Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magnetiter| och
bergshanteringen
I slutet av 1800-talet började det storindustriella
skedet i svensk bergshantering. På gruvsidan
skedde en uppdelning å ena sidan i de stora
hastigt växande exportgruvorna, baserade på
apatitjärnmalmerna, framför allt från
Grängesberg, Malmberget och Kiruna, och å den andra
sidan den långa raden mindre gruvor,
inriktade på försörjning av den inhemska
stålindustrin. På stålverkssidan skedde motsvarande
uppdelning dels i och med att Ljungberg förde
fram Domnarvet som det första stora
handelsstålverket, baserat framför allt på
Gränges-bergs-malm, dels genom att kvalitetsstålverken
stegvis koncentrerades till större enheter.
De olika moderna färskningsmetoderna
bestämde riktlinjerna för såväl stålverkens
utformning som gruvornas
produktionsinriktning, och man blev beroende av tillgången på
billig järnmalm i stora kvantiteter och med
större järninnehåll än vad naturen i allmänhet
själv hade ställt i ordning. Dessutom skulle
malmen ha antingen hög fosforhalt (ca 1 % P)
eller också låg (ca 0,010 % P) för att passa
den nya tekniken. Med de tillgängliga
magne-titmalmerna kunde båda dessa råvaruproblem
lösas, men härtill fordrades ännu ett
pionjärarbete.
Magnetisk sovring och anrikning
Magnetitmineralets ferromagnetiska
egenskaper, bildade den fysikaliska grundvalen för
den kanske första verkligt omfattande
industriella anrikningsutvecklingen i något land.
Bearbetning av föredrag i Falu Ingenjörsklubb 9 oktober
1959.
Tabell 1. Våtmagnetisk anrikning av magnetitmalm under första
delen av 1900-talet
Anrikningsverk Malmens halt av Sligens halt av
Järn Svavel Fosfor Järn Svavel Fosfor
°/o %> °/o »/o %> »/o
Luleå ........... 46,0 0,060 0,67 70,9 0,002 0,008
Guldsmedshyttan . . 38,0 1,4 0,006 67,7 0,6 0,004
Östanmossa ..... 24,7 0,094 0,006 61,2 0,024 0,003
Professor P G Kihlstedt, Stockholm
622.341.1
Tekniskt grundades anrikningen på de då
praktiskt nyutvecklade elektromagneterna och
magnetitmineralets attraktion till dessa.
Först utvecklades sovringsseparatorer, för
användning vid höjning av styckemalmernas
järnhalt genom borttagning av ofyndigt
gråberg. De första separatorerna konstruerades i
USA, men i Sverige kom Wenströms
malm-skiljare mycket tidigt i bruk och efterföljdes
av en lång rad andra inhemska
konstruktioner.
Sovringsseparatorer infördes vid många
gruvor men särskilt viktiga blev de för
exportgruvornas utveckling. I Grängesberg och
Malmberget gav sovringen alldeles lagom den
styckemalm med ca 60 % Fe, som fordrades för
masugnsprocessen, och vid sovringen avlägsnades
inte för mycket av malmens fosfor.
För kvalitetsstålverken blev
malmförsörjningen rätt snart kritisk. Inte ens med de nya
sovringsseparatorerna kunde fosforfattig
styckemalm i längden produceras i erforderliga
kvantiteter med tillräckligt hög järnhalt och
acceptabel frihet från oarter. Vid åren runt
sekelskiftet skapades därför en helt ny teknik under
ledning av Gröndal (Tekn. T. 1958 s. 1073)
som under några decennier gav den
våtmagnetiska anrikningen dess praktiska utformning.
Gröndal utnyttjade magnetitens lätta och
fullständiga anrikning efter renkrossning vid
kornstorlekar omkring 0,2 mm. För att lyckas måste
han och hans medarbetare emellertid göra
flera nya tekniska konstruktioner. Så tillkom
Gröndals-kvarnen, Gröndals-separatorn och alla
de andra apparater, som vi vant oss vid att
betrakta som självklara vid magnetiska
anrikningsverk. I många nya verk framställdes
fin-slig, hållande över 60 % Fe med tidigare okänd
frihet från oarter (tabell 1).
Det märkliga var emellertid att man med de
nya förfarandena kunde ekonomiskt utnyttja
även mycket fattiga magnetitmalmer, och
anrikningen utvecklades därför snabbt ända fram
till efterkrigskrisen på 1920-talet (fig. 1). I den
redovisade sligproduktionen ingår givetvis en
viss produktion av blodstensslig. Tekniken för
denna framställning utvecklades som komple-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
