Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 31 - Den säkraste industrin — kärnkraftindustrin, av Irina Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den silcr&ste
industrin —
kärnkraftindustrin
614.8 : 621.039.5
Tack vare minutiösa försiktighetsåtgärder har
endast ett fåtal allvarliga olyckor noterats inom
atomindustrin under de 18 år som gått sedan
den första reaktorn började arbeta. Tillbuden,
som har fått alltför stor publicitet, är av tre
typer: överkritiska tillstånd, reaktorolyckor
och utsläpp av radioaktiva substanser.
Överkritiska tillstånd
Kedjereaktioner kan uppstå inte bara i
reaktorer, utan även i bränsleupplag, i rör och
behållare i kemiska anläggningar eller till och
med i laboratorier. Den kritiska storleken av
en vattenmodererad homogen kärna är en sfär
med ca 13 cm radie, innehållande omkring
910 g uran-235. Kontroll av anläggningens
kritiska tillstånd kan ske enligt "infinite
slab"-metoden individuellt för varje behållare med
tillhörande rör eller vid satsvisa processer,
genom begränsning av mängden klyvbart
material som tillförs systemet. Trots
försiktighetsåtgärder har flera olyckor förekommit i
amerikanska kemiska anläggningar.
Den 16 juni 1958 inträffade överkritiskt
tillstånd i den kemiska anläggningen Y-12 vid
Oak Ridge National Laboratory. Koncentrerad
uranylnitratlösning, som överfördes från en del
av anläggningen till en annan, rann genom en
öppen krän ned i en stålbehållare rymmande
208 1. Då denna endast var avsedd för vatten,
hade den inte dimensionerats med tanke på
kritiska tillstånd. Volymen blev kritisk vid ett
vätskedjup av ca 228 mm. Inga yttre tecken
märktes, men trycksvängningar i systemet
varade i flera minuter. De stoppades slutligen av
vatten som strömmade in i tanken och gjorde
lösningen mindre koncentrerad och därmed
underkritisk. Åtta närvarande utsattes för en
stråldos på 30—461 Rem (22—365 rad) utan
allvarliga efterverkningar.
En olycka med dödlig utgång inträffade den
30 december 1958 vid Los Alamos Scientific
Laboratory. Anläggningen var konstruerad för
satsvis behandling av avfall från
plutonium-återvinningsprocessen. I en behållare, avsedd
för återvinning, försökte operatören på eget
bevåg att behandla flera satser samtidigt. Före
olyckan rymde behållaren 330 1 vattenlösning
med 40 g plutonium. Därpå flöt ett lager av
160 1 organiskt lösningsmedel med en tjocklek
av 203 mm och innehållande 3,27 kg pluto-
Referat av uppsats i Engineering 20 maj 1960 s. 691—692.
nium. Den kritiska tjockleken för denna
lösning uppskattades senare till 209 mm.
Säkerhetsmarginalen var alltså endast 6 mm.
Förutom plutonium i lösning fanns ca 60 g fast
plutonium i suspension i både den organiska
fasen och vattenfasen. Efter påfyllning
kopplade operatören på en omrörare i behållarens
botten och såg då omedelbart en stark blixt
samt hörde en dov explosion.
Vid rekonstruktionen av olyckan framkom att
vattenlösningens nivå vid tankens periferi
genom omrörningen höjdes, varigenom den
kritiska tjockleken hos den organiska lösningen
överskreds. Omedelbart efter explosionen bröts
gränsytan mellan de organiska och vattniga
lösningsfaserna ned och det underkritiska
tillståndet återställdes. Explosionen omfattade
uppskattningsvis 1017 kärnklyvningar.
Operatören utsattes för en stråldos på 10 000 Rem,
vilket medförde döden efter 36 h.
Fastän effektöverskridandet i Vinca, nära
Belgrad, i oktober 1958, inträffade i en arbetande
reaktor måste det klassificeras som ett fall av
överkritiskt tillstånd. Reaktorn var avsedd för
nolleffektsarbete, men olyckan orsakades av
ett överkritiskt tillstånd som lämnade reaktorn
fullständigt oskadad. Åtta personer utsattes för
strålning, som beräknades uppgå till ca 680
Rem. En avled, fem tillfrisknade efter
ben-märgstransplantation och två tillfrisknade utan
operativa ingrepp. Olyckan möjliggjordes
genom ett fel i säkerhetssystemet, som tillät att
reaktorn arbetade med kontrollinstrumenten
frånkopplade. En okontrollerad höjning av
tungvattensnivån i reaktortanken resulterade i
ett överkritiskt tillstånd utan att
säkerhetsstavarna fungerade. I frånvaro av
varningsinstrument märkte operatörerna endast genom en
lukt av ozon att någonting var galet.
Reaktorolyckor
Överkritiska tillstånd är extremt farliga ur
hälsosynpunkt men orsakar knappast större
materiella skador. Reaktorolyckor har däremot
stora ekonomiska konsekvenser på grund av
de höga anläggningskostnaderna. Tillbudet vid
Windscale i England i oktober 1957 (Tekn. T.
1957 s. 1140) medförde en förlust på 2 M£ för
den skadade reaktorns del. Driftstoppet i den
andra oskadade reaktorn kostade 1,5 M£.
Radioaktivitet spreds över fälten runt Windscale.
Som ett resultat därav måste mjölk till ett
värde av 60 000 £ kasseras.
År 1952 fick NRX-reaktorn vid Chalk River
en läcka (Tekn. T. 1953 s. 406), och 1958
strejkade ett bränsleelement i reaktorn NRU. I
båda fallen var utsläppen av radioaktivitet
avsevärda, och reaktorbyggnaden och
omgivningarna nedsmittades. Till skillnad från
Wind-scale-reaktorn kunde reaktorerna vid Chalk
River återställas i arbetande skick (Tekn. T.
1954 s. 317). Saneringen av reaktorbyggnadens
innandömen och förrådsgropen, där det
defek-ta bränsleelementet lämnats okylt och antänts,
tog månader i anspråk.
Vid Franska Atomenergikommissionens an-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
