Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 30 - Makroklimat och mikroklimat, av Gunnar Pleijel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liet; de påverkar varandra inbördes och
kännedomen om dem alla är därför av betydelse.
Makroklimat
Betraktar vi först klimatet i stort så finner vi
att den starka värmetillförseln till länderna
kring ekvatorn till en del utjämnas med
havsströmmarnas och vindarnas hjälp. I Sverige får
vi sålunda ett väsentligt värmetillskott genom
Golfströmmen och de västliga vindarna, som
transporterar värme från trakterna kring
ekvatorn till de kallare trakterna norröver, fig. 1.
Instrålningen från solen mot marken ger oss
ungefär 700 Mcal/nr år. Utstrålningen är
betydligt starkare, ungefär 1 200 Mcal/nr år.
Skillnaden 500 Mcal/nr år får vi genom
överföring av värme med vindarna.
Fig. 2. Fran väster
passerar lågtryck
in över landet,
medförande varmluft;
vinden svänger i
alla riktningar.
Det svenska klimatet karaktäriseras av hastiga
växlingar mellan regn och solsken, värme och
kyla. Orsaken till detta är de lågtryck som
regelbundet passerar in över landet från
Atlanten, fig. 2. Lågtryckens väg är från sydväst mot
nordost. När ett lågtryck närmar sig, är
vinden oftast ostlig, en kall vind med klart väder.
När lågtrycket passerar i norr, svänger
vinden till sydlig, en varm och fuktig vind som
vid kontakten med den kalla ostliga vinden
ger mulet väder och regn. Sedan svänger
vinden till västlig och nordvästlig, även denna en
kall och torr vind. Himlen klarnar och det
blir växlande molnighet. Även i kontakten
mellan den sydliga och den nordvästliga vinden
utbildas moln och regn.
Sådana lågtryck passerar med en ungefärlig
period av en vecka, och under denna
uppträder således alla slag av väder, mulet och klart,
regn och solsken, och vinden svänger runt ett
varv medsols. Av det sagda framgår också att
klart väder med solsken ofta är förbundet med
kall och torr luft.
Ibland lägrar sig ett högtryck över landet och
bryter lågtryckens framfart. Då blir det
längre perioder av solsken. Sommaren 1959 var
speciellt rik på sådana högtryck, därför blev
den också ovanligt solig.
Fig. 3. Antal
solskenstimmar
i olika delar av
Sverige under
juni och hela
året (enl.
Ångström).
Strålning
Instrålningen varierar naturligtvis mycket vid
dessa väderlekens växlingar, fig. 3. De soligaste
trakterna är Gotland, Värmland och
Norrbotten. Att Norrbotten är så solig beror på att
antalet möjliga soltimmar under sommaren är
30 »/o större där än i södra Sverige. Detta
medför även att dagsljustidens längd där blir 30 °/o
längre, vilket har stor betydelse för
jordbruket. Markens bestrålning under sommaren är
starkast på Gotland, i Götalands kusttrakter,
Värmland, södra Norrland och ett mindre,
begränsat område i norra Norrland, fig. 4. Detta
förklarar de goda skördar man kan erhålla så
långt norrut som vid 68 :e breddgraden. För
hela året är dock instrålningen så fördelad att
den är starkast i söder med ungefär 800
Mcal/nr, och svagast i norr, med ungefär 600
Mcal/m=.
Utom den periodicitet som beror på
molnigheten i samband med lågtrycken har
strålningen en årlig och en daglig periodicitet, som
i stort sett följs av övriga klimatiska faktorer.
Solstrålningen har sitt maximum mitt på
dagen och därav följer en periodicitet hos
molnigheten. När jordytan värms och luften
sekundärt värms av denna, bildas en
uppåtstigande ström av varm luft, fig. 5. Vid markens
Fig. 4.
Fördelning av
instrålning på
horisontalplanet i
Sverige under juni
(t.v.) ocli hela
året (t.h.), enhet
Mcal/m’ (enl.
Aurén).
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
