarna (det varma lödstället) upphettas till en
viss temperatur och det andra (det kalla
lödstället) hålls vid rumstemperatur, uppstår en
elektromotorisk kraft vars storlek för ett givet
termoelement beror av lödställenas
temperaturdifferens.
Man kan därför erhålla ett mått på det varma
lödställets temperatur genom att mäta
strömmen i kretsen med t.ex. en millivoltmeter
(fig. 1). Härvid omfattar det kalla lödstället
hela instrumentet som vid mätningen bör ha
konstant temperatur.
För att kringgå detta krav vid
laboratoriemätningar och för att få önskad temperatur på
kallödstället inför man två tilledningstrådar av
samma metall, t.ex. koppar, mellan
termoelementet och instrumentet; de båda kalla
löd-ställena (fig. 1) kan t.ex. sänkas ned i en
termosflaska innehållande smältande is.
Vid industriell tillämpning är avståndet
mellan termoelementets varma lödställe och
instrumentet ofta stort. Det är då opraktiskt att
dra elementtrådarna ända fram till
instrumentet, och laboratoriemetoden med tilledningar
är i regel olämplig. Man kopplar då in en
kompensationsledning mellan elementet och
instrumentet, varvid det kalla lödstället flyttas till
instrumentet som i det första fallet. Ofta
använder man även här särskilda
tilledningstrådar och ett separat kallödställe (fig. 1
nederst) .
Kompensationsledningens trådar skall ha
praktiskt taget samma termoelektriska
egenskaper som termoelementtrådarna. Är de
senare av oädla metaller, används ofta samma
material i element och kompensationsledning.
Detta gäller för t.ex. Chromel — Alumel. På
grund av dessa legeringars höga resistivitet
och relativt höga pris använder man
emellertid också kompensationstrådar av förtent
koppar och konstantan, vilka har lämpliga
termoelektriska egenskaper inom ett tillräckligt
temperaturintervall.
För platinaelement kan kompensationstrådar
av ädelmetall av kostnadsskäl inte komma i
fråga, utan man använder koppar och en
koppar-nickellegering. Denna kombination ger
nästan samma elektromotoriska kraft som
platinaelementet vid 0—100° C, varför små variationer
i temperaturen vid kompensationsledningens
anslutningar till elementtrådarna kan tolereras.
Tabell 2. Termoelement
Högsta temperatur Största avvikel-
vid se från stan-
kontinu- tillfällig dardtabell
erlig an-
använd-vändning ning
°C °C
Koppar- 400 500 ± 1 «/o
konstantan
Järnkonstantan 800 1 100 ±1 °/o
Chromel- 1 100 1 300 ± 3°C under
Alumel 400°C
± 0,75 °/o över
400°C
Platina(10»/o 1 600 1 750 ± 1°C vid
Rh)-platina 1 000°C
Platina(13 «/o ± 2°C vid
Rh)-platina 1 500° C
Platina (13 fl/o 1 600 1 750 ± 3°C vid
Rh)-platina 1 000°C
(1 "/o Rh) ± 4°C vid
1 500°C
Platina (20’»/o 1 600 1 750
Rh) -platina
(5 »/o Rh)
Platina (40 % 1 800 1 880 ± 8°C vid
Rh) -platina 1 700°C
(20 A/o Rh) ± 10°C vid
1 880°C
För låga
temperaturer
Mycket bra för
allmän användning
men känslig för
svavel och
reducerande atmosfär
Standardelementen
för höga
temperaturer
Långlivat vid hög
temperatur speciellt
i vakuum
Långlivat vid hög
temperatur speciellt
i vakuum
Bra vid mycket
höga temperaturer
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
